¹O Dio delle vendette, o Eterno, Iddio delle vendette, apparisci nel tuo fulgore!

¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

²Lèvati, o giudice della terra, rendi ai superbi la loro retribuzione!

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

³Fino a quando gli empi, o Eterno, fino a quando gli empi trionferanno?

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

⁴Si espandono in discorsi arroganti, si vantano tutti questi operatori d’iniquità.

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁵Schiacciano il tuo popolo, o Eterno, e affliggono la tua eredità.

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁶Uccidono la vedova e lo straniero, ammazzano gli orfani,

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁷e dicono: L’Eterno non vede, l’Iddio di Giacobbe non ci fa attenzione.

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁸Abbiate intendimento, voi gli stolti fra il popolo! E voi, pazzi, quando sarete savi?

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁹Colui che ha piantato l’orecchio non udirà egli? Colui che ha formato l’occhio non vedrà egli?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

¹⁰Colui che castiga le nazioni non correggerà, egli che imparte all’uomo la conoscenza?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹¹L’Eterno conosce i pensieri dell’uomo, sa che son vanità.

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹²Beato l’uomo che tu correggi, o Eterno, ed ammaestri con la tua legge

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹³per dargli requie dai giorni dell’avversità, finché la fossa sia scavata per l’empio.

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹⁴Poiché l’Eterno non rigetterà il suo popolo, e non abbandonerà la sua eredità.

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁵Poiché il giudizio tornerà conforme a giustizia, e tutti i diritti di cuore lo seguiranno.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁶Chi si leverà per me contro i malvagi? Chi si presenterà per me contro gli operatori d’iniquità?

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁷Se l’Eterno non fosse stato il mio aiuto, a quest’ora l’anima mia abiterebbe il luogo del silenzio.

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁸Quand’ho detto: Il mio piè vacilla, la tua benignità, o Eterno, m’ha sostenuto.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁹Quando sono stato in grandi pensieri dentro di me, le tue consolazioni han rallegrato l’anima mia.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

²⁰Il trono della nequizia t’avrà egli per complice? esso, che ordisce oppressioni in nome della legge?

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²¹Essi si gettano assieme contro l’anima del giusto, e condannano il sangue innocente.

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²²Ma l’Eterno è il mio alto ricetto, e il mio Dio è la ròcca in cui mi rifugio.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²³Egli farà ricader sovr’essi la loro propria iniquità, e li distruggerà mediante la loro propria malizia; l’Eterno, il nostro Dio, li distruggerà.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.