1Davide rivolse all’Eterno le parole di questo cantico quando l’Eterno l’ebbe riscosso dalla mano di tutti i suoi nemici e dalla mano di Saul. Egli disse:
1Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2"L’Eterno è la mia ròcca, la mia fortezza, il mio liberatore;
2Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3l’Iddio ch’è la mia rupe, in cui mi rifugio, il mio scudo, il mio potente salvatore, il mio alto ricetto, il mio asilo. O mio salvatore, tu mi salvi dalla violenza!
3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4Io invocai l’Eterno ch’è degno d’ogni lode, e fui salvato dai miei nemici.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5Le onde della morte m’avean circondato e i torrenti della distruzione m’aveano spaventato.
5Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
6I legami del soggiorno de’ morti m’aveano attorniato, i lacci della morte m’aveano còlto.
6dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7Nella mia distretta invocai l’Eterno, e gridai al mio Dio. Egli udì la mia voce dal suo tempio, e il mio grido pervenne ai suoi orecchi.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8Allora la terra fu scossa e tremò i fondamenti de’ cieli furono smossi e scrollati, perch’egli era acceso d’ira.
8Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9Un fumo saliva dalle sue nari; un fuoco consumante gli usciva dalla bocca, e ne procedevano carboni accesi.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10Egli abbassò i cieli e discese, avendo sotto i piedi una densa caligine.
10Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11Cavalcava sopra un cherubino e volava ed appariva sulle ali del vento.
11Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12Avea posto intorno a sé, come un padiglione, le tenebre, le raccolte d’acque, le dense nubi de’ cieli.
12Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13Dallo splendore che lo precedeva, si sprigionavano carboni accesi.
13Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14L’Eterno tuonò dai cieli e l’Altissimo diè fuori la sua voce.
14HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15Avventò saette, e disperse i nemici; lanciò folgori, e li mise in rotta.
15Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16Allora apparve il letto del mare, e i fondamenti del mondo furono scoperti allo sgridare dell’Eterno, al soffio del vento delle sue nari.
16Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17Egli distese dall’alto la mano mi prese, mi trasse fuori dalle grandi acque.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18Mi riscosse dal mio potente nemico, da quelli che mi odiavano; perch’eran più forti di me.
18Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19Essi m’eran piombati addosso nel dì della mia calamità, ma l’Eterno fu il mio sostegno.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20Egli mi trasse fuori al largo, mi liberò perché mi gradisce.
20Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21L’Eterno mi ha retribuito secondo la mia giustizia, mi ha reso secondo la purità dello mie mani,
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22poiché ho osservato le vie dell’Eterno e non mi sono empiamente sviato dal mio Dio.
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23Poiché ho tenuto tutte le sue leggi davanti a me, e non mi sono allontanato dai suoi statuti.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24E sono stato integro verso di lui, e mi son guardato dalla mia iniquità.
24Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25Ond’è che l’Eterno m’ha reso secondo la mia giustizia, secondo la mia purità nel suo cospetto.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26Tu ti mostri pietoso verso il pio, integro verso l’uomo integro;
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27ti mostri puro col puro e ti mostri astuto col perverso;
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28tu salvi la gente afflitta, e il tuo sguardo si ferma sugli alteri, per abbassarli.
28och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29Sì, tu sei la mia lampada, o Eterno, e l’Eterno illumina le mie tenebre.
29Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30Con te io assalgo tutta una schiera, col mio Dio salgo sulle mura.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31La via di Dio è perfetta, la parola dell’Eterno è purgata col fuoco. Egli è lo scudo di tutti quelli che sperano in lui.
31Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32Poiché chi è Dio fuor del l’Eterno? E chi è Ròcca fuor del nostro Dio?
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33Iddio è la mia potente fortezza, e rende la mia via perfetta.
33Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve e mi rende saldo sui miei alti luoghi.
34du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35Egli ammaestra le mie mani alla battaglia e le mie braccia tendono un arco di rame.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36Tu m’hai anche dato lo scudo della tua salvezza, e la tua benignità m’ha fatto grande.
36Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37Tu hai allargato la via ai miei passi; e i miei piedi non hanno vacillato.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38Io ho inseguito i miei nemici e li ho distrutti, e non son tornato addietro prima d’averli annientati.
38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39Li ho annientati, schiacciati; e non son risorti; son caduti sotto i miei piedi.
39Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40Tu m’hai cinto di forza per la guerra, tu hai fatto piegare sotto di me i miei avversari;
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41hai fatto voltar le spalle davanti a me ai miei nemici, a quelli che m’odiavano, ed io li ho distrutti.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42Hanno guardato, ma non vi fu chi li salvasse; han gridato all’Eterno, ma egli non rispose loro;
42De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43io li ho tritati come polvere della terra, li ho pestati, calpestati, come il fango delle strade.
43Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44Tu m’hai liberato dalle dissensioni del mio popolo, m’hai conservato capo di nazioni; un popolo che non conoscevo m’è stato sottoposto.
44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45I figli degli stranieri m’hanno reso omaggio, al solo udir parlare di me, m’hanno prestato ubbidienza.
45Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46I figli degli stranieri son venuti meno, sono usciti tremanti dai loro ripari.
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47Viva l’Eterno! Sia benedetta la mia ròcca! e sia esaltato Iddio, la ròcca della mia salvezza!
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48l’Iddio che fa la mia vendetta, e mi sottomette i popoli,
48Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49che mi trae dalle mani dei miei nemici. Sì, tu mi sollevi sopra i miei avversari mi riscuoti dall’uomo violento.
49du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50Perciò, o Eterno, ti loderò fra le nazioni, e salmeggerò al tuo nome.
50Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51Grandi liberazioni egli accorda al suo re, ed usa benignità verso il suo unto, verso Davide e la sua progenie in perpetuo".
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.