¹Proverbi di Salomone. Un figliuol savio rallegra suo padre, ma un figliuolo stolto è il cordoglio di sua madre.

¹Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.

²I tesori d’empietà non giovano, ma la giustizia libera dalla morte.

²Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.

³L’Eterno non permette che il giusto soffra la fame, ma respinge insoddisfatta l’avidità degli empi.

³HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

⁴Chi lavora con mano pigra impoverisce, ma la mano dei diligenti fa arricchire.

⁴Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.

⁵Chi raccoglie nella estate è un figliuolo prudente, ma chi dorme durante la raccolta è un figliuolo che fa vergogna.

⁵En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

⁶Benedizioni vengono sul capo dei giusti, ma la violenza cuopre la bocca degli empi.

⁶Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

⁷La memoria del giusto e in benedizione, ma il nome degli empi marcisce.

⁷Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.

⁸Il savio di cuore accetta i precetti, ma lo stolto di labbra va in precipizio.

⁸Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

⁹Chi cammina nella integrità cammina sicuro, ma chi va per vie tortuose sarà scoperto.

⁹Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

¹⁰Chi ammicca con l’occhio cagiona dolore, e lo stolto di labbra va in precipizio.

¹⁰Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

¹¹La bocca del giusto è una fonte di vita, ma la bocca degli empi nasconde violenza.

¹¹Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

¹²L’odio provoca liti, ma l’amore cuopre ogni fallo.

¹²Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

¹³Sulle labbra dell’uomo intelligente si trova la sapienza, ma il bastone è per il dosso di chi è privo di senno.

¹³På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.

¹⁴I savi tengono in serbo la scienza, ma la bocca dello stolto e una rovina imminente.

¹⁴De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.

¹⁵I beni del ricco sono la sua città forte; la rovina de’ poveri è la loro povertà.

¹⁵Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.

¹⁶Il lavoro del giusto serve alla vita, le entrate dell’empio servono al peccato.

¹⁶Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

¹⁷Chi tien conto della correzione, segue il cammino della vita; ma chi non fa caso della riprensione si smarrisce.

¹⁷Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.

¹⁸Chi dissimula l’odio ha labbra bugiarde, e chi spande la calunnia è uno stolto.

¹⁸Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

¹⁹Nella moltitudine delle parole non manca la colpa, ma chi frena le sue labbra è prudente.

¹⁹Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

²⁰La lingua del giusto è argento eletto; il cuore degli empi val poco.

²⁰Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

²¹Le labbra del giusto pascono molti, ma gli stolti muoiono per mancanza di senno.

²¹Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

²²Quel che fa ricchi è la benedizione dell’Eterno e il tormento che uno si dà non le aggiunge nulla.

²²Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill

²³Commettere un delitto, per lo stolto, è come uno spasso; tale è la sapienza per l’uomo accorto.

²³Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.

²⁴All’empio succede quello che teme, ma ai giusti è concesso quel che desiderano.

²⁴Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.

²⁵Come procella che passa, l’empio non è più, ma il giusto ha un fondamento eterno.

²⁵När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.

²⁶Come l’aceto ai denti e il fumo agli occhi, così è il pigro per chi lo manda.

²⁶Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

²⁷Il timor dell’Eterno accresce i giorni ma gli anni degli empi saranno accorciati.

²⁷HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

²⁸L’aspettazione dei giusti è letizia, ma la speranza degli empi perirà.

²⁸De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.

²⁹La via dell’Eterno è una fortezza per l’uomo integro, ma una rovina per gli operatori d’iniquità.

²⁹HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

³⁰Il giusto non sarà mai smosso, ma gli empi non abiteranno la terra.

³⁰Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.

³¹La bocca del giusto sgorga sapienza, ma la lingua perversa sarà soppressa.

³¹Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.

³²Le labbra del giusto conoscono ciò che è grato, ma la bocca degli empi e piena di perversità.

³²Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.