¹Til söngstjórans. Kóraítamaskíl.

¹Een onderwijzing, voor den opperzangmeester, onder de kinderen van Korach.

²Guð, með eyrum vorum höfum vér heyrt, feður vorir hafa sagt oss frá dáð þeirri, er þú drýgðir á dögum þeirra, frá því, er þú gjörðir forðum daga.

²O God! wij hebben het met onze oren gehoord, onze vaders hebben het ons verteld: Gij hebt een werk gewrocht in hun dagen, in de dagen van ouds.

³Þú stökktir burt þjóðum, en gróðursettir þá, þú lékst lýði harðlega, en útbreiddir þá.

³Gij hebt de heidenen met Uw hand uit de bezitting verdreven, maar henlieden geplant; Gij hebt de volken geplaagd, henlieden daarentegen doen voortschieten.

⁴Eigi unnu þeir landið með sverðum sínum, og eigi hjálpaði armleggur þeirra þeim, heldur hægri hönd þín og armleggur þinn og ljós auglitis þíns, því að þú hafðir þóknun á þeim.

⁴Want zij hebben het land niet geerfd door hun zwaard, en hun arm heeft hun geen heil gegeven; maar Uw rechterhand, en Uw arm, en het licht Uws aangezichts, omdat Gij een welbehagen in hen hadt.

⁵Þú einn ert konungur minn, ó Guð, bjóð út hjálp Jakobsætt til handa.

⁵Gij Zelf zijt mijn Koning, o God! gebied de verlossingen Jakobs.

⁶Fyrir þína hjálp rekum vér fjandmenn vora undir, og fyrir þitt nafn troðum vér mótstöðumenn vora fótum.

⁶Door U zullen wij onze wederpartijders met hoornen stoten; in Uw Naam zullen wij vertreden, die tegen ons opstaan.

⁷Ég treysti eigi boga mínum, og sverð mitt veitir mér eigi sigur,

⁷Want ik vertrouw niet op mijn boog, en mijn zwaard zal mij niet verlossen.

⁸heldur veitir þú oss sigur yfir fjandmönnum vorum og lætur hatursmenn vora verða til skammar.

⁸Maar Gij verlost ons van onze wederpartijders, en Gij maakt onze haters beschaamd.

⁹Af Guði hrósum vér oss ætíð og lofum nafn þitt að eilífu. [Sela]

⁹In God roemen wij den gansen dag, en Uw Naam zullen wij loven in eeuwigheid. Sela.

¹⁰Og þó hefir þú útskúfað oss og látið oss verða til skammar og fer eigi út með hersveitum vorum.

¹⁰Maar nu hebt Gij ons verstoten en te schande gemaakt, dewijl Gij met onze krijgsheiren niet uittrekt.

¹¹Þú lætur oss hörfa undan fjandmönnum, og hatursmenn vorir taka herfang.

¹¹Gij doet ons achterwaarts keren van den wederpartijder; en onze haters beroven ons voor zich.

¹²Þú selur oss fram sem fénað til slátrunar og tvístrar oss meðal þjóðanna.

¹²Gij geeft ons over als schapen ter spijze, en Gij verstrooit ons onder de heidenen.

¹³Þú selur lýð þinn fyrir gjafverð, tekur ekkert verð fyrir hann.

¹³Gij verkoopt Uw volk om geen waardij; en Gij verhoogt hun prijs niet.

¹⁴Þú lætur oss verða til háðungar nágrönnum vorum, til spotts og athlægis þeim er búa umhverfis oss.

¹⁴Gij stelt ons onze naburen tot smaad, tot spot en schimp dengenen, die rondom ons zijn.

¹⁵Þú gjörir oss að orðskvið meðal lýðanna, lætur þjóðirnar hrista höfuðið yfir oss.

¹⁵Gij stelt ons tot een spreekwoord onder de heidenen, tot een hoofdschudding onder de volken.

¹⁶Stöðuglega stendur smán mín mér fyrir sjónum, og skömm hylur auglit mitt,

¹⁶Mijn schande is den gansen dag voor mij, en de schaamte mijns aangezichts bedekt mij;

¹⁷af því ég verð að heyra spott og lastmæli og horfa á óvininn og hinn hefnigjarna.

¹⁷Om de stem des honers en des lasteraars, vanwege den vijand en den wraakgierige.

¹⁸Allt þetta hefir mætt oss, og þó höfum vér eigi gleymt þér og eigi rofið sáttmála þinn.

¹⁸Dit alles is ons overkomen, nochtans hebben wij U niet vergeten, noch valselijk gehandeld tegen Uw verbond.

¹⁹Hjarta vort hefir eigi horfið frá þér né skref vor beygt út af vegi þínum,

¹⁹Ons hart is niet achterwaarts gekeerd, noch onze gang geweken van Uw pad.

²⁰en samt hefir þú kramið oss sundur á stað sjakalanna og hulið oss niðdimmu.

²⁰Hoewel Gij ons verpletterd hebt in een plaats der draken, en ons met een doodsschaduw bedekt hebt.

²¹Ef vér hefðum gleymt nafni Guðs vors og fórnað höndum til útlendra guða,

²¹Zo wij den Naam onzes Gods hadden vergeten, en onze handen tot een vreemden God uitgebreid.

²²mundi Guð eigi verða þess áskynja, hann sem þekkir leyndarmál hjartans?

²²Zou God zulks niet onderzoeken? Want Hij weet de verborgenheden des harten.

²³En þín vegna erum vér stöðugt drepnir, erum metnir sem sláturfé.

²³Maar om Uwentwil worden wij den gansen dag gedood; wij worden geacht als slachtschapen.

²⁴Vakna! Hví sefur þú, Drottinn? Vakna, útskúfa oss eigi um aldur!

²⁴Waak op, waarom zoudt Gij slapen, HEERE! Ontwaak, verstoot niet in eeuwigheid.

²⁵Hví hylur þú auglit þitt, gleymir eymd vorri og kúgun?Sál vor er beygð í duftið, líkami vor loðir við jörðina. [ (Psalms 44:27) Rís upp, veit oss lið og frelsa oss sakir miskunnar þinnar. ]

²⁵Waarom zoudt Gij Uw aangezicht verbergen, onze ellende en onze onderdrukking vergeten?

²⁶Sál vor er beygð í duftið, líkami vor loðir við jörðina. [ (Psalms 44:27) Rís upp, veit oss lið og frelsa oss sakir miskunnar þinnar. ]

²⁶Want onze ziel is in het stof nedergebogen; onze buik kleeft aan de aarde. [ (Psalms 44:27) Sta op, ons ter hulp, en verlos ons om Uwer goedertierenheid wil. ]