¹Canto dei pellegrinaggi. Ricordati, o Eterno, a favor di Davide, di tutte le sue fatiche:

¹En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

²com’egli giurò all’Eterno e fece voto al Potente di Giacobbe, dicendo:

²han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

³Certo, non entrerò nella tenda della mia casa, né salirò sul letto ove mi corico,

³»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

⁴non darò sonno ai miei occhi, né riposo alle mie palpebre,

⁴jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

⁵finché abbia trovato un luogo per l’Eterno, una dimora per il Potente di Giacobbe.

⁵förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

⁶Ecco abbiamo udito che l’Arca era in Efrata; l’abbiam trovata nei campi di Jaar.

⁶Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

⁷Andiamo nella dimora dell’Eterno, adoriamo dinanzi allo sgabello de’ suoi piedi!

⁷Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

⁸Lèvati, o Eterno, vieni al luogo del tuo riposo, tu e l’Arca della tua forza.

⁸Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

⁹I tuoi sacerdoti siano rivestiti di giustizia, e giubilino i tuoi fedeli.

⁹Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

¹⁰Per amor di Davide tuo servitore, non respingere la faccia del tuo unto.

¹⁰För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹¹L’Eterno ha fatto a Davide questo giuramento di verità, e non lo revocherà: Io metterò sul tuo trono un frutto delle tue viscere.

¹¹HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

¹²Se i tuoi figliuoli osserveranno il mio patto e la mia testimonianza che insegnerò loro, anche i loro figliuoli sederanno sul tuo trono in perpetuo.

¹²Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

¹³Poiché l’Eterno ha scelto Sion, l’ha desiderata per sua dimora.

¹³Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

¹⁴Questo è il mio luogo di riposo in eterno; qui abiterò, perché l’ho desiderata.

¹⁴Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

¹⁵Io benedirò largamente i suoi viveri, sazierò di pane i suoi poveri.

¹⁵Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

¹⁶I suoi sacerdoti li vestirò di salvezza, e i suoi fedeli giubileranno con gran gioia.

¹⁶Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

¹⁷Quivi farò crescere la potenza di Davide, e quivi terrò accesa una lampada al mio unto.

¹⁷Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

¹⁸I suoi nemici li vestirò di vergogna, ma su di lui fiorirà la sua corona.

¹⁸Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»