¹Quando dunque il Signore ebbe saputo che i Farisei aveano udito ch’egli faceva e battezzava più discepoli di Giovanni

¹Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;

²(quantunque non fosse Gesù che battezzava, ma i suoi discepoli),

²dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.

³lasciò la Giudea e se n’andò di nuovo in Galilea.

³Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.

⁴Or doveva passare per la Samaria.

⁴Därvid måste han taga vägen genom Samarien.

⁵Giunse dunque a una città della Samaria, chiamata Sichar, vicina al podere che Giacobbe dette a Giuseppe, suo figliuolo;

⁵Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.

⁶e quivi era la fonte di Giacobbe. Gesù dunque, stanco del cammino, stava così a sedere presso la fonte. Era circa l’ora sesta.

⁶Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.

⁷Una donna samaritana venne ad attinger l’acqua. Gesù le disse: Dammi da bere.

⁷Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»

⁸(Giacché i suoi discepoli erano andati in città a comprar da mangiare).

⁸Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.

⁹Onde la donna samaritana gli disse: Come mai tu che sei giudeo chiedi da bere a me che sono una donna samaritana? Infatti i Giudei non hanno relazioni co’ Samaritani.

⁹Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.

¹⁰Gesù rispose e le disse: Se tu conoscessi il dono di Dio e chi è che ti dice: Dammi da bere, tu stessa gliene avresti chiesto, ed egli t’avrebbe dato dell’acqua viva.

¹⁰Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»

¹¹La donna gli disse: Signore, tu non hai nulla per attingere, e il pozzo è profondo; donde hai dunque cotest’acqua viva?

¹¹Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»

¹²Sei tu più grande di Giacobbe nostro padre che ci dette questo pozzo e ne bevve egli stesso co’ suoi figliuoli e il suo bestiame?

¹²Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»

¹³Gesù rispose e le disse: Chiunque beve di quest’acqua avrà sete di nuovo;

¹³Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;

¹⁴ma chi beve dell’acqua che io gli darò, non avrà mai più sete; anzi, l’acqua che io gli darò, diventerà in lui una fonte d’acqua che scaturisce in vita eterna.

¹⁴men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»

¹⁵La donna gli disse: Signore, dammi di cotest’acqua, affinché io non abbia più sete, e non venga più sin qua ad attingere.

¹⁵Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»

¹⁶Gesù le disse: Va’ a chiamar tuo marito e vieni qua.

¹⁶Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»

¹⁷La donna gli rispose: Non ho marito. E Gesù: Hai detto bene: Non ho marito;

¹⁷Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»

¹⁸perché hai avuto cinque mariti; e quello che hai ora, non è tuo marito; in questo hai detto il vero.

¹⁸Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.

¹⁹La donna gli disse: Signore, io vedo che tu sei un profeta.

¹⁹Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.

²⁰I nostri padri hanno adorato su questo monte, e voi dite che a Gerusalemme è il luogo dove bisogna adorare.

²⁰Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»

²¹Gesù le disse: Donna, credimi; l’ora viene che né su questo monte né a Gerusalemme adorerete il Padre.

²¹Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.

²²Voi adorate quel che non conoscete; noi adoriamo quel che conosciamo, perché la salvazione vien da’ Giudei.

²²I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --

²³Ma l’ora viene, anzi è già venuta, che i veri adoratori adoreranno il Padre in ispirito e verità; poiché tali sono gli adoratori che il Padre richiede.

²³men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.

²⁴Iddio è spirito; e quelli che l’adorano, bisogna che l’adorino in ispirito e verità.

²⁴Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»

²⁵La donna gli disse: Io so che il Messia (ch’è chiamato Cristo) ha da venire; quando sarà venuto, ci annunzierà ogni cosa.

²⁵Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»

²⁶Gesù le disse: Io che ti parlo, son desso.

²⁶Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»

²⁷In quel mentre giunsero i suoi discepoli, e si maravigliarono ch’egli parlasse con una donna; ma pur nessuno gli chiese: Che cerchi? o: Perché discorri con lei?

²⁷I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.

