1Quand’io parlassi le lingue degli uomini e degli angeli, se non ho carità, divento un rame risonante o uno squillante cembalo.
1Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
2E quando avessi il dono di profezia e conoscessi tutti i misteri e tutta la scienza, e avessi tutta la fede in modo da trasportare i monti, se non ho carità, non son nulla.
2Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
3E quando distribuissi tutte le mie facoltà per nutrire i poveri, e quando dessi il mio corpo ad essere arso, se non ho carità, ciò niente mi giova.
3Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
4La carità è paziente, è benigna; la carità non invidia; la carità non si vanta, non si gonfia,
4Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
5non si comporta in modo sconveniente, non cerca il proprio interesse, non s’inasprisce, non sospetta il male,
5Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
6non gode dell’ingiustizia, ma gioisce con la verità;
6Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
7soffre ogni cosa, crede ogni cosa, spera ogni cosa, sopporta ogni cosa.
7Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
8La carità non verrà mai meno. Quanto alle profezie, esse verranno abolite; quanto alle lingue, esse cesseranno; quanto alla conoscenza, essa verrà abolita;
8Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
9poiché noi conosciamo in parte, e in parte profetizziamo;
9Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
10ma quando la perfezione sarà venuta, quello che è solo in parte, sarà abolito.
10men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
11Quand’ero fanciullo, parlavo da fanciullo, pensavo da fanciullo, ragionavo da fanciullo; ma quando son diventato uomo, ho smesso le cose da fanciullo.
11När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
12Poiché ora vediamo come in uno specchio, in modo oscuro; ma allora vedremo faccia a faccia; ora conosco in parte; ma allora conoscerò appieno, come anche sono stato appieno conosciuto.
12Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
13Or dunque queste tre cose durano: fede, speranza, carità; ma la più grande di esse è la carità.
13Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.