¹Dauðar flugur valda ódaun með því að hleypa ólgu í olíu smyrslarans. Ofurlítill aulaskapur er þyngri á metunum heldur en viska, heldur en sómi.

¹Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

²Hjarta viturs manns stefnir á heillabraut, en hjarta heimskingjans leiðir hann í ógæfu.

²Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

³Og þegar aulinn er kominn út á veginn, brestur og á vitið, og hann segir við hvern mann, að hann sé auli.

³Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

⁴Ef reiði drottnarans rís í gegn þér, þá yfirgef ekki stöðu þína, því að stilling afstýrir stórum glappaskotum.

⁴Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

⁵Til er böl, sem ég hefi séð undir sólinni, nokkurs konar yfirsjón af hálfu valdhafans:

⁵Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

⁶Heimskan er sett í háu stöðurnar, en göfugmennin sitja í niðurlægingu.

⁶att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

⁷Ég sá þræla ríðandi hestum og höfðingja fótgangandi eins og þræla.

⁷Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

⁸Sá sem grefur gröf, getur fallið í hana, og þann sem rífur niður vegg, getur höggormur bitið.

⁸Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

⁹Sá sem sprengir steina, getur meitt sig á þeim, sá sem klýfur við, getur með því stofnað sér í hættu.

⁹Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

¹⁰Ef öxin er orðin sljó og eggin er ekki brýnd, þá verður maðurinn að neyta því meiri orku. Það er ávinningur að undirbúa sérhvað með hagsýni.

¹⁰Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

¹¹Ef höggormurinn bítur, af því að særingar hafa verið vanræktar, þá kemur særingamaðurinn að engu liði.

¹¹Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

¹²Orð af munni viturs manns eru yndisleg, en varir heimskingjans vinna honum tjón.

¹²Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

¹³Fyrstu orðin fram úr honum eru heimska, og endir ræðu hans er ill flónska.

¹³Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

¹⁴Heimskinginn talar mörg orð. Og þó veit maðurinn ekki, hvað verða muni. Og hvað verða muni eftir hans dag _ hver segir honum það?

¹⁴Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

¹⁵Amstur heimskingjans þreytir hann, hann ratar ekki veginn inn í borgina.

¹⁵Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

¹⁶Vei þér, land, sem hefir dreng að konungi og höfðingjar þínir setjast að áti að morgni dags!

¹⁶Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

¹⁷Sælt ert þú, land, sem hefir eðalborinn mann að konungi og höfðingjar þínir eta á réttum tíma, sér til styrkingar, en ekki til þess að verða drukknir.

¹⁷Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

¹⁸Fyrir leti síga bjálkarnir niður, og vegna iðjulausra handa lekur húsið.

¹⁸Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

¹⁹Til gleðskapar búa menn máltíðir, og vín gjörir lífið skemmtilegt og peningarnir veita allt.Formæl ekki konunginum, jafnvel ekki í huga þínum, og formæl ekki ríkum manni í svefnherbergjum þínum, því að fuglar loftsins kynnu að bera burt hljóðið og hinir vængjuðu að hafa orðin eftir.

¹⁹Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

²⁰Formæl ekki konunginum, jafnvel ekki í huga þínum, og formæl ekki ríkum manni í svefnherbergjum þínum, því að fuglar loftsins kynnu að bera burt hljóðið og hinir vængjuðu að hafa orðin eftir.

²⁰Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.