¹Al capo de’ musici. Dei figliuoli di Core. Cantico. O Dio, noi abbiamo udito coi nostri orecchi, i nostri padri ci hanno raccontato l’opera che compisti ai loro giorni, ai giorni antichi.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

²Tu con la tua mano scacciasti le nazioni e stabilisti i nostri padri; distruggesti dei popoli per estender loro.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

³Poiché essi non conquistarono il paese con la loro spada, né fu il loro braccio che li salvò, ma la tua destra, il tuo braccio, la luce del tuo volto, perché li gradivi.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

⁴Tu sei il mio re, o Dio, ordina la salvezza di Giacobbe!

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁵Con te noi abbatteremo i nostri nemici, nel tuo nome calpesteremo quelli che si levan contro a noi.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁶Poiché non è nel mio arco che io confido, e non è la mia spada che mi salverà;

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁷ma sei tu che ci salvi dai nostri nemici e rendi confusi quelli che ci odiano.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁸In Dio noi ci glorieremo, ogni giorno e celebreremo il tuo nome in perpetuo. Sela.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁹Ma ora ci hai reietti e coperti d’onta, e non esci più coi nostri eserciti.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

¹⁰Tu ci fai voltar le spalle davanti al nemico, e quelli che ci odiano ci depredano.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹¹Ci hai dati via come pecore da mangiare, e ci hai dispersi fra le nazioni.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹²Tu vendi il tuo popolo per un nulla, e non ti sei tenuto alto nel fissarne il prezzo.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹³Tu ci fai oggetto d’obbrobrio per i nostri vicini, di beffe e di scherno per quelli che ci stan d’intorno.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹⁴Tu ci rendi la favola delle nazioni, e i popoli scuotono il capo, quando si tratta di noi.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁵Tuttodì l’onta mia mi sta dinanzi, e la vergogna mi cuopre la faccia

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁶all’udire chi mi vitupera e m’oltraggia, al vedere il nemico ed il vendicativo.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁷Tutto questo ci è avvenuto. Eppure non t’abbiam dimenticato e non siamo stati infedeli al tuo patto.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁸Il nostro cuore non si è rivolto indietro, e i nostri passi non si sono sviati dal tuo sentiero,

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁹perché tu ci avessi a fiaccare cacciandoci in dimore di sciacalli, perché tu avessi a stender su noi l’ombra della morte.

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

²⁰Se avessimo dimenticato il nome del nostro Dio, e avessimo teso le mani verso un dio straniero,

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²¹Dio non l’avrebbe egli scoperto? Poich’egli conosce i segreti del cuore.

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²²Anzi è per cagion tua che siamo ogni dì messi a morte, e reputati come pecore da macello.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²³Risvegliati! Perché dormi, o Signore? Destati, non rigettarci in perpetuo!

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²⁴Perché nascondi la tua faccia e dimentichi la nostra afflizione e la nostra oppressione?

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁵Poiché l’anima nostra è abbattuta nella polvere; il nostro corpo aderisce alla terra.

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁶Lèvati in nostro aiuto, e liberaci, per amor della tua benignità.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.