¹Al Capo de’ musici. Di Davide. Io mi confido nell’Eterno. Come dite voi all’anima mia: Fuggi al tuo monte come un uccello?

¹För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

²Poiché, ecco, gli empi tendono l’arco, accoccan le loro saette sulla corda per tirarle nell’oscurità contro i retti di cuore.

²ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

³Quando i fondamenti son rovinati che può fare il giusto?

³När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

⁴L’Eterno è nel tempio della sua santità; l’Eterno ha il suo trono nei cieli; i suoi occhi veggono, le sue palpebre scrutano i figliuoli degli uomini.

⁴HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

⁵L’Eterno scruta il giusto, ma l’anima sua odia l’empio e colui che ama la violenza.

⁵HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

⁶Egli farà piovere sull’empio carboni accesi; zolfo e vento infocato sarà la parte del loro calice.

⁶Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

⁷Poiché l’Eterno è giusto; egli ama la giustizia; gli uomini retti contempleranno la sua faccia.

⁷Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.