1Bulus iṛuḥ si temdint n Atinya ɣer temdint n Kurintus.
1Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.
2Yufa dinna yiwen wergaz n wat Isṛail, isem-is Akilas, laṣel-is n tmurt n Tqenṭert ; yewweḍ-ed deg ussan-nni kan si tmurt n Selyan nețța ț-țmeṭṭut-is Brisila, axaṭer Qayṣer Kludyus yumeṛ i wat Isṛail meṛṛa ad ffɣen si temdint n Ṛuma.
2Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,
3Imi Brisila d Akilas xeddmen iqiḍunen am Bulus, yeqqim ɣuṛ-sen xeddmen s tdukli.
3och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.
4Mkul ass n westeɛfu, Bulus ițmeslay di lǧameɛ, ițbecciṛ i wat Isṛail akk-d iyunaniyen ttabaɛen ddin n wat Isṛail, iwakken ad amnen.
4Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.
5Mi d-usan Silas d Timuti si tmurt n Masidunya, Bulus yuɣal ițțelhay kan d ubecceṛ n wawal n Ṛebbi, ițbeggin ed i wat Isṛail belli d Ɛisa i d Lmasiḥ.
5När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.
6Imi i t-xulfen yerna regmen-t, Bulus yezwi icuḍaḍ-is, yenna-yasen : Cfut ur teqbilem ara leslak-agi, ddnub i yirawen-nwen ! Nekk ayen i yi-d-yewwi lḥal xedmeɣ-t. Ihi sya d asawen, ad ṛuḥeɣ ɣer wat leǧnas ur nelli ara seg warraw n wat Isṛail.
6Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»
7Mi d-iffeɣ syenna, ikcem ɣer wexxam n Tit Justus, i gellan d amdan iḍuɛen Sidi Ṛebbi ; axxam-is yezga-d tama n lǧameɛ n wat Isṛail.
7Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.
8Krisbus, ameqqran n lǧameɛ yumen s Ɛisa Lmasiḥ nețța d wat wexxam-is meṛṛa ; aṭas n wat kurintus daɣen i gumnen mi slan s wayen i d-yenna Bulus, dɣa țwaɣeḍsen deg waman.
8Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.
9Yiwen n yiḍ, Sidi Ṛebbi iweḥḥa yas-ed di targit i Bulus yenna-yas-d : Ur țțaggad ara, kemmel ehdeṛ ur țsusum ara !
9Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;
10Axaṭer aqli-n yid-ek ! Yiwen ur izmir ad issers afus-is fell-ak iwakken a k-yexdem cceṛ, axaṭer aṭas i gellan d ayla-w di temdint-agi.
10ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»
11Bulus yeqqim aseggas d sețța wagguren ger wat kurintus, isselmad asen awal n Sidi Ṛebbi.
11Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
12Di lweqt-nni i deg yella Galyun d lḥakem ɣef tmurt n Lakaya, at Isṛail msefhamen, ddukklen ɣef Bulus, wwin-t ɣer wexxam n ccṛeɛ, nnan :
12Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen
13Argaz-agi issamaṛ lɣaci ad ɛebden Ṛebbi s webrid ixulfen ccariɛa.
13och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»
14Mi gekker Bulus ad ihdeṛ, inṭeq Galyun yenna i wat Isṛail : Lemmer d lbaṭel neɣ d ayen n diri i gexdem, zemreɣ a wen ḥesseɣ am akken yella di lqanun ay at Isṛail ;
14När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.
15meɛna imi d amjadel ɣef yimeslayen, ɣef yismawen akk-d ccariɛa n Musa, ayagi d ccɣel-nwen ! Ur bɣiɣ ara ad ḥekmeɣ ɣef wannect-a.
15Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»
16Imiren issufeɣ-iten-id syenna.
16Och så visade han bort dem från domstolen.
17Dɣa lɣaci mmɣen ɣef Sustin, ameqqran n lǧameɛ n wat Isṛail, ewten-t zdat wexxam n ccṛeɛ , Galyun ur s-tewqiɛ ara lmeɛna.
17Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.
18Bulus yerna aṭas n wussan di temdint n Kurintus ; syenna yeǧǧa atmaten di lehna, yerkeb lbabuṛ ɣer tmurt n Surya ; Brisila d Akilas ddan yid-es. Uqbel ad iṛuḥ si lmeṛṣa n temdint n Senkriya, iseṭṭel aqeṛṛuy-is axaṭer yefka lemɛahda i Sidi Ṛebbi.
18Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.
19Mi wwḍen ɣer temdint n Ifasus, mfaṛaqen : Bulus yeǧǧa iṛfiqen-is Akilas d Brisila, ma d nețța ikcem ɣer lǧameɛ n wat Isṛail, ițmeslay yid-sen.
19Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
20Ḥellelen-t ad yernu kra wussan yid-sen, lameɛna ur yeqbil ara.
20Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,
21Yenna-yasen : A d-uɣaleɣ ɣuṛ-wen ma yebɣa Ṛebbi.
21utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.
22Yerkeb di lbabuṛ si temdint n Ifasus ɣer temdint n Qiṣarya ; syenna iṛuḥ a d-iẓer tajmaɛt n watmaten yellan di temdint n Lquds ; imiren iṣubb ɣer temdint n Antyuc.
22Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.
23Mi gesɛedda kra n wussan di temdint n Antyuc, yuɣal yeṭṭef abrid ɣer tmura n Galasya d Frijya, di mkul amkan yesseǧhad inelmaden di Liman.
23Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.
24Di lweqt-nni, yiwen wergaz n wat Isṛail yețțusemman Abulus, ilulen di temdint n Skandriya yellan di tmurt n Maṣeṛ, yusa-d ɣer temdint n Ifasus ; yezweṛ deg wawal yerna yessen mliḥ tira iqedsen.
24Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.
25Argaz-agi yelmed abrid n Sidi Ṛebbi, iǧhed di liman, ițbecciṛ, yesselmad s teḥqiq ayen i d-qqaṛent tira iqedsen ɣef Ɛisa Lmasiḥ , ɣas akken d aɣḍas n Yeḥya kan i gessen.
25Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.
26Yebda ițmeslay ɛinani di lǧameɛ n wat Isṛail. Akilas d Brisila mi s-slan wwin-t yid-sen, sfehmen-as tideț n webrid n Sidi Ṛebbi akken tella.
26Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».
27Imi i gebɣa Abulus ad iɛeddi ɣer tmurt n Akaya, atmaten kksen-as akukru, uran tabṛaț i inelmaden n temdint n Kurintus iwakken ad stṛeḥben yis. Mi gewweḍ ɣer dinna, s ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi iɛawen aṭas widak yumnen ;
27Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.
28axaṭer yețṛuẓu ɛinani awal n lecyux n wat Isṛail zdat lɣaci meṛṛa ; yerna ițbeggin-ed s tira iqedsen belli d Ɛisa i d Lmasiḥ.
28Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.