1Mi ɛeddan xemsa wussan, lmuqeddem ameqqran Ananyas iṣubb-ed ɣer Qiṣarya nețța d kra n lɛuqal n wat Isṛail akk-d yiwen ubugaṭu isem-is Tertulus ; usan-d ɣer lḥakem ad ccetkin ɣef Bulus.
1Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
2Mi d-ssawlen i Bulus, Tertulus yebda accetki fell-as s yimeslayen agi :
2Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:
3A lḥakem ameqqran ! S uḍebbaṛ-ik yelhan i d-yers lxiṛ d lehna ɣef tmurt-agi ! Ɣef wayagi, a Filiks ameqqran, ncekkeṛ-ik meṛṛa di mkul amkan ;
3»Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.
4lameɛna iwakken ur k-nețɛeṭṭil ara aṭas, di leɛnaya-k semḥess-ed i kra n yimeslayen-agi ara k-d-nini :
4Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
5Argaz-agi d țerka, iskker ccwal ger wat Isṛail n ddunit meṛṛa, d nețța i d ameqqran n tejmaɛt n inaṣariyen.
5Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.
6Yeɛṛed ad issenǧes ula d lǧameɛ iqedsen. Mi t-neṭṭef, nebɣa a neḥkem fell-as s ccariɛa-nneɣ,
6Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,
7lameɛna yewweḍ-ed lqebṭan ameqqran Lizyas, ikkes-aɣ-t s ddreɛ si ger ifassen-nneɣ,
7
8yerna yumeṛ i wid iccetkan fell-as a d-asen ad ccetkin ɣuṛ-ek. Tura tzemreḍ s yiman-ik a t-tbeḥteḍ, iwakken aț-țesleḍ seg yimi-s wayen akk i ɣef neccetka fell-as.
8och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»
9At Isṛail yellan dinna, cehden akk belli akka i gella lḥal.
9De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.
10Mi i s-iwehha lḥakem i Bulus iwakken a d-ihdeṛ, Bulus yenna : Sriɣ aṭas iseggasen aya i telliḍ d lḥakem ɣef wegdud-agi ; ihi s laman ara d-qeddmeɣ tamsalt-iw zdat-ek.
10Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
11Ur wwiḍen ara tnac wussan segmi uliɣ ɣer temdint n Lquds iwakken ad ɛebdeɣ Ṛebbi, tzemreḍ aț-țesteqsiḍ s yiman-ik.
11Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
12Ulac win i yi-d-yufan deg wefrag n lǧameɛ iqedsen țemjadaleɣ nekk d walebɛaḍ, ulac daɣen win i yi-d-yufan di leǧwameɛ n wat Isṛail neɣ di temdint sekkreɣ ccwal ger lɣaci.
12Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.
13Ur zmiren ara a d-awin țțbut n wayen akka i ɣef d-ccetkan fell-i.
13Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.
14Zemreɣ a d-iniɣ zdat-ek a lḥakem Filiks : Ṛebbi i ɛebbdeɣ, d win akken ɛebden lejdud-iw ; s tideț umneɣ s webrid-agi ajdid i ɣef d-qqaṛen : « ixulef abrid-nsen » ; lameɛna umneɣ s wayen akk yuran di ccariɛa n Musa akk-d lenbiya.
14Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,
15Sɛiɣ asirem ɣer Sidi Ṛebbi -- am akken i t-sɛan ula d nutni -- belli a d-ḥyun yemdanen meṛṛa ama d iḥeqqiyen ama d wid ixedmen cceṛ.
15och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
16Daymi țɛassaɣ iman-iw kull ass, iwakken ad sɛuɣ ul yeṣfan zdat Ṛebbi akk-d yemdanen.
16Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.
17Acḥal n iseggasen, nekk ɛaceɣ di lɣeṛba ; usiɣ-ed iwakken a d-awiɣ kra n yedrimen i d-jemɛeɣ d lemɛawna i igellilen n tmurt-iw yerna wwiɣ-ed daɣen lweɛdat i Sidi Ṛebbi.
17Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.
18Atan wamek i yi-d-ufan deg wefrag n lǧameɛ iqedsen : ufan-iyi-d akken kan i ssezdegeɣ iman-iw akken i d-tenna ccariɛa; ur iyi-d zzin imdanen ur yelli ccwal
18Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,
19yerna d at Isṛail n tmurt n Asya i gellan dinna, d nutni i glaq ad bedden zdat-ek ma sɛan kra ɣef wacu ara ccetkin fell-i.
19av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.
20Neɣ m'ulac wid yellan dagi, a d-inin d acu ufan deg-i n diri mi beddeɣ zdat unejmaɛ-nsen n ccṛeɛ ;
20Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
21anagar ma yella ɣef wawal-nni i d-nniɣ s leɛyaḍ gar-asen : « imi umneɣ s ḥeggu n lmegtin, i d-beddeɣ ass-agi ɣer ccṛeɛ zdat-wen ! »
21om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»
22Filiks yesnen akken ilaq abrid n Lmasiḥ, yenna-yasen : Uɣalet-ed m'ara d-yaweḍ lqebṭan Lizyas, imiren ad ẓreɣ tamsalt-nwen.
22Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»
23Yefka lameṛ i yiwen n lfesyan ad iɛass Bulus, lameɛna a s-yeǧǧ kra n țesriḥ, yerna ad yeǧǧ imdukkal-is a d-reSSun fell-ass.
23Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.
24Mi ɛeddan kra wussan, yusa-d Filiks akk-d țmeṭṭut-is Drusila, nețțat yellan n wat Isṛail, iceggeɛ a d-awin Bulus, iwakken a sen-d-ihdeṛ ɣef wayen yeɛnan liman di Ɛisa Lmasiḥ.
24Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.
25Mi gebda Bulus iheddeṛ ɣef lḥeqq, ɣef wamek ilaq ad iḥkem wemdan deg iman-is, ɣef wass n lḥisab i d-iteddun, Filiks ikcem-it lxuf, yenna-yas : Dayen, tzemreḍ aț-țṛuḥeḍ tura. M'ara d-stifeɣ, a k-d-ssiwleɣ.
25Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
26Imi i geḍmeɛ di Bulus a s-yefk idrimen, si teswiɛt ɣer tayeḍ issawal-as-ed iwakken ad ihdeṛ yid-es.
26Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.
27Ɛeddan sin n iseggasen ; dɣa Bursyus Fistus yuɣal d lḥakem deg wemkan n Filiks. Filiks-nni imi i gebɣa ad iɛǧeb i wat Isṛail, yeǧǧa Bulus di lḥebs.
27När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset.