¹Drottinn, mun þú Davíð allar þrautir hans,

¹En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

²hann sem sór Drottni, gjörði heit hinum volduga Jakobs Guði:

²han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

³,,Ég vil eigi ganga inn í tjaldhús mitt, eigi stíga í hvílurúm mitt,

³»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

⁴eigi unna augum mínum svefns né augnalokum mínum blunds,

⁴jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

⁵fyrr en ég hefi fundið stað fyrir Drottin, bústað fyrir hinn volduga Jakobs Guð.``

⁵förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

⁶Sjá, vér höfum heyrt um hann í Efrata, fundið hann á Jaarmörk.

⁶Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

⁷Látum oss ganga til bústaðar Guðs, falla fram á fótskör hans.

⁷Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

⁸Tak þig upp, Drottinn, og far á hvíldarstað þinn, þú og örk máttar þíns.

⁸Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

⁹Prestar þínir íklæðist réttlæti og dýrkendur þínir fagni.

⁹Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

¹⁰Sakir Davíðs þjóns þíns vísa þú þínum smurða eigi frá.

¹⁰För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹¹Drottinn hefir svarið Davíð óbrigðulan eið, er hann eigi mun rjúfa: ,,Af ávexti kviðar þíns mun ég setja mann í hásæti þitt.

¹¹HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

¹²Ef synir þínir varðveita sáttmála minn og reglur mínar, þær er ég kenni þeim, þá skulu og þeirra synir um aldur sitja í hásæti þínu.``

¹²Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

¹³Því að Drottinn hefir útvalið Síon, þráð hana sér til bústaðar:

¹³Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

¹⁴,,Þetta er hvíldarstaður minn um aldur, hér vil ég búa, því að hann hefi ég þráð.

¹⁴Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

¹⁵Vistir hans vil ég vissulega blessa, og fátæklinga hans vil ég seðja með brauði,

¹⁵Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

¹⁶presta hans vil ég íklæða hjálpræði, hinir guðhræddu er þar búa skulu kveða fagnaðarópi.

¹⁶Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

¹⁷Þar vil ég láta Davíð horn vaxa, þar hefi ég búið lampa mínum smurða.Óvini hans vil ég íklæða skömm, en á honum skal kóróna hans ljóma.``

¹⁷Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

¹⁸Óvini hans vil ég íklæða skömm, en á honum skal kóróna hans ljóma.``

¹⁸Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»