¹Dopo queste cose, Gesù se ne andò all’altra riva del mar di Galilea, ch’è il mar di Tiberiade.

¹Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».

²E una gran moltitudine lo seguiva, perché vedeva i miracoli ch’egli faceva sugl’infermi.

²Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.

³Ma Gesù salì sul monte e quivi si pose a sedere co’ suoi discepoli.

³Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

⁴Or la Pasqua, la festa dei Giudei, era vicina.

⁴Och påsken, judarnas högtid, var nära.

⁵Gesù dunque, alzati gli occhi e vedendo che una gran folla veniva a lui, disse a Filippo: Dove comprerem noi del pane perché questa gente abbia da mangiare?

⁵Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»

⁶Diceva così per provarlo; perché sapeva bene quel che stava per fare.

⁶Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.

⁷Filippo gli rispose: Dugento denari di pane non bastano perché ciascun di loro n’abbia un pezzetto.

⁷Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»

⁸Uno de’ suoi discepoli, Andrea, fratello di Simon Pietro, gli disse:

⁸Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:

⁹V’è qui un ragazzo che ha cinque pani d’orzo e due pesci; ma che cosa sono per tanta gente?

⁹»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»

¹⁰Gesù disse: Fateli sedere. Or v’era molt’erba in quel luogo. La gente dunque si sedette, ed eran circa cinquemila uomini.

¹⁰Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.

¹¹Gesù quindi prese i pani; e dopo aver rese grazie, li distribuì alla gente seduta; lo stesso fece de’ pesci, quanto volevano.

¹¹Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.

¹²E quando furon saziati, disse ai suoi discepoli: Raccogliete i pezzi avanzati, ché nulla se ne perda.

¹²Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»

¹³Essi quindi li raccolsero, ed empiron dodici ceste di pezzi che di que’ cinque pani d’orzo erano avanzati a quelli che avean mangiato.

¹³Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.

¹⁴La gente dunque, avendo veduto il miracolo che Gesù avea fatto, disse: Questi è certo il profeta che ha da venire al mondo.

¹⁴Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»

¹⁵Gesù quindi, sapendo che stavan per venire a rapirlo per farlo re, si ritirò di nuovo sul monte, tutto solo.

¹⁵När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.

¹⁶E quando fu sera, i suoi discepoli scesero al mare;

¹⁶Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön

¹⁷e montati in una barca, si dirigevano all’altra riva, verso Capernaum. Già era buio, e Gesù non era ancora venuto a loro.

¹⁷och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;

¹⁸E il mare era agitato, perché tirava un gran vento.

¹⁸och sjön gick hög, ty det blåste hårt.

¹⁹Or com’ebbero vogato circa venticinque o trenta stadi, videro Gesù che camminava sul mare e s’accostava alla barca; ed ebbero paura.

¹⁹När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.

²⁰Ma egli disse loro: Son io, non temete.

²⁰Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»

²¹Essi dunque lo vollero prendere nella barca, e subito la barca toccò terra là dove eran diretti.

²¹De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.

²²La folla che era rimasta all’altra riva del mare avea notato che non v’era quivi altro che una barca sola, e che Gesù non v’era entrato co’ suoi discepoli, ma che i discepoli eran partiti soli.

²²Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.

²³Or altre barche eran giunte da Tiberiade, presso al luogo dove avean mangiato il pane dopo che il Signore avea reso grazie.

²³Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.

²⁴La folla, dunque, quando l’indomani ebbe veduto che Gesù non era quivi, né che v’erano i suoi discepoli, montò in quelle barche, e venne a Capernaum in cerca di Gesù.

²⁴När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.

²⁵E trovatolo di là dal mare, gli dissero: Maestro, quando se’ giunto qua?

²⁵Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»

²⁶Gesù rispose loro e disse: In verità, in verità vi dico che voi mi cercate, non perché avete veduto dei miracoli, ma perché avete mangiato de’ pani e siete stati saziati.

²⁶Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.

²⁷Adopratevi non per il cibo che perisce, ma per il cibo che dura in vita eterna, il quale il Figliuol dell’uomo vi darà; poiché su lui il Padre, cioè Dio, ha apposto il proprio suggello.

²⁷Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»

²⁸Essi dunque gli dissero: Che dobbiam fare per operare le opere di Dio?

²⁸Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»

²⁹Gesù rispose e disse loro: Questa è l’opera di Dio: che crediate in colui che Egli ha mandato.

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»

³⁰Allora essi gli dissero: Qual segno fai tu dunque perché lo vediamo e ti crediamo? Che operi?

³⁰De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?

³¹I nostri padri mangiaron la manna nel deserto, com’è scritto: Egli diè loro da mangiare del pane venuto dal cielo.

³¹Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»

³²E Gesù disse loro: In verità vi dico che non Mosè vi ha dato il pane che vien dal cielo, ma il Padre mio vi dà il vero pane che viene dal cielo.

³²Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.

³³Poiché il pan di Dio è quello che scende dal cielo, e dà vita al mondo. Essi quindi gli dissero:

³³Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»

³⁴Signore, dacci sempre di codesto pane.

³⁴Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»

³⁵Gesù disse loro: Io son il pan della vita; chi viene a me non avrà fame, e chi crede in me non avrà mai sete.

³⁵Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.

³⁶Ma io ve l’ho detto: Voi m’avete veduto, eppur non credete!

³⁶Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.

³⁷Tutto quel che il Padre mi dà, verrà a me; e colui che viene a me, io non lo caccerò fuori;

³⁷Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.

³⁸perché son disceso dal cielo per fare non la mia volontà, ma la volontà di Colui che mi ha mandato.

³⁸Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.

³⁹E questa è la volontà di Colui che mi ha mandato: ch’io non perda nulla di tutto quel ch’Egli m’ha dato, ma che lo risusciti nell’ultimo giorno.

³⁹Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁰Poiché questa è la volontà del Padre mio: che chiunque contempla il Figliuolo e crede in lui, abbia vita eterna; e io lo risusciterò nell’ultimo giorno.

⁴⁰Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»

⁴¹I Giudei perciò mormoravano di lui perché avea detto: Io sono il pane che è disceso dal cielo.

⁴¹Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»

⁴²E dicevano: Non è costui Gesù, il figliuol di Giuseppe, del quale conosciamo il padre e la madre? Come mai dice egli ora: Io son disceso dal cielo?

⁴²Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»

⁴³Gesù rispose e disse loro: Non mormorate fra voi.

⁴³Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.

⁴⁴Niuno può venire a me se non che il Padre, il quale mi ha mandato, lo attiri; e io lo risusciterò nell’ultimo giorno.

⁴⁴Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁵E’ scritto nei profeti: E saranno tutti ammaestrati da Dio. Ogni uomo che ha udito il Padre ed ha imparato da lui, viene a me.

⁴⁵Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.

⁴⁶Non che alcuno abbia veduto il Padre, se non colui che è da Dio; egli ha veduto il Padre.

⁴⁶Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.

⁴⁷In verità, in verità io vi dico: Chi crede ha vita eterna.

⁴⁷Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.

⁴⁸Io sono il pan della vita.

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁹I vostri padri mangiarono la manna nel deserto e morirono.

⁴⁹Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.

⁵⁰Questo è il pane che discende dal cielo, affinché chi ne mangia non muoia.

⁵⁰Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.

⁵¹Io sono il pane vivente, che è disceso dal cielo; se uno mangia di questo pane vivrà in eterno; e il pane che darò è la mia carne, che darò per la vita del mondo.

⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.»

⁵²I Giudei dunque disputavano fra di loro, dicendo: Come mai può costui darci a mangiare la sua carne?

⁵²Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»

⁵³Perciò Gesù disse loro: In verità, in verità io vi dico che se non mangiate la carne del Figliuol dell’uomo e non bevete il suo sangue, non avete la vita in voi.

⁵³Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.

⁵⁴Chi mangia la mia carne e beve il mio sangue ha vita eterna; e io lo risusciterò nell’ultimo giorno.

⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁵⁵Perché la mia carne è vero cibo e il mio sangue è vera bevanda.

⁵⁵Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.

⁵⁶Chi mangia la mia carne e beve il mio sangue dimora in me, e io in lui.

⁵⁶Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.

⁵⁷Come il vivente Padre mi ha mandato e io vivo a cagion del Padre, così chi mi mangia vivrà anch’egli a cagion di me.

⁵⁷Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.

⁵⁸Questo è il pane che è disceso dal cielo; non qual era quello che i padri mangiarono e morirono; chi mangia di questo pane vivrà in eterno.

⁵⁸Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»

⁵⁹Queste cose disse Gesù, insegnando nella sinagoga di Capernaum.

⁵⁹Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰Onde molti dei suoi discepoli, udite che l’ebbero, dissero: Questo parlare è duro; chi lo può ascoltare?

⁶⁰Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»

⁶¹Ma Gesù, conoscendo in se stesso che i suoi discepoli mormoravan di ciò, disse loro: Questo vi scandalizza?

⁶¹Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?

⁶²E che sarebbe se vedeste il Figliuol dell’uomo ascendere dov’era prima?

⁶²Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --

⁶³E’ lo spirito quel che vivifica; la carne non giova nulla; le parole che vi ho dette sono spirito e vita.

⁶³Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.

⁶⁴Ma fra voi ve ne sono alcuni che non credono. Poiché Gesù sapeva fin da principio chi eran quelli che non credevano, e chi era colui che lo tradirebbe.

⁶⁴Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.

⁶⁵E diceva: Per questo v’ho detto che niuno può venire a me, se non gli è dato dal Padre.

⁶⁵Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»

⁶⁶D’allora molti de’ suoi discepoli si ritrassero indietro e non andavan più con lui.

⁶⁶För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.

⁶⁷Perciò Gesù disse ai dodici: Non ve ne volete andare anche voi?

⁶⁷Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»

⁶⁸Simon Pietro gli rispose: Signore, a chi ce ne andremmo noi? Tu hai parole di vita eterna;

⁶⁸Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,

⁶⁹e noi abbiam creduto e abbiam conosciuto che tu sei il Santo di Dio.

⁶⁹och vi tro och förstå att du är Guds helige.»

⁷⁰Gesù rispose loro: Non ho io scelto voi dodici? Eppure, un di voi è un diavolo.

⁷⁰Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»

⁷¹Or egli parlava di Giuda, figliuol di Simone Iscariota, perché era lui, uno di quei dodici, che lo dovea tradire.

⁷¹Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.