¹Parole del re Lemuel. Sentenze con le quali sua madre lo ammaestrò.

¹Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

²Che ti dirò, figlio mio? che ti dirò, figlio delle mie viscere? che ti dirò, o figlio dei miei voti?

²Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

³Non dare il tuo vigore alle donne, né i tuoi costumi a quelle che perdono i re.

³Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

⁴Non s’addice ai re, o Lemuel, non s’addice ai re bere del vino, né ai principi, bramar la cervogia:

⁴Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

⁵che a volte, avendo bevuto, non dimentichino la legge, e non disconoscano i diritti d’ogni povero afflitto.

⁵De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

⁶Date della cervogia a chi sta per perire, e del vino a chi ha l’anima amareggiata;

⁶Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

⁷affinché bevano, dimentichino la loro miseria, e non si ricordin più dei loro travagli.

⁷Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

⁸Apri la tua bocca in favore del mutolo, per sostener la causa di tutti i derelitti;

⁸Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

⁹apri la tua bocca, giudica con giustizia, fa’ ragione al misero ed al bisognoso.

⁹Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

¹⁰Elogio della donna forte e virtuosa. Una donna forte e virtuosa chi la troverà? il suo pregio sorpassa di molto quello delle perle.

¹⁰En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

¹¹Il cuore del suo marito confida in lei, ed egli non mancherà mai di provviste.

¹¹På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

¹²Ella gli fa del bene, e non del male, tutti i giorni della sua vita.

¹²Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

¹³Ella si procura della lana e del lino, e lavora con diletto con le proprie mani.

¹³Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

¹⁴Ella è simile alle navi dei mercanti: fa venire il suo cibo da lontano.

¹⁴Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

¹⁵Ella si alza quando ancora è notte, distribuisce il cibo alla famiglia e il compito alle sue donne di servizio.

¹⁵Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

¹⁶Ella posa gli occhi sopra un campo, e l’acquista; col guadagno delle sue mani pianta una vigna.

¹⁶Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

¹⁷Ella si ricinge di forza i fianchi, e fa robuste le sue braccia.

¹⁷Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

¹⁸Ella s’accorge che il suo lavoro rende bene; la sua lucerna non si spegne la notte.

¹⁸Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

¹⁹Ella mette la mano alla ròcca, e le sue dita maneggiano il fuso.

¹⁹Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

²⁰Ella stende le palme al misero, e porge le mani al bisognoso.

²⁰För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

²¹Ella non teme la neve per la sua famiglia, perché tutta la sua famiglia è vestita di lana scarlatta.

²¹Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

²²Ella si fa dei tappeti, ha delle vesti di lino finissimo e di porpora.

²²Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

²³Il suo marito è rispettato alle porte, quando si siede fra gli Anziani del paese.

²³Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

²⁴Ella fa delle tuniche e le vende, e delle cinture che dà al mercante.

²⁴Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

²⁵Forza e dignità sono il suo manto, ed ella si ride dell’avvenire.

²⁵Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

²⁶Ella apre la bocca con sapienza, ed ha sulla lingua insegnamenti di bontà.

²⁶Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

²⁷Ella sorveglia l’andamento della sua casa, e non mangia il pane di pigrizia.

²⁷Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

²⁸I suoi figliuoli sorgono e la proclaman beata, e il suo marito la loda, dicendo:

²⁸Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

²⁹"Molte donne si son portate valorosamente, ma tu le superi tutte"!

²⁹»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

³⁰La grazia è fallace e la bellezza è cosa vana; ma la donna che teme l’Eterno è quella che sarà lodata.

³⁰Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

³¹Datele del frutto delle sue mani, e le opere sue la lodino alle porte!

³¹Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.