¹Or la festa degli azzimi, detta la Pasqua, s’avvicinava;

¹Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.

²e i capi sacerdoti e gli scribi cercavano il modo di farlo morire, perché temevano il popolo.

²Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

³E Satana entrò in Giuda, chiamato Iscariota, che era del numero de’ dodici.

³Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

⁴Ed egli andò a conferire coi capi sacerdoti e i capitani sul come lo darebbe loro nelle mani.

⁴Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

⁵Ed essi se ne rallegrarono e pattuirono di dargli del denaro.

⁵Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

⁶Ed egli prese l’impegno, e cercava l’opportunità di farlo di nascosto alla folla.

⁶Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

⁷Or venne il giorno degli azzimi, nel quale si dovea sacrificar la Pasqua.

⁷Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.

⁸E Gesù mandò Pietro e Giovanni, dicendo: Andate a prepararci la pasqua, affinché la mangiamo.

⁸Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»

⁹Ed essi gli dissero: Dove vuoi che la prepariamo?

⁹De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»

¹⁰Ed egli disse loro: Ecco, quando sarete entrati nella città, vi verrà incontro un uomo che porterà una brocca d’acqua; seguitelo nella casa dov’egli entrerà.

¹⁰Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.

¹¹E dite al padron di casa: Il Maestro ti manda a dire: Dov’è la stanza nella quale mangerò la pasqua co’ miei discepoli?

¹¹Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

¹²Ed egli vi mostrerà di sopra una gran sala ammobiliata; quivi apparecchiate.

¹²Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»

¹³Ed essi andarono e trovaron com’egli avea lor detto, e prepararon la pasqua.

¹³Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

¹⁴E quando l’ora fu venuta, egli si mise a tavola, e gli apostoli con lui.

¹⁴Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

¹⁵Ed egli disse loro: Ho grandemente desiderato di mangiar questa pasqua con voi, prima ch’io soffra;

¹⁵Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

¹⁶poiché io vi dico che non la mangerò più finché sia compiuta nel regno di Dio.

¹⁶ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

¹⁷E avendo preso un calice, rese grazie e disse: Prendete questo e distribuitelo fra voi;

¹⁷Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

¹⁸perché io vi dico che oramai non berrò più del frutto della vigna, finché sia venuto il regno di Dio.

¹⁸ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

¹⁹Poi, avendo preso del pane, rese grazie e lo ruppe e lo diede loro, dicendo: Questo è il mio corpo il quale è dato per voi: fate questo in memoria di me.

¹⁹Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁰Parimente ancora, dopo aver cenato, dette loro il calice dicendo: Questo calice è il nuovo patto nel mio sangue, il quale è sparso per voi.

²⁰Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

²¹Del resto, ecco, la mano di colui che mi tradisce e meco a tavola.

²¹Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

²²Poiché il Figliuol dell’uomo, certo, se ne va, secondo che è determinato; ma guai a quell’uomo dal quale è tradito!

²²Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»

²³Ed essi cominciarono a domandarsi gli uni agli altri chi sarebbe mai quel di loro che farebbe questo.

²³Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.

²⁴Nacque poi anche una contesa fra loro per sapere chi di loro fosse reputato il maggiore.

²⁴En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.

²⁵Ma egli disse loro: I re delle nazioni le signoreggiano, e quelli che hanno autorità su di esse son chiamati benefattori.

²⁵Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.

²⁶Ma tra voi non ha da esser così; anzi, il maggiore fra voi sia come il minore, e chi governa come colui che serve.

²⁶Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.

²⁷Poiché, chi è maggiore, colui che è a tavola oppur colui che serve? Non è forse colui che e a tavola? Ma io sono in mezzo a voi come colui che serve.

²⁷Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --

²⁸Or voi siete quelli che avete perseverato meco nelle mie prove;

²⁸Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

²⁹e io dispongo che vi sia dato un regno, come il Padre mio ha disposto che fosse dato a me,

²⁹och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

³⁰affinché mangiate e beviate alla mia tavola nel mio regno, e sediate su troni, giudicando le dodici tribù d’Israele.

³⁰så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

³¹Simone, Simone, ecco, Satana ha chiesto di vagliarvi come si vaglia il grano;

³¹Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;

³²ma io ho pregato per te affinché la tua fede non venga meno; e tu, quando sarai convertito, conferma i tuoi fratelli.

³²men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

³³Ma egli gli disse: Signore, con te son pronto ad andare e in prigione e alla morte.

³³Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»

³⁴E Gesù: Pietro, io ti dico che oggi il gallo non canterà, prima che tu abbia negato tre volte di conoscermi.

³⁴Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»

³⁵Poi disse loro: Quando vi mandai senza borsa, senza sacca da viaggio e senza calzari, vi mancò mai niente? Ed essi risposero: Niente. Ed egli disse loro:

³⁵Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»

³⁶Ma ora, chi ha una borsa la prenda; e parimente una sacca; e chi non ha spada, venda il mantello e ne compri una.

³⁶Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.

³⁷Poiché io vi dico che questo che è scritto deve esser adempito in me: Ed egli è stato annoverato tra i malfattori. Infatti, le cose che si riferiscono a me stanno per compiersi.

