¹Nekk yellan d aqeddac n Lmasiḥ, a kkun-nhuɣ ihi aț-țeddum akken yebɣa Sidi Ṛebbi mi wen-d-issawel.

¹Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,

²Ddut s lḥenna d wannuz akk-d ṣṣbeṛ, țemyawit wway gar-awen s lmaḥibba.

²med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek

³Ḥeṛset iman-nwen aț-țeṭṭfem di tdukkli n Ṛṛuḥ iqedsen, s lehna wway gar-awen.

³och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:

⁴Yiwet n lǧețța kan akk-d yiwen n Ṛṛuḥ iqedsen i gellan, am akken daɣen i wen-d-issawel Sidi Ṛebbi ɣer yiwen usirem kan.

⁴en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --

⁵Yiwen kan i d Ssid-nneɣ, yiwen n liman akk-d yiwen n weɣḍas i gellan,

⁵en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,

⁶yiwen n Ṛebbi kan i gellan, d nețța i d baba-tneɣ meṛṛa ; yella sennig kullec, yella ger yemdanen meṛṛa, yella daɣen deg-sen meṛṛa.

⁶han som är över alla, genom alla och i alla.

⁷Meɛna mkul yiwen deg-nneɣ tețțunefk-as-d ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi s wakken yella umur i s-d-yefka Lmasiḥ.

⁷Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.

⁸Akken yura di tira iqedsen+ : Mi yuli ɣer igenwan, + yewwi yid-es imeḥbas, ifka-d tikciwin i yemdanen.+ +

⁸Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»

⁹D acu i d lmeɛna : « Yuli ɣer igenni ? » Ayagi, yeɛni : uqbel ad yali Lmasiḥ ɣer igenni, iṣubb ɣer imukan lqayen n ddaw tmurt.

⁹Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?

¹⁰D win akken iṣubben, i gulin daɣen ɣer igenwan iwakken ad yeɛmeṛ ddunit meṛṛa ;

¹⁰Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.

¹¹d nețța i d-ifeṛqen tukciwin i yemdanen : kra yefka-yasen ad ilin d ṛṛusul, kra d lenbiya, kra nniḍen ad beccṛen lexbaṛ n lxiṛ, wiyaḍ d imeksawen n tejmaɛt n imasiḥiