1Nekk Bulus, iwumi i d-issawel Sidi Ṛebbi s lebɣi-ines iwakken ad iliɣ d amceggeɛ n Ɛisa Lmasiḥ akk-d gma-tneɣ Sustin,
1Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,
2i tejmaɛt n Sidi Ṛebbi i gellan di temdint n Kurintus, i wid i d-yextaṛ Sidi Ṛebbi s Ɛisa Lmasiḥ ad ilin d imqedsen, d wid akk yellan di mkul amkan ineddhen s yisem n Sidna Ɛisa Lmasiḥ, i gellan d Ssid-nsen d Ssid nneɣ :
2hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.
3ṛṛeḥma ț-țalwit a wen-d țțunefkent s ɣuṛ Ṛebbi Baba-tneɣ akk-d Sidna Ɛisa Lmasiḥ.
3Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4Zgiɣ țḥemmideɣ Sidi Ṛebbi fell-awen ɣef ṛṛeḥma i wen-d-yefka s Ɛisa Lmasiḥ,
4Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,
5axaṭer yis i kkun-id yeṛzeq s mkul lxiṛ, ama s wawal-is ama s tmusni-ines,
5att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.
6imi cchada ɣef Lmasiḥ tṛeṣṣa nezzeh deg-wen.
6Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,
7Daymi ur kkun-ixuṣṣ wacemma n lxiṛ s ɣuṛ Ṛebbi, kunwi yețṛaǧun ass i deg ara d-yuɣal Ssid-nneɣ.
7så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
8A kkun isseǧhed alamma ț-țaggara iwakken a d-tbanem mbla lɛib ass n tuɣalin n Ɛisa Lmasiḥ.
8Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.
9Sidi Ṛebbi yețțaṭaf deg wawal-is ; d nețța i wen-d-issawlen iwakken aț-țɛicem s tdukli akk-d Mmi-s, Ɛisa Lmasiḥ Ssid-nneɣ.
9Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.
10Ay atmaten, a kkun-nhuɣ s yisem n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ : msefhamet wway gar-awen, ur ilaq ara a d-yili beṭṭu gar-awen, ddukklet, sɛut yiwen uxemmem d yiwen n ṛṛay.
10Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.
11Axaṭer ay atmaten, irgazen n wexxam n Kluwi ṣṣawḍen-iyi-d lexbaṛ belli ițțili-d umennuɣ gar-awen.
11Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.
12Ayen bɣiɣ a d-iniɣ : sliɣ belli llan gar-awen wid yeqqaṛen :« nekk ddiɣ d Bulus », ma d wayeḍ yeqqaṛ : « nekk țekkiɣ d Abulus », wayeḍ daɣen : « nekk ddiɣ d Buṭrus », llan daɣen wid yeqqaṛen : « nekk țekkiɣ di Lmasiḥ ».
12Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en annan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.» --
13Amek akka, tɣilem Lmasiḥ yebḍa ? Eɛni d Bulus i gețwasemmṛen fell-awen neɣ s yisem n Bulus i tețwaɣeḍsem ?
13Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?
14Ad ḥemmdeɣ Ṛebbi imi ur sɣeḍseɣ ula d yiwen deg-wen anagar Krisbus d Gayus.
14Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,
15Akka, yiwen deg-wen ur izmir a d-yini belli yețwaɣḍes s yisem-iw.
15så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.
16Tella daɣen twacult n Stifanas, d nekk i ț-isɣeḍsen meɛna ur ḥsiɣ ara sɣeḍseɣ yiwen nniḍen dinna.
16Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.
17Lmasiḥ ur iyi-d-iceggeɛ ara iwakken ad sɣeḍseɣ meɛna iceggeɛ iyi-d ad beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ ; mačči s yimeslayen i d-yekkan si lefhama n wemdan iwakken ur tekkseɣ ara lqima i lmut n Lmasiḥ ɣef wumidag.
17Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.
18Ț-țideț, abecceṛ n lmut n Lmasiḥ ɣef wumidag ț-țidderwect i wid iḍaɛen ; meɛna ɣuṛ-nneɣ nukni yellan deg webrid n leslak, ț-țazmert n Ṛebbi.
18Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.
19Atan wayen i d-nnant tira iqedsen : Ad snegreɣ tamusni n imusnawen, ad rreɣ d ula+ c lefhama n wid ifehmen+ .
19Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»
20Anda-t uɛeqli ? Anda-t umusnaw ? Anda-t uḥṛic ara d-isfehmen ayen ideṛṛun di lǧil-agi ? Ur d-isbeggen ara Sidi Ṛebbi belli tamusni n ddunit-agi d lehbala ?
20Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
21Imi at ddunit s lefhama-nsen ur ɛqilen ara tamusni n Sidi Ṛebbi, nețța yebɣa ad isellek wid yumnen yis s lexbaṛ-agi n lxiṛ i ḥesben wiyaḍ d lehbala.
21Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
22At Isṛail ssuturen lbeṛhanat, iyunaniyen țnadin tamusni ;
22Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
23ma d nukni nețbecciṛ Lmasiḥ, win akken yețțusemmṛen ɣef wumidag, yellan d țbehdila i wat Isṛail, d lehbala ɣer iyunaniyen.
23vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
24Meɛna wid iwumi i d-yessawel Sidi Ṛebbi, ama d at Isṛail ama d iyunaniyen, umnen belli d nețța i d Lmasiḥ, i ț-țazmert n Ṛebbi akk-d tmusni-ines.
24men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
25Axaṭer ayen akken ḥesben yemdanen d lehbala n Sidi Ṛebbi, ț-țamusni iṣeḥḥan akteṛ n tmusni n yemdanen, ayen ḥesben daɣen d feccal n Sidi Ṛebbi, yeɣleb lǧehd n yemdanen.
25Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26Walit ay atmaten, kunwi iwumi d-yessawel Sidi Ṛebbi : ur llin gar-awen aṭas n wid yesɛan tamusni n ddunit, ur llin aṭas n wid yesɛan imukan ɛlayen, ur llin daɣen aṭas inaṣliyen yesɛan lqima tameqqrant ;
26Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
27meɛna Sidi Ṛebbi yextaṛ ayen yellan d lehbala ɣer wemdan iwakken ad isneḥcam imusnawen, yextaṛ ayen ur nesɛi tazmert di ddunit iwakken ad isneḥcam wid iǧehden.
27Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
28Sidi Ṛebbi yextaṛ ayen ur nesɛi azal, yețwaḥeqṛen di ddunit akk-d wayen yețwaḥesben d ulac, iwakken ad isseɣli lqima n wayen yesɛan azal ɣer yemdanen.
28Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
29Akka, yiwen ur izmir ad izuxx zdat Sidi Ṛebbi.
29Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
30Imi d Sidi Ṛebbi i kkun-isdukklen d Ɛisa Lmasiḥ, d nețța i ɣ-yuɣalen d lefhama i d yekkan s ɣuṛ Sidi Ṛebbi. Yis i ɣ yerra Sidi Ṛebbi d iḥeqqiyen, iṣeffa tikli-nneɣ, yefda-yaɣ-d si ddnub.
30Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
31Am akken yura di tira iqedsen : Win yebɣan ad izuxx, ad izuxx s lecɣal n Ṛebbi.
31för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.»