¹Io sono un uomo che ha veduto l’afflizione sotto la verga del suo furore.

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²Egli m’ha condotto, m’ha fatto camminare nelle tenebre e non nella luce.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Sì, contro di me di nuovo volge la sua mano tutto il giorno.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴Egli ha consunta la mia carne e la mia pelle, ha fiaccato le mie ossa.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵Ha costituito una cinta contro di me, m’ha circondato d’amarezza e d’affanno.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶M’ha fatto abitare in luoghi tenebrosi, come quelli che son morti da lungo tempo.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷Egli m’ha circondato d’un muro, perché non esca: m’ha caricato di pesanti catene.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸Anche quando grido e chiamo al soccorso, egli chiude l’accesso alla mia preghiera.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹Egli m’ha sbarrato la via di blocchi di pietra, ha sconvolti i miei sentieri.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰Egli è stato per me come un orso in agguato, come un leone in luoghi nascosti.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹Egli m’ha sviato dal mio cammino e m’ha squarciato, m’ha reso desolato.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²Ha teso il suo arco, m’ha preso come mira delle sue frecce.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³M’ha fatto penetrar nelle reni le saette del suo turcasso.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴Io son diventato lo scherno di tutto il mio popolo, la sua canzone di tutto il giorno.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵Egli m’ha saziato d’amarezza, m’ha abbeverato d’assenzio.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶M’ha spezzato i denti con della ghiaia, m’ha affondato nella cenere.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷Tu hai allontanata l’anima mia dalla pace, io ho dimenticato il benessere.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸Io ho detto: "E’ sparita la mia fiducia, non ho più speranza nell’Eterno!"

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Ricordati della mia afflizione, della mia vita raminga, dell’assenzio e dell’amarezza!

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰L’anima mia se ne ricorda del continuo, e n’è abbattuta dentro di me.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹Questo voglio richiamarmi alla mente, per questo voglio sperare:

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²E’ una grazia dell’Eterno che non siamo stati interamente distrutti; poiché le sue compassioni non sono esaurite;

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³si rinnovano ogni mattina. Grande è la tua fedeltà!

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴"L’Eterno è la mia parte", dice l’anima mia, "perciò spererò in lui".

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵L’Eterno è buono per quelli che sperano in lui, per l’anima che lo cerca.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶Buona cosa è aspettare in silenzio la salvezza dell’Eterno.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷Buona cosa è per l’uomo portare il giogo nella sua giovinezza.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸Si segga egli solitario e stia in silenzio quando l’Eterno glielo impone!

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹Metta la sua bocca nella polvere! forse, v’è ancora speranza.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰Porga la guancia a chi lo percuote, si sazi pure di vituperio!

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹Poiché il Signore non ripudia in perpetuo;

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²ma, se affligge, ha altresì compassione, secondo la moltitudine delle sue benignità;

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³giacché non è volentieri ch’egli umilia ed affligge i figliuoli degli uomini.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴Quand’uno schiaccia sotto i piedi tutti i prigionieri della terra,

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵quand’uno perverte il diritto d’un uomo nel cospetto dell’Altissimo,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶quando si fa torto ad alcuno nella sua causa, il Signore non lo vede egli?

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷Chi mai dice una cosa che s’avveri, se il Signore non l’ha comandato?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸Il male ed il bene non procedon essi dalla bocca dell’Altissimo?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹Perché il vivente si rammaricherebbe? Ognuno si rammarichi del proprio peccato!

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Esaminiamo le nostre vie, scrutiamole, e torniamo all’Eterno!

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Eleviamo insiem con le mani, i nostri cuori a Dio ne’ cieli!

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²Noi abbiam peccato, siamo stati ribelli, e tu non hai perdonato.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Tu ti sei avvolto nella tua ira, e ci hai inseguiti; tu hai ucciso senza pietà;

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴ti sei avvolto in una nuvola, perché la preghiera non potesse passare;

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵tu hai fatto di noi delle spazzature, dei rifiuti, in mezzo ai popoli.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶Tutti i nostri nemici aprono larga la bocca contro di noi.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Ci son toccati il terrore, la fossa, la desolazione e la ruina.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸I miei occhi si sciolgono in rivi d’acqua, a motivo della ruina della figliuola del mio popolo.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹L’occhio mio si scioglie in lacrime, senza posa, senza intermittenza,

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰finché dal cielo l’Eterno non guardi e non veda il nostro stato.

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹L’occhio mio m’affanna l’anima a motivo di tutte le figliuole della mia città.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Quelli che mi son nemici senza cagione, m’han dato la caccia come a un uccello.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³M’hanno annientato la vita nella fossa, m’han gettato delle pietre addosso.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Le acque salivano fin sopra al mio capo, io dicevo: "E’ finita per me!"

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵Io ho invocato il tuo nome, o Eterno, dal fondo della fossa;

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶tu hai udito la mia voce; non nascondere il tuo orecchio al mio sospiro, al mio grido!

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Nel giorno ch’io t’ho invocato ti sei avvicinato; tu hai detto: "Non temere!"

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸O Signore, tu hai difesa la causa dell’anima mia, tu hai redento la mia vita.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹O Eterno, tu vedi il torto che m’è fatto, giudica tu la mia causa!

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Tu vedi tutto il loro rancore, tutte le loro macchinazioni contro di me.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Tu odi i loro oltraggi, o Eterno, tutte le loro macchinazioni contro di me,

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²il linguaggio di quelli che si levano contro di me, quello che meditano contro di me tutto il giorno!

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Guarda! quando si seggono, quando s’alzano, io sono la loro canzone.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Tu li retribuirai, o Eterno, secondo l’opera delle loro mani.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Darai loro induramento di cuore, la tua maledizione.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Li inseguirai nella tua ira, e li sterminerai di sotto i cieli dell’Eterno.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.