¹Canto dei pellegrinaggi. Di Davide. Se non fosse stato l’Eterno che fu per noi, lo dica pure ora Israele,

¹En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --

²se non fosse stato l’Eterno che fu per noi, quando gli uomini si levarono contro noi,

²om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,

³allora ci avrebbero inghiottiti tutti vivi, quando l’ira loro ardeva contro noi;

³då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;

⁴allora le acque ci avrebbero sommerso, il torrente sarebbe passato sull’anima nostra;

⁴då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

⁵allora le acque orgogliose sarebbero passate sull’anima nostra.

⁵ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

⁶Benedetto sia l’Eterno che non ci ha dato in preda ai loro denti!

⁶Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!

⁷L’anima nostra è scampata, come un uccello dal laccio degli uccellatori; il laccio è stato rotto, e noi siamo scampati.

⁷Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.

⁸Il nostro aiuto è nel nome dell’Eterno, che ha fatto il cielo e la terra.

⁸Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.