1Ricordati, Eterno, di quello che ci è avvenuto! Guarda e vedi il nostro obbrobrio!
1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2La nostra eredità è passata a degli stranieri, le nostre case, a degli estranei.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3Noi siam diventati orfani, senza padre, le nostre madri son come vedove.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4Noi beviamo la nostr’acqua a prezzo di danaro, le nostre legna ci vengono a pagamento.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5Col collo carico noi siamo inseguiti, siamo spossati, non abbiamo requie.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6Abbiam teso la mano verso l’Egitto e verso l’Assiria, per saziarci di pane.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7I nostri padri hanno peccato, e non sono più; e noi portiamo la pena delle loro iniquità.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8Degli schiavi dominano su noi, e non v’è chi ci liberi dalle loro mani.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9Noi raccogliamo il nostro pane col rischio della nostra vita, affrontando la spada del deserto.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10La nostra pelle brucia come un forno, per l’arsura della fame.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11Essi hanno disonorato le donne in Sion, le vergini nelle città di Giuda.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12I capi sono stati impiccati dalle loro mani, la persona de’ vecchi non è stata rispettata.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13I giovani han portato le macine, i giovanetti han vacillato sotto il carico delle legna.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14I vecchi hanno abbandonato la porta, i giovani la musica dei loro strumenti.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15La gioia de’ nostri cuori è cessata, le nostre danze son mutate in lutto.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16La corona ci è caduta dal capo; guai a noi, poiché abbiamo peccato!
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17Per questo langue il nostro cuore, per questo s’oscuran gli occhi nostri:
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18perché il monte di Sion è desolato, e vi passeggian le volpi.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19Ma tu, o Eterno, regni in perpetuo; il tuo trono sussiste d’età in età.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20Perché ci dimenticheresti tu in perpetuo, e ci abbandoneresti per un lungo tempo?
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21Facci tornare a te, o Eterno, e noi torneremo! Ridonaci de’ giorni come quelli d’un tempo!
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22Ché, ora, tu ci hai veramente reietti, e ti sei grandemente adirato contro di noi!
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?