¹Salmo di Davide. Benedetto sia l’Eterno, la mia ròcca, che ammaestra le mie mani alla pugna e le mie dita alla battaglia;

¹Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

²ch’è il mio benefattore e la mia fortezza, il mio alto ricetto, e il mio liberatore il mio scudo, colui nel quale mi rifugio, che mi rende soggetto il mio popolo.

²min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

³O Eterno, che cos’è l’uomo, che tu ne prenda conoscenza? o il figliuol dell’uomo che tu ne tenga conto?

³HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

⁴L’uomo è simile a un soffio, i suoi giorni son come l’ombra che passa.

⁴En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

⁵O Eterno, abbassa i tuoi cieli e scendi; tocca i monti e fa’ che fumino.

⁵HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

⁶Fa’ guizzare il lampo e disperdi i miei nemici. Lancia le tue saette, e mettili in rotta.

⁶Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

⁷Stendi le tue mani dall’alto, salvami e liberami dalle grandi acque, dalla mano degli stranieri,

⁷Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

⁸la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.

⁸vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

⁹O Dio, a te canterò un nuovo cantico; sul saltèro a dieci corde a te salmeggerò,

⁹Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

¹⁰che dài la vittoria ai re, che liberi Davide tuo servitore dalla spada micidiale.

¹⁰dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

¹¹Salvami e liberami dalla mano degli stranieri, la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.

¹¹Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

¹²I nostri figliuoli, nella loro giovinezza, sian come piante novelle che crescono, e le nostre figliuole come colonne scolpite nella struttura d’un palazzo.

¹²När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

¹³I nostri granai siano pieni e forniscano ogni specie di beni. Le nostre gregge moltiplichino a migliaia e a diecine di migliaia nelle nostre campagne.

¹³när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

¹⁴Le nostre giovenche siano feconde; e non vi sia né breccia, né fuga, né grido nelle nostre piazze.

¹⁴när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

¹⁵Beato il popolo che è in tale stato, beato il popolo il cui Dio è l’Eterno.

¹⁵saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.