²⁸La donna lasciò dunque la sua secchia, se ne andò in città e disse alla gente:

²⁸Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:

²⁹Venite a vedere un uomo che m’ha detto tutto quello che ho fatto; non sarebb’egli il Cristo?

²⁹»Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»

³⁰La gente uscì dalla città e veniva a lui.

³⁰Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.

³¹Intanto i discepoli lo pregavano, dicendo: Maestro, mangia.

³¹Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»

³²Ma egli disse loro: Io ho un cibo da mangiare che voi non sapete.

³²Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»

³³Perciò i discepoli si dicevano l’uno all’altro: Forse qualcuno gli ha portato da mangiare?

³³Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»

³⁴Gesù disse loro: Il mio cibo è di far la volontà di Colui che mi ha mandato, e di compiere l’opera sua.

³⁴Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»

³⁵Non dite voi che ci sono ancora quattro mesi e poi vien la mietitura? Ecco, io vi dico: Levate gli occhi e mirate le campagne come già son bianche da mietere.

³⁵I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.

³⁶Il mietitore riceve premio e raccoglie frutto per la vita eterna, affinché il seminatore ed il mietitore si rallegrino assieme.

³⁶Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.

³⁷Poiché in questo è vero il detto: L’uno semina e l’altro miete.

³⁷Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.

³⁸Io v’ho mandati a mieter quello intorno a cui non avete faticato; altri hanno faticato, e voi siete entrati nella lor fatica.

³⁸Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»

³⁹Or molti de’ Samaritani di quella città credettero in lui a motivo della testimonianza resa da quella donna: Egli m’ha detto tutte le cose che ho fatte.

³⁹Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.

⁴⁰Quando dunque i Samaritani furono venuti a lui, lo pregarono di trattenersi da loro; ed egli si trattenne quivi due giorni.

⁴⁰När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.

⁴¹E più assai credettero a motivo della sua parola;

⁴¹Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.

⁴²e dicevano alla donna: Non è più a motivo di quel che tu ci hai detto, che crediamo; perché abbiamo udito da noi, e sappiamo che questi è veramente il Salvator del mondo.

⁴²Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»

⁴³Passati que’ due giorni, egli partì di là per andare in Galilea;

⁴³Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.

⁴⁴poiché Gesù stesso aveva attestato che un profeta non è onorato nella sua propria patria.

⁴⁴Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.

⁴⁵Quando dunque fu venuto in Galilea, fu accolto dai Galilei, perché avean vedute tutte le cose ch’egli avea fatte in Gerusalemme alla festa; poiché anch’essi erano andati alla festa.

⁴⁵När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.

⁴⁶Gesù dunque venne di nuovo a Cana di Galilea, dove avea cambiato l’acqua in vino. E v’era un certo ufficial reale, il cui figliuolo era infermo a Capernaum.

⁴⁶Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.

⁴⁷Come egli ebbe udito che Gesù era venuto dalla Giudea in Galilea, andò a lui e lo pregò che scendesse e guarisse il suo figliuolo, perché stava per morire.

⁴⁷När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.

⁴⁸Perciò Gesù gli disse: Se non vedete segni e miracoli, voi non crederete.

⁴⁸Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»

⁴⁹L’ufficial reale gli disse: Signore, scendi prima che il mio bambino muoia.

⁴⁹Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»

⁵⁰Gesù gli disse: Va’, il tuo figliuolo vive. Quell’uomo credette alla parola che Gesù gli avea detta, e se ne andò.

⁵⁰Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.

⁵¹E come già stava scendendo, i suoi servitori gli vennero incontro e gli dissero: Il tuo figliuolo vive.

⁵¹Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»

⁵²Allora egli domandò loro a che ora avesse cominciato a star meglio; ed essi gli risposero: Ieri, all’ora settima, la febbre lo lasciò.

⁵²Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»

⁵³Così il padre conobbe che ciò era avvenuto nell’ora che Gesù gli avea detto: Il tuo figliuolo vive; e credette lui con tutta la sua casa.

⁵³Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.

⁵⁴Questo secondo miracolo fece di nuovo Gesù, tornando dalla Giudea in Galilea.

⁵⁴Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.