¹La risposta dolce calma il furore, ma la parola dura eccita l’ira.

¹Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

²La lingua dei savi è ricca di scienza, ma la bocca degli stolti sgorga follia.

²De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.

³Gli occhi dell’Eterno sono in ogni luogo, osservando i cattivi ed i buoni.

³HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.

⁴La lingua che calma, è un albero di vita, ma la lingua perversa strazia lo spirito.

⁴En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

⁵L’insensato disdegna l’istruzione di suo padre, ma chi tien conto della riprensione diviene accorto.

⁵Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

⁶Nella casa del giusto v’è grande abbondanza, ma nell’entrate dell’empio c’è turbolenza.

⁶Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.

⁷Le labbra dei savi spargono scienza, ma non così il cuore degli stolti.

⁷De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

⁸Il sacrifizio degli empi è in abominio all’Eterno, ma la preghiera degli uomini retti gli è grata.

⁸De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

⁹La via dell’empio è in abominio all’Eterno, ma egli ama chi segue la giustizia.

⁹En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

¹⁰Una dura correzione aspetta chi lascia la diritta via; chi odia la riprensione morrà.

¹⁰Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

¹¹Il soggiorno de’ morti e l’abisso stanno dinanzi all’Eterno; quanto più i cuori de’ figliuoli degli uomini!

¹¹Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!

¹²Il beffardo non ama che altri lo riprenda; egli non va dai savi.

¹²Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.

¹³Il cuore allegro rende ilare il volto, ma quando il cuore è triste, lo spirito è abbattuto.

¹³Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.

¹⁴Il cuor dell’uomo intelligente cerca la scienza, ma la bocca degli stolti si pasce di follia.

¹⁴Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

¹⁵Tutt’i giorni dell’afflitto sono cattivi, ma il cuor contento è un convito perenne.

¹⁵Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

¹⁶Meglio poco col timor dell’Eterno, che gran tesoro con turbolenza.

¹⁶Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

¹⁷Meglio un piatto d’erbe, dov’è l’amore, che un bove ingrassato, dov’è l’odio.

¹⁷Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.

¹⁸L’uomo iracondo fa nascere contese, ma chi è lento all’ira acqueta le liti.

¹⁸En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

¹⁹La via del pigro è come una siepe di spine, ma il sentiero degli uomini retti è piano.

¹⁹Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

²⁰Il figliuol savio rallegra il padre, ma l’uomo stolto disprezza sua madre.

²⁰En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

²¹La follia è una gioia per chi è privo di senno, ma l’uomo prudente cammina retto per la sua via.

²¹I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

²²I disegni falliscono, dove mancano i consigli; ma riescono, dove son molti i consiglieri.

²²Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.

²³Uno prova allegrezza quando risponde bene; e com’è buona una parola detta a tempo!

²³En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.

²⁴Per l’uomo sagace la via della vita mena in alto e gli fa evitare il soggiorno de’ morti, in basso.

²⁴Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

²⁵L’Eterno spianta la casa dei superbi, ma rende stabili i confini della vedova.

²⁵Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.

²⁶I pensieri malvagi sono in abominio all’Eterno, ma le parole benevole son pure agli occhi suoi.

²⁶För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

²⁷Chi è avido di lucro conturba la sua casa, ma chi odia i regali vivrà.

²⁷Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.

²⁸Il cuor del giusto medita la sua risposta, ma la bocca degli empi sgorga cose malvage.

²⁸Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

²⁹L’Eterno è lungi dagli empi, ma ascolta la preghiera dei giusti.

²⁹HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

³⁰Uno sguardo lucente rallegra il cuore; una buona notizia impingua l’ossa.

³⁰En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

³¹L’orecchio attento alla riprensione che mena a vita, dimorerà fra i savi.

³¹Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

³²Chi rigetta l’istruzione disprezza l’anima sua, ma chi dà retta alla riprensione acquista senno.

³²Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.

³³Il timor dell’Eterno è scuola di sapienza; e l’umiltà precede la gloria.

³³HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.