1Disse poi ai suoi discepoli: E’ impossibile che non avvengano scandali: ma guai a colui per cui avvengono!
1Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2Meglio per lui sarebbe che una macina da mulino gli fosse messa al collo e fosse gettato nel mare, piuttosto che scandalizzare un solo di questi piccoli.
2För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3Badate a voi stessi! Se il tuo fratello pecca, riprendilo; e se si pente, perdonagli.
3Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
4E se ha peccato contro te sette volte al giorno, e sette volte torna a te e ti dice: Mi pento, perdonagli.
4Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
5Allora gli apostoli dissero al Signore: Aumentaci la fede.
5Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6E il Signore disse: Se aveste fede quant’è un granel di senapa, potreste dire a questo moro: Sradicati e trapiantati nel mare, e vi ubbidirebbe.
6Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
7Or chi di voi, avendo un servo ad arare o pascere, quand’ei torna a casa dai campi, gli dirà: Vieni presto a metterti a tavola?
7Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8Non gli dirà invece: Preparami la cena, e cingiti a servirmi finch’io abbia mangiato e bevuto, e poi mangerai e berrai tu?
8Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9Si ritiene egli forse obbligato al suo servo perché ha fatto le cose comandategli?
9Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
10Così anche voi, quand’avrete fatto tutto ciò che v’è comandato, dite: Noi siamo servi inutili; abbiam fatto quel ch’eravamo in obbligo di fare.
10Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11Ed avvenne che, nel recarsi a Gerusalemme, egli passava sui confini della Samaria e della Galilea.
11Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
12E come entrava in un certo villaggio, gli si fecero incontro dieci uomini lebbrosi, i quali, fermatisi da lontano,
12Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
13alzaron la voce dicendo: Gesù, Maestro, abbi pietà di noi!
13och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14E, vedutili, egli disse loro: Andate a mostrarvi a’ sacerdoti. E avvenne che, mentre andavano, furon mondati.
14När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15E uno di loro, vedendo che era guarito, tornò indietro, glorificando Iddio ad alta voce;
15Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
16e si gettò ai suoi piedi con la faccia a terra, ringraziandolo; e questo era un Samaritano.
16och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
17Gesù, rispondendo, disse: I dieci non sono stati tutti mondati? E i nove altri dove sono?
17Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
18Non si è trovato alcuno che sia tornato per dar gloria a Dio fuor che questo straniero?
18Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
19E gli disse: Lèvati e vattene: la tua fede t’ha salvato.
19Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
20Interrogato poi dai Farisei sul quando verrebbe il regno di Dio, rispose loro dicendo: Il regno di Dio non viene in maniera da attirar gli sguardi; né si dirà:
20Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21Eccolo qui, o eccolo là; perché ecco, il regno di Dio è dentro di voi.
21ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22Disse pure ai suoi discepoli: Verranno giorni che desidererete vedere uno de’ giorni del Figliuol dell’uomo, e non lo vedrete.
22Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
23E vi si dirà: Eccolo là, eccolo qui; non andate, e non li seguite;
23Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24perché com’è il lampo che balenando risplende da un’estremità all’altra del cielo, così sarà il Figliuol dell’uomo nel suo giorno.
24Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
25Ma prima bisogna ch’e’ soffra molte cose, e sia reietto da questa generazione.
25Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
26E come avvenne ai giorni di Noè, così pure avverrà a’ giorni del Figliuol dell’uomo.
26Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
27Si mangiava, si beveva, si prendea moglie, s’andava a marito, fino al giorno che Noè entrò nell’arca, e venne il diluvio che li fece tutti perire.
27människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
28Nello stesso modo che avvenne anche ai giorni di Lot; si mangiava, si beveva, si comprava, si vendeva, si piantava, si edificava;
28Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29ma nel giorno che Lot uscì di Sodoma, piovve dal cielo fuoco e zolfo, che li fece tutti perire.
29men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30Lo stesso avverrà nel giorno che il Figliuol dell’uomo sarà manifestato.
30alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
31In quel giorno, chi sarà sulla terrazza ed avrà la sua roba in casa, non scenda a prenderla; e parimente, chi sarà nei campi non torni indietro.
31Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
32Ricordatevi della moglie di Lot.
32Kommen ihåg Lots hustru.
33Chi cercherà di salvare la sua vita, la perderà; ma chi la perderà, la preserverà.
33Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
34Io ve lo dico: In quella notte, due saranno in un letto; l’uno sarà preso, e l’altro lasciato.
34Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35Due donne macineranno assieme; l’una sarà presa, e l’altra lasciata.
35Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
36Due uomini saranno ai campi, l’uno sarà preso e l’altro lasciato.
36Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
37I discepoli risposero: Dove sarà, Signore? Ed egli disse loro: Dove sarà il corpo, ivi anche le aquile si raduneranno.