¹Allora Giobbe rispose e disse:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²"Sì, certo, io so ch’egli e così; e come sarebbe il mortale giusto davanti a Dio?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³Se all’uomo piacesse di piatir con Dio, non potrebbe rispondergli sovra un punto fra mille.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴Dio è savio di cuore, è grande in potenza; chi gli ha tenuto fronte e se n’è trovato bene?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵Egli trasporta le montagne senza che se ne avvedano, nel suo furore le sconvolge.

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶Egli scuote la terra dalle sue basi, e le sue colonne tremano.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷Comanda al sole, ed esso non si leva; mette un sigillo sulle stelle.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸Da solo spiega i cieli, e cammina sulle più alte onde del mare.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹E’ il creatore dell’Orsa, d’Orione, delle Pleiadi, e delle misteriose regioni del cielo australe.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰Egli fa cose grandi e imperscrutabili, maraviglie senza numero.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Ecco, ei mi passa vicino, ed io nol veggo; mi scivola daccanto e non me n’accorgo.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Ecco afferra la preda, e chi si opporrà? Chi oserà dirgli: "Che fai?"

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³Iddio non ritira la sua collera; sotto di lui si curvano i campioni della superbia.

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴E io, come farei a rispondergli, a sceglier le mie parole per discuter con lui?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Avessi anche ragione, non gli replicherei, ma chiederei mercé al mio giudice.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶S’io lo invocassi ed egli mi rispondesse, non però crederei che avesse dato ascolto alla mia voce;

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷egli che mi piomba addosso dal seno della tempesta, che moltiplica senza motivo le mie piaghe,

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸che non mi lascia riprender fiato, e mi sazia d’amarezza.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹Se si tratta di forza, ecco, egli è potente; se di diritto, ei dice: "Chi mi fisserà un giorno per comparire"?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰Fossi pur giusto, la mia bocca stessa mi condannerebbe; fossi pure integro, essa mi farebbe dichiarar perverso.

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Integro! Sì, lo sono! di me non mi preme, io disprezzo la vita!

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²Per me è tutt’uno! perciò dico: "Egli distrugge ugualmente l’integro ed il malvagio.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³Se un flagello, a un tratto, semina la morte, egli ride dello sgomento degli innocenti.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴La terra è data in balìa dei malvagi; ei vela gli occhi ai giudici di essa; se non è lui, chi è dunque"?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵E i miei giorni se ne vanno più veloci d’un corriere; fuggono via senz’aver visto il bene;

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶passan rapidi come navicelle di giunchi, come l’aquila che piomba sulla preda.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷Se dico: "Voglio dimenticare il mio lamento, deporre quest’aria triste e rasserenarmi",

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸sono spaventato di tutti i miei dolori, so che non mi terrai per innocente.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹Io sarò condannato; perché dunque affaticarmi invano?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰Quand’anche mi lavassi con la neve e mi nettassi le mani col sapone,

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹tu mi tufferesti nel fango d’una fossa, le mie vesti stesse m’avrebbero in orrore.

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²Dio non è un uomo come me, perch’io gli risponda e che possiam comparire in giudizio assieme.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Non c’è fra noi un arbitro, che posi la mano su tutti e due!

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Ritiri Iddio d’addosso a me la sua verga; cessi dallo spaventarmi il suo terrore;

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵allora io parlerò senza temerlo, giacché sento di non essere quel colpevole che sembro.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.