1Per il Capo de’ musici. Per strumenti a corda. Cantico di Davide. Porgi orecchio alla mia preghiera o Dio, e non rifiutar di udir la mia supplicazione.
1För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
2Attendi a me, e rispondimi; io non ho requie nel mio lamento, e gemo,
2Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
3per la voce del nemico, per l’oppressione dell’empio; poiché mi gettano addosso delle iniquità e mi perseguitano con furore.
3Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
4Il mio cuore spasima dentro di me e spaventi mortali mi son caduti addosso.
4vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
5Paura e tremito m’hanno assalito, e il terrore mi ha sopraffatto;
5Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
6onde ho detto: Oh avess’io delle ali come la colomba! Me ne volerei via, e troverei riposo.
6Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
7Ecco, me ne fuggirei lontano, andrei a dimorar nel deserto; Sela.
7Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8m’affretterei a ripararmi dal vento impetuoso e dalla tempesta.
8Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
9Annienta, Signore, dividi le loro lingue, poiché io vedo violenza e rissa nella città.
9Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
10Giorno e notte essi fanno la ronda sulle sue mura; dentro di essa sono iniquità e vessazioni.
10Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
11Malvagità è in mezzo a lei, violenza e frode non si dipartono dalle sue piazze.
11Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
12Poiché non è stato un nemico che mi ha fatto vituperio; altrimenti, l’avrei comportato; non è stato uno che m’odiasse a levarmisi contro; altrimenti, mi sarei nascosto da lui;
12ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
13ma sei stato tu, l’uomo ch’io stimavo come mio pari, il mio compagno e il mio intimo amico.
13Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
14Insieme avevamo dolci colloqui, insieme ce n’andavamo tra la folla alla casa di Dio.
14Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
15Li sorprenda la morte! Scendano vivi nel soggiorno de’ morti! poiché nelle lor dimore e dentro di loro non v’è che malvagità.
15du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
16Quanto a me: io griderò, a Dio e l’Eterno mi salverà.
16Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
17La sera, la mattina e sul mezzodì mi lamenterò e gemerò, ed egli udrà la mia voce.
17Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
18Egli darà pace all’anima mia, riscuotendola dall’assalto che m’è dato, perché sono in molti contro di me.
18Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
19Iddio udirà e li umilierà, egli che siede sul trono ab antico; Sela. poiché in essi non v’è mutamento, e non temono Iddio.
19Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
20Il nemico ha steso la mano contro quelli ch’erano in pace con lui, ha violato il patto concluso.
20Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
21La sua bocca è più dolce del burro, ma nel cuore ha la guerra; le sue parole son più morbide dell’olio, ma sono spade sguainate.
21Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
22Getta sull’Eterno il tuo peso, ed egli ti sosterrà; egli non permetterà mai che il giusto sia smosso.
22Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
23Ma tu, o Dio, farai cader costoro nel profondo della fossa; gli uomini di sangue e di frode non arriveranno alla metà de’ lor giorni; ma io confiderò in te.
23Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
24Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.