1Untuk pemimpin kor. Menurut lagu yang kedelapan. Mazmur Daud. (12-2) Tolonglah kami, ya TUHAN, sebab tidak ada lagi orang yang baik, orang yang setia kepada-Mu sudah lenyap.
1För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2(12-3) Mereka semua saling membohongi, saling menipu dengan kata-kata yang manis.
2Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
3(12-4) Hentikanlah kata-kata yang merayu itu, TUHAN, bungkamkan orang-orang bermulut besar,
3De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4(12-5) yang berkata, "Kami berkuasa dengan lidah kami! Apa saja dapat kami katakan, dan tak ada yang bisa menghalangi!"
4HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
5(12-6) Kata TUHAN, "Orang miskin ditindas dan orang sengsara mengaduh. Maka sekarang juga Aku datang memberi ketentraman yang mereka rindukan."
5dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
6(12-7) Janji TUHAN teguh dan dapat diandalkan, seperti perak murni yang diuji di dalam api.
6»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»
7(12-8) Orang jahat berkeliaran di mana-mana, kejahatan disanjung oleh setiap orang. Tetapi Engkau melindungi kami, ya TUHAN, jagalah kami terhadap orang-orang jahat itu.
7HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8(12:7)
8Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
9Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.