1Kra n yemdanen i d-yusan si tmurt n Yahuda ɣer temdint n Antyuc, bɣan ad slemden atmaten, qqaṛen-asen : Ma yella ur teḍhiṛem ara am akken i d-tenna ccariɛa n Musa, ur tezmirem ara aț-țețwasellkem
1Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»
2Bulus d Barnabas ur qbilen ara ayen i sselmaden yergazen-agi i d-yusan si tmurt n Yahuda dɣa yekker lxilaf ameqqran gar-asen. Ceggɛen Bulus d Barnabas akk-d kra seg-sen, ad alin ɣer ṛṛusul akk-d imeqqranen yellan di temdint n Lquds iwakken ad msefhamen ɣef temsalt-agi n ṭṭhaṛa.
2Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
3Tajmaɛt-nni n watmaten n temdint n Antyuc tɛawen-iten deg wayen ara ḥwiǧen deg webrid-nsen ; dɣa ṛuḥen, ɛeddan si tmura n Finisya akk-d Samarya, ḥekkun di mkul amkan amek umnen s Sidna Ɛisa leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail. Mi slan i wannect-agi, feṛḥen aṭas watmaten.
3Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
4Mi wwḍen ɣer temdint n Lquds, tesṭerḥeb yis-sen tejmaɛt n watmaten d ṛṛusul akk-d imeqqranen n tejmaɛt ; nutni ḥkan-asen lecɣal imeqqranen i gexdem Sidi Ṛebbi gar-asen.
4När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
5Kra si terbaɛt n ifariziyen i gumnen s Sidna Ɛisa kkren-d nnan : Ilaq aț-ḍehhṛem i watmaten ur nelli ara n wat Isṛail yerna a sen tamṛem ad tebɛen ccariɛa n Sidna Musa.
5Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
6Dɣa ṛṛusul akk-d imeqqranen n tejmaɛt nnejmaɛen iwakken ad frun taluft-agi.
6Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
7Mi ketṛen deg wawal, ikker-ed Butṛus yenna-yasen : Ay atmaten, teẓram belli Sidi Ṛebbi yextaṛ-iyi-d gar-awen seg wass amezwaru iwakken ad beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ i leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail, akken ad amnen.
7Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
8Sidi Ṛebbi yessnen ulawen, ibeggen-ed belli iqbel-iten imi i sen-yefka Ṛṛuḥ iqedsen am akken i ɣ-t-id-yefka i nukkni ;
8Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
9ur yexdim ara lxilaf gar-aɣ d yid-sen, imi i gṣeffa ulawen-nsen s liman ula d nutni.
9Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
10Ihi tura acuɣeṛ i tețjeṛṛibem Sidi Ṛebbi, mi tebɣam aț-țessersem ɣef tuyat n wid yumnen azaglu ur nerfid nukkni, ur rfiden lejdud-nneɣ ;
10Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
11lameɛna s ṛṛeḥma n Sidna Ɛisa swayes i numen, i nețțusellek am akken țțusellken ula d nutni.
11Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
12Akken ma llan di tejmaɛt ssusmen, dɣa smeḥsisen i Bulus d Barnabas i d-iḥekkun licaṛat d leɛǧayeb i gexdem Sidi Ṛebbi yis-sen ger leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail.
12Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
13Mi kfan ameslay, inṭeq Yeɛqub yenna-d : Ay atmaten, ḥesset-iyi-d : Tura
13När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
14Semɛun yeḥka-d amek i d-ixtaṛ Sidi Ṛebbi si ger leǧnas si tazwara, lumma ara yeddun s yisem-is.
14Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15S wakka, yedṛa-d wayen i d nnan lenbiya am akken yura di tektabt iqedsen :
15Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16Deg ussan-nni, a d-uɣaleɣ a s-ɛiwdeɣ lebni i wexxam n Dawed ; axxam-nni yeɣlin, ad sbeddeɣ leḥyuḍ-is ihudden,
16'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17iwakken ayen i d-iqqimen seg imdanen akk-d leǧnas meṛṛa i geslan s yisem-iw, ad nadin ɣef Sidi Ṛebbi.
17för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
18Akka i d-yenna Sidi Ṛebbi i gxeddmen lecɣal-agi i d-ihegga si zik.
18såsom han ock har vetat det förut av evighet.'
19Ihi a wen-d-iniɣ : lemmer ufiɣ, ur nrennu ara aɣilif i wid ur nelli ara n wat Isṛail, i gumnen s Sidna Ɛisa.
19Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
20Lameɛna a sen-naru tabṛaț iwakken ad ṭṭixṛen ɣef wučči n weksum immezlen i lmeṣnuɛat d ssadat. Ad ttixṛen daɣen i yir tikli, i wučči n lmal immurḍsen akk-d tissit n idammen,
20utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
21axaṭer si zzman aqdim llan yemdanen ițbecciṛen ccariɛa n Musa di mkul tamdint, yerna mkul ass n westeɛfu qqaṛen taktabt-is di leǧwameɛ n wat Isṛail.
21Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
22Ihi ṛṛusul, imeqqranen n tejmaɛt akk-d watmaten meṛṛa walan belli d ṛṛay yelhan ma yella xtaṛen-d kra n watmaten si gar-asen, iwakken a ten-ceggɛen ɣer temdint n Antyuc nutni d Bulus akk-d Barnabas. Xtaṛen Yuda, ițusemman Barsaba akk-d Silas ; d irgazen i țqadaṛen watmaten.
22Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
23Fkan asen tabṛaț i deg uran : Ay atmaten ur nelli ara n wat Isṛail, i gzedɣen di temdinin n Antyuc, n Surya akk-d Silisya, țsellimen-d fell-awen ṛṛusul akk-d imeqqranen n tejmaɛt akk-d watmaten n temdint n Lquds.
23Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
24Nesla belli kra n watmaten-nneɣ ṛuḥen-d ɣuṛ-wen mbla ma nefka-yasen lameṛ, rwin-kkun s yimeslayen-nsen, skecmen-awen ccekk.
24Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
25Tura mi nemcawaṛ, neqsed s yiwen ṛṛay a d-nextiṛ kra n watmaten, ara wen-nceggeɛ nutni d watmaten nneɣ eɛzizen Bulus d Barnabas ;
25så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
26nutni i gsebblen tudert nsen ɣef yisem n Sidna Ɛisa Lmasiḥ. +
26vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
27Nceggeɛ-awen ihi Yuda akk-d Silas ara wen-d-yeṣṣiwḍen s yiman nsen imeslayen-agi :
27Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
28Ṛṛuḥ iqedsen akk-d nukkni, nwala d ayen yelhan m'ur nḥettem ara fell-awen ayen nniḍen sennig wayen ilaqen,
28Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
29yeɛni aț-țettixṛem i wučči n iseflawen yemmezlen i lmeṣnuɛat, i tissit n idammen, i lmal yemmuṛdsen d zzna. D ayen yelhan ma tḥudrem iman-nwen ɣef wannect-agi. Qqimet di lehna.
29att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»
30Imiren wid-nni yețwaxtaṛen ǧǧan atmaten di lehna, ṛuḥen ɣer temdint n Antyuc. Dinna jemɛen-d atmaten, fkan-asen tabṛaț-nni.
30De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
31Mi ț-id-ɣṛan, feṛḥen aṭas s lewṣayat yellan deg-s d yimeslayen i ten-isǧehden.
31Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
32Yuda d Silas iwumi yețțunefk a d-țxebbiṛen s ɣuṛ Sidi Ṛebbi, nhan atmaten-nni, sǧehden-ten s waṭas n yimeslayen.
32Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
33Mi sɛeddan dinna kra n wussan, serrḥen-asen watmaten ad uɣalen di lehna ɣer wid i ten-id-iceggɛen ;
33Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
34ma d Silas iɛǧeb-as lḥal yebɣa ad yernu kra n wussan dinna.
34
35Bulus d Barnabas qqimen di temdint-agi n Antyuc , sselmaden, țbecciṛen awal n Sidi Ṛebbi nutni d waṭas n watmaten nniḍen.
35Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.
36Mi ɛeddan kra n wussan, Bulus yenna-yas i Barnabas : Eyya a nuɣal a nesteqsi ɣef watmaten yellan di temdinin anda nbecceṛ awal n Sidi Ṛebbi, iwakken a nẓer amek i țilin.
36Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»
37Barnabas yebɣa ad yawi yid-sen Yuḥenna ițusemman Maṛqus,
37Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.
38lameɛna Bulus ur yeqbil ara ad awin yid-sen win akken i ten yeǧǧan di tmurt n Bamfilya, yerna ur ten-iɛawen ara di ccɣel-nsen.
38Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.
39Ikker yiwen lxilaf gar-asen armi mfaṛaqen. Barnabas yewwi yid-es Maṛqus, rekben di lbabuṛ ɣer tegzirt n Qubṛus,
39Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
40ma d Bulus yextaṛ Silas ad iddu yid-es. Atmaten n tejmaɛt wekklen-t i ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi, dɣa iṛuḥ.
40Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
41Yekka-d nețța d Silas si tmura n Surya akk-d Silisya, isseǧhad tijmaɛin n watmaten.
41och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.