¹Portarono dunque l’arca di Dio e la collocarono in mezzo al padiglione che Davide aveva rizzato per lei; e si offrirono olocausti e sacrifizi di azioni di grazie dinanzi a Dio.

¹Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

²E quando Davide ebbe finito d’offrire gli olocausti e i sacrifizi di azioni di grazie, benedisse il popolo nel nome dell’Eterno;

²När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

³e distribuì a tutti gl’Israeliti, uomini e donne, un pane per uno, una porzione di carne, e un dolce d’uva secca.

³Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

⁴Poi stabilì davanti all’arca dell’Eterno alcuni di fra i Leviti per fare il servizio per ringraziare, lodare e celebrare l’Eterno, l’Iddio d’Israele.

⁴Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

⁵Erano: Asaf, il capo; Zaccaria, il secondo dopo di lui; poi Jeiel, Scemiramoth, Jehiel, Mattithia, Eliab, Benaia, Obed-Edom e Jeiel. Essi sonavano saltèri e cetre, e Asaf sonava i cembali;

⁵Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

⁶i sacerdoti Benaia e Jahaziel sonavano del continuo la tromba davanti all’arca del patto di Dio.

⁶Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

⁷Allora, in quel giorno, Davide diede per la prima volta ad Asaf e ai suoi fratelli l’incarico di cantare le lodi dell’Eterno:

⁷På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

⁸"Celebrate l’Eterno, invocate il suo nome; fate conoscere le sue gesta fra i popoli.

⁸»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

⁹Cantategli, salmeggiategli, meditate su tutte le sue maraviglie.

⁹Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

¹⁰Gloriatevi nel santo suo nome; si rallegri il cuore di quelli che cercano l’Eterno!

¹⁰Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

¹¹Cercate l’Eterno e la sua forza, cercate del continuo la sua faccia!

¹¹Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

¹²Ricordatevi delle maraviglie ch’egli ha fatte, de’ suoi miracoli e de’ giudizi della sua bocca,

¹²Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

¹³o voi, progenie d’Israele, suo servitore, figliuoli di Giacobbe, suoi eletti!

¹³I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

¹⁴Egli, l’Eterno, è l’Iddio nostro; suoi giudizi s’esercitano su tutta la terra.

¹⁴Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

¹⁵Ricordatevi in perpetuo del suo patto, della parola da lui data per mille generazioni,

¹⁵Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

¹⁶del patto che fece con Abrahamo, che giurò ad Isacco,

¹⁶på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

¹⁷e che confermò a Giacobbe come uno statuto, ad Israele come un patto eterno,

¹⁷Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹⁸dicendo: "Io ti darò il paese di Canaan per vostra parte di eredità".

¹⁸han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

¹⁹Non erano allora che poca gente, pochissimi e stranieri nel paese,

¹⁹Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

²⁰e andavano da una nazione all’altra, da un regno a un altro popolo.

²⁰Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

²¹Egli non permise che alcuno li opprimesse; anzi, castigò dei re per amor loro,

²¹Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

²²dicendo: "Non toccate i miei unti, e non fate alcun male ai miei profeti".

²²'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

²³Cantate all’Eterno, abitanti di tutta la terra, annunziate di giorno in giorno la sua salvezza!

²³Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

²⁴Raccontate la sua gloria fra le nazioni e le sue maraviglie fra tutti i popoli!

²⁴Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

²⁵Perché l’Eterno è grande e degno di sovrana lode; gli è tremendo sopra tutti gli dèi.

²⁵Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

²⁶Poiché tutti gli dèi dei popoli son idoli vani, ma l’Eterno ha fatto i cieli.

²⁶Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

²⁷Splendore e maestà stanno dinanzi a lui, forza e gioia sono nella sua dimora.

²⁷Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

²⁸Date all’Eterno, o famiglie dei popoli, date all’Eterno gloria e forza.

²⁸Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

²⁹Date all’Eterno la gloria dovuta al suo nome, portategli offerte e venite in sua presenza. Prostratevi dinanzi all’Eterno vestiti di sacri ornamenti,

²⁹given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

³⁰tremate dinanzi a lui, o abitanti di tutta la terra! Il mondo è stabile e non sarà smosso.

³⁰Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

³¹Si rallegrino i cieli e gioisca la terra; dicasi fra le nazioni: "L’Eterno regna".

³¹Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

³²Risuoni il mare e quel ch’esso contiene; festeggi la campagna e tutto quello ch’è in essa.

³²Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

³³Gli alberi delle foreste dian voci di gioia nel cospetto dell’Eterno, poich’egli viene a giudicare la terra.

³³ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

³⁴Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in perpetuo.

³⁴Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

³⁵E dite: "Salvaci, o Dio della nostra salvezza! Raccoglici di fra le nazioni e liberaci, affinché celebriamo il tuo santo nome e mettiamo la nostra gloria nel lodarti".

³⁵och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

³⁶Benedetto sia l’Eterno, l’Iddio d’Israele, d’eternità in eternità!" E tutto il popolo disse: "Amen", e lodò l’Eterno.

³⁶Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

³⁷Poi Davide lasciò quivi, davanti all’arca del patto dell’Eterno, Asaf e i suoi fratelli perché fossero del continuo di servizio davanti all’arca, secondo i bisogni d’ogni giorno.

³⁷Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

³⁸Lasciò Obed-Edom e Hosa e i loro fratelli, in numero di sessantotto: Obed-Edom, figliuolo di Jeduthun, e Hosa, come portieri.

³⁸Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

³⁹Lasciò pure il sacerdote Tsadok e i sacerdoti suoi fratelli davanti al tabernacolo dell’Eterno, sull’alto luogo che era a Gabaon,

³⁹Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

⁴⁰perché offrissero del continuo all’Eterno olocausti, mattina e sera, sull’altare degli olocausti, ed eseguissero tutto quello che sta scritto nella legge data dall’Eterno ad Israele.

⁴⁰för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

⁴¹E con essi erano Heman, Jeduthun, e gli altri ch’erano stati scelti e designati nominatamente per lodare l’Eterno, perché la sua benignità dura in perpetuo.

⁴¹och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

⁴²Heman e Jeduthun eran con essi, con trombe e cembali per i musici, e con degli strumenti per i cantici in lode di Dio. I figliuoli di Jeduthun erano addetti alla porta.

⁴²Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

⁴³Tutto il popolo se ne andò, ciascuno a casa sua, e Davide se ne ritornò per benedire la propria casa.

⁴³Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.