³⁷Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

³⁸Ed essi dissero: Signore, ecco qui due spade! Ma egli disse loro: Basta!

³⁸Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»

³⁹Poi, essendo uscito, andò, secondo il suo solito, al monte degli Ulivi; e anche i discepoli lo seguirono.

³⁹Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰E giunto che fu sul luogo, disse loro: Pregate, chiedendo di non entrare in tentazione.

⁴⁰Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴¹Ed egli si staccò da loro circa un tiro di sasso; e postosi in ginocchio pregava, dicendo:

⁴¹Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

⁴²Padre, se tu vuoi, allontana da me questo calice! Però, non la mia volontà, ma la tua sia fatta.

⁴²och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

⁴³E un angelo gli apparve dal cielo a confortarlo.

⁴³Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

⁴⁴Ed essendo in agonia, egli pregava vie più intensamente; e il suo sudore divenne come grosse gocce di sangue che cadeano in terra.

⁴⁴Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

⁴⁵E alzatosi dall’orazione, venne ai discepoli e li trovò che dormivano di tristezza,

⁴⁵När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

⁴⁶e disse loro: Perché dormite? Alzatevi e pregate, affinché non entriate in tentazione.

⁴⁶Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴⁷Mentre parlava ancora, ecco una turba; e colui che si chiamava Giuda, uno dei dodici, la precedeva, e si accostò a Gesù per baciarlo.

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Ma Gesù gli disse: Giuda, tradisci tu il Figliuol dell’uomo con un bacio?

⁴⁸Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»

⁴⁹E quelli ch’eran con lui, vedendo quel che stava per succedere, dissero: Signore, percoterem noi con la spada?

⁴⁹Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»

⁵⁰E uno di loro percosse il servitore del sommo sacerdote, e gli spiccò l’orecchio destro.

⁵⁰Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

⁵¹Ma Gesù rivolse loro la parola e disse: Lasciate, basta! E toccato l’orecchio di colui, lo guarì.

⁵¹Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵²E Gesù disse ai capi sacerdoti e ai capitani del tempio e agli anziani che eran venuti contro a lui: Voi siete usciti con spade e bastoni, come contro a un ladrone;

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.

⁵³mentre ero ogni giorno con voi nel tempio, non mi avete mai messe le mani addosso; ma questa è l’ora vostra e la potestà delle tenebre.

⁵³Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»

⁵⁴E presolo, lo menaron via e lo condussero dentro la casa del sommo sacerdote; e Pietro seguiva da lontano.

⁵⁴Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

⁵⁵E avendo essi acceso un fuoco in mezzo alla corte ed essendosi posti a sedere insieme, Pietro si sedette in mezzo a loro.

⁵⁵Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

⁵⁶E una certa serva, vedutolo sedere presso il fuoco, e avendolo guardato fisso, disse: Anche costui era con lui.

⁵⁶Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.

⁵⁷Ma egli negò, dicendo: Donna, io non lo conosco.

⁵⁷Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»

⁵⁸E poco dopo, un altro, vedutolo, disse: Anche tu sei di quelli. Ma Pietro rispose: O uomo, non lo sono.

⁵⁸Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»

⁵⁹E trascorsa circa un’ora, un altro affermava lo stesso, dicendo: Certo, anche costui era con lui, poich’egli è Galileo.

⁵⁹Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»

⁶⁰Ma Pietro disse: O uomo, io non so quel che tu ti dica. E subito, mentr’egli parlava ancora, il gallo cantò.

⁶⁰Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

⁶¹E il Signore, voltatosi, riguardò Pietro; e Pietro si ricordò della parola del Signore com’ei gli avea detto: Prima che il gallo canti oggi, tu mi rinnegherai tre volte.

⁶¹Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

⁶²E uscito fuori pianse amaramente.

⁶²Och han gick ut och grät bitterligen.

⁶³E gli uomini che tenevano Gesù, lo schernivano percuotendolo;

⁶³Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

⁶⁴e avendolo bendato gli domandavano: Indovina, profeta, chi t’ha percosso?

⁶⁴De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

⁶⁵E molte altre cose dicevano contro a lui, bestemmiando.

⁶⁵Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

⁶⁶E come fu giorno, gli anziani del popolo, i capi sacerdoti e gli scribi si adunarono, e lo menarono nel loro Sinedrio, dicendo:

⁶⁶Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

⁶⁷Se tu sei il Cristo, diccelo. Ma egli disse loro: Se ve lo dicessi, non credereste;

⁶⁷och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.

⁶⁸e se io vi facessi delle domande, non rispondereste.

⁶⁸Och om jag frågar, så svaren I icke.

⁶⁹Ma da ora innanzi il Figliuol dell’uomo sarà seduto alla destra della potenza di Dio.

⁶⁹Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»

⁷⁰E tutti dissero: Sei tu dunque il Figliuol di Dio? Ed egli rispose loro: Voi lo dite, poiché io lo sono.

⁷⁰Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»

⁷¹E quelli dissero: Che bisogno abbiamo ancora di testimonianza? Noi stessi l’abbiamo udito dalla sua propria bocca.

⁷¹Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»