1Untuk pemimpin kor. Menurut lagu: Rusa di kala fajar. Mazmur Daud. (22-2) Allahku, ya Allahku, mengapa Engkau meninggalkan aku? Aku berseru, tetapi Engkau tetap jauh dan tidak menolong aku.
1För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2(22-3) Ya Allahku, aku berseru di waktu siang, tetapi Engkau tetap diam. Aku berdoa di waktu malam, hatiku tidak juga tenang.
2Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3(22-4) Namun Engkau Raja Yang Mahasuci, yang dipuji-puji oleh Israel.
3Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4(22-5) Nenek moyang kami berharap kepada-Mu, mereka berharap, dan Engkau menyelamatkan mereka.
4Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5(22-6) Mereka berseru kepada-Mu dan diluputkan; mereka berharap dan tidak dikecewakan.
5På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6(22-7) Tetapi aku ini cacing, bukan manusia, dicemoohkan dan dihina orang banyak.
6Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7(22-8) Semua yang melihat aku, mengejek aku, mencibirkan bibir dan menggelengkan kepala.
7Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8(22-9) Kata mereka, "Biarlah ia mengandalkan TUHAN, supaya TUHAN menyelamatkan dia, kalau TUHAN senang kepadanya!"
8Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9(22-10) Engkaulah yang mengeluarkan aku dari kandungan, dan membuat aku aman di pangkuan ibuku.
9»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10(22-11) Sejak lahir, nasibku ada di tangan-Mu, sejak dalam kandungan, Engkaulah Allahku.
10Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11(22-12) Janganlah jauh, sebab bahaya sudah dekat, dan tidak ada yang menolong.
11På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12(22-13) Seperti kawanan banteng, musuh mengerumuni aku, seperti banteng liar dari Basan mereka mengepung aku.
12Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13(22-14) Mereka menghadapi aku dengan mulut ternganga, seperti singa yang mengaum dan menerkam.
13Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14(22-15) Tenagaku habis seperti air yang tumpah, semua tulangku terlepas dari sendinya, hatiku meleleh seperti lilin.
14Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15(22-16) Kerongkonganku kering seperti beling, lidahku melekat di langit-langit mulutku. TUHAN, Kautinggalkan aku di atas debu seperti orang yang sudah mati.
15Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16(22-17) Aku dikepung gerombolan orang jahat; seperti kawanan anjing mereka mengerumuni aku, menusuki tangan dan kakiku.
16Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17(22-18) Semua tulangku dapat kuhitung, musuh memandangi aku sebagai tontonan.
17Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18(22-19) Mereka membagi-bagikan pakaianku, dan membuang undi atas jubahku.
18Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19(22-20) Tetapi Engkau, janganlah jauh, ya TUHAN, datanglah segera menolong aku, sebab Engkaulah kekuatanku.
19De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20(22-21) Luputkanlah nyawaku dari pedang, selamatkan aku dari cengkeraman anjing.
20Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21(22-22) Aku tidak berdaya, lepaskanlah aku dari tanduk banteng dan dari moncong singa.
21Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22(22-23) Perbuatan-Mu akan kuceritakan kepada saudara-saudaraku; dalam pertemuan umat-Mu aku memuji-muji Engkau.
22Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23(22-24) Pujilah Dia, hai orang-orang takwa! Agungkanlah Dia, semua keturunan Yakub! Sujudlah kepada-Nya, semua keturunan Israel!
23Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24(22-25) Sebab Ia tidak memandang hina orang tertindas, dan tidak meremehkan kesengsaraannya. Ia tidak berpaling dari orang itu, tetapi mendengar bila ia minta tolong kepada-Nya.
24I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25(22-26) Di tengah kumpulan umat aku memuji Engkau, karena segala yang telah Kaulakukan. Di depan umat yang takwa kupersembahkan kurban yang kujanjikan.
25Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26(22-27) Orang miskin akan makan sampai kenyang; orang yang datang kepada TUHAN akan memuji Dia. Semoga kamu sejahtera selama-lamanya!
26Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27(22-28) Semua bangsa akan ingat kepada TUHAN dan kembali kepada-Nya, segala suku bangsa akan sujud menyembah Dia.
27De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28(22-29) Sebab Tuhanlah yang berkuasa, Ia memerintah bangsa-bangsa.
28Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29(22-30) Semua orang besar akan sujud di hadapan-Nya, semua manusia fana akan sujud menyembah Dia.
29Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30(22-31) Angkatan-angkatan berikut akan berbakti kepada TUHAN, Ia akan diberitakan turun-temurun.
30Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31(22-32) Kepada bangsa yang lahir kemudian akan dikabarkan bahwa TUHAN telah menyelamatkan umat-Nya.
31Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
32Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.