¹Al Capo dei musici. Su "Muori pel figlio". Salmo di Davide. Io celebrerò l’Eterno con tutto il mio cuore, io narrerò tutte le tue maraviglie.

¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

²Io mi rallegrerò e festeggerò in te, salmeggerò al tuo nome, o Altissimo,

²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

³poiché i miei nemici voltan le spalle, cadono e periscono dinanzi al tuo cospetto.

³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

⁴Poiché tu hai sostenuto il mio diritto e la mia causa; ti sei assiso sul trono come giusto giudice.

⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁵Tu hai sgridate le nazioni, hai distrutto l’empio, hai cancellato il loro nome in sempiterno.

⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁶E’ finita per il nemico! Son rovine perpetue! e delle città che tu hai distrutte perfin la memoria e perita.

⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁷Ma l’Eterno siede come re in eterno; egli ha preparato il suo trono per il giudizio.

⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁸Ed egli giudicherà il mondo con giustizia, giudicherà i popoli con rettitudine.

⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁹E l’Eterno sarà un alto ricetto all’oppresso, un alto ricetto in tempi di distretta;

⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

¹⁰e quelli che conoscono il tuo nome confideranno in te, perché, o Eterno, tu non abbandoni quelli che ti cercano.

¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹¹Salmeggiate all’Eterno che abita in Sion, raccontate tra i popoli le sue gesta.

¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹²Perché colui che domanda ragion del sangue si ricorda dei miseri e non ne dimentica il grido.

¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹³Abbi pietà di me, o Eterno! Vedi l’afflizione che soffro da quelli che m’odiano, o tu che mi trai su dalle porte della morte,

¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹⁴acciocché io racconti tutte le tue lodi. Nelle porte della figliuola di Sion, io festeggerò per la tua salvazione.

¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁵Le nazioni sono sprofondate nella fossa che avean fatta; il loro piede è stato preso nella rete che aveano nascosta.

¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁶L’Eterno s’è fatto conoscere, ha fatto giustizia; l’empio è stato preso al laccio nell’opera delle proprie mani. Higgaion. Sela.

¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁷Gli empi se n’andranno al soggiorno de’ morti, sì, tutte le nazioni che dimenticano Iddio.

¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁸Poiché il povero non sarà dimenticato per sempre, né la speranza de’ miseri perirà in perpetuo.

¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁹Lèvati, o Eterno! Non lasciar che prevalga il mortale; sian giudicate le nazioni in tua presenza.

¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

²⁰O Eterno, infondi spavento in loro; sappian le nazioni che non son altro che mortali. Sela.

²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.