1Untuk pemimpin kor. Mazmur Daud, hamba TUHAN. Dinyanyikan kepada TUHAN pada waktu Daud dilepaskan dari Saul dan dari musuh-musuhnya. (18-2) Kucinta kepada-Mu, ya TUHAN, Engkaulah kekuatanku.
1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2(18-3) TUHAN seperti benteng yang kuat tempat aku berlindung. Allahku seperti gunung batu tempat aku bernaung. Seperti perisai Ia menutupi aku, dan menjaga aku agar aman selalu.
2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3(18-4) Aku berseru kepada TUHAN yang patut dipuji, Ia membebaskan aku dari musuh-musuhku.
3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4(18-5) Aku dikelilingi bahaya maut dan digenangi banjir kebinasaan.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5(18-6) Aku dikelilingi bahaya maut, perangkap maut ada di depanku.
5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
6(18-7) Dalam kesesakanku aku berseru kepada TUHAN, aku berteriak kepada Allahku mohon pertolongan. Dari Rumah-Nya Ia mendengar suaraku dan memperhatikan seruanku.
6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7(18-8) Lalu bumi berguncang dan bergetar, dasar-dasar gunung goyah dan gemetar karena kemarahan Allah.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8(18-9) Asap menyembur dari lubang hidung-Nya, api dan bara keluar dari mulut-Nya.
8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9(18-10) Langit dibelah-Nya, lalu turunlah Ia dengan awan gelap di bawah kaki-Nya.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10(18-11) Ia terbang dengan mengendarai kerub; Ia melayang di atas sayap angin.
10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11(18-12) Ia menyelubungi diri-Nya dengan kegelapan; awan mendung yang tebal mengelilingi Dia.
11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12(18-13) Dari kilat di hadapan-Nya, keluarlah awan, hujan es dan api.
12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13(18-14) Lalu TUHAN mengguntur dari angkasa; Yang Mahatinggi memperdengarkan suara-Nya.
13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14(18-15) Ia menembakkan panah-panah-Nya dan menceraiberaikan musuh; Ia menyambarkan kilat berulang-ulang, dan membuat mereka lari.
14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15(18-16) Dasar laut tersingkap dan alas bumi terbuka waktu TUHAN membentak musuh-Nya dengan murka.
15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16(18-17) Dari atas TUHAN mengulurkan tangan-Nya; dipegang-Nya aku dan ditarik-Nya dari air yang dalam.
16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17(18-18) Ia menyelamatkan aku dari musuh yang perkasa dan dari orang-orang yang membenci aku, karena mereka terlalu kuat bagiku.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18(18-19) Mereka menyerang aku waktu aku ditimpa bencana, tetapi TUHAN menjadi penolongku.
18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19(18-20) Ia melepaskan aku dari bahaya dan menyelamatkan aku karena Ia berkenan padaku.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20(18-21) TUHAN membalas perbuatanku yang benar; Ia memberkati aku sebab aku tidak bersalah.
20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21(18-22) Aku mentaati perintah TUHAN dan tidak berpaling dari Allahku.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22(18-23) Semua hukum-Nya kuperhatikan, perintah-perintah-Nya tidak kulalaikan.
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23(18-24) Ia tahu bahwa aku tidak bercela dan menjauhkan diri dari kesalahan.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24(18-25) Maka TUHAN membalas perbuatanku yang benar sebab Ia tahu aku tidak bersalah.
24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25(18-26) TUHAN, Engkau setia kepada orang yang setia dan baik kepada orang yang baik.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26(18-27) Terhadap orang yang suci Kaunyatakan diri-Mu suci, tetapi orang yang jahat Kaumusuhi.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27(18-28) Orang yang rendah hati Kauselamatkan, tetapi orang yang congkak Kautundukkan.
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28(18-29) Engkau menyalakan pelitaku; TUHAN Allahku menerangi kegelapanku.
28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29(18-30) Engkau menguatkan aku untuk menumpas musuh; dengan bantuan Allahku kudobrak pertahanan mereka.
29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30(18-31) Perbuatan Allah sempurna janji TUHAN dapat dipercaya. Ia seperti perisai bagi semua yang berlindung pada-Nya.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31(18-32) Sebab hanya Tuhanlah Allah; Allah saja pembela kita.
31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32(18-33) Dialah Allah yang menguatkan aku dan membuat jalanku aman.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33(18-34) Ia menguatkan kakiku seperti kaki rusa, dan menjaga keselamatanku di pegunungan.
33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34(18-35) Ia melatih aku untuk berperang, sehingga aku dapat merentangkan busur yang paling kuat.
34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35(18-36) TUHAN, Engkau melindungi dan menyelamatkan aku, dan menopang aku dengan kuasa-Mu; aku menjadi unggul karena tindakan-Mu.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36(18-37) Kaujaga aku supaya aku tidak tertawan, dan aku tidak pernah jatuh.
36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37(18-38) Kukejar musuhku dan kukalahkan mereka, dan pantang mundur sampai mereka binasa.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38(18-39) Kubanting mereka sampai tak dapat bangun lagi, mereka rebah tak berdaya di depan kakiku.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39(18-40) Kauberi aku kekuatan untuk berperang, dan kemenangan atas musuh-musuhku.
39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40(18-41) Kaubuat musuhku lari daripadaku; orang-orang yang membenci aku kubinasakan.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41(18-42) Mereka berteriak, tetapi tak ada yang menolong, mereka berseru kepada TUHAN, tetapi Ia tidak menjawab.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42(18-43) Mereka kuremukkan seperti debu yang berhamburan, dan kusapu seperti lumpur di jalan.
42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43(18-44) Engkau membebaskan aku dari kaum yang durhaka, dan menjadikan aku penguasa bangsa-bangsa; bangsa yang tidak kukenal menjadi hambaku.
43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44(18-45) Orang-orang asing tunduk kepadaku dan taat bila mendengar perintahku.
44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45(18-46) Keberanian mereka sudah hilang; mereka gemetar dan keluar dari kubunya.
45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46(18-47) TUHAN hidup! Terpujilah pembelaku! Agungkanlah kebesaran Allah penyelamatku!
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47(18-48) Ia memberi aku kemenangan atas musuhku; bangsa-bangsa ditaklukkan-Nya di hadapanku,
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48(18-49) diselamatkan-Nya aku dari lawan-lawanku. TUHAN, Kauberi aku kemenangan atas musuhku, Kaulindungi aku dari orang-orang yang kejam.
48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49(18-50) Maka kuagungkan Engkau di antara bangsa-bangsa, dan kunyanyikan puji-pujian bagi-Mu.
49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50(18-51) Allah memberi kemenangan besar kepada raja-Nya, Ia tetap mengasihi orang pilihan-Nya, yaitu Daud dan keturunannya untuk selama-lamanya.
50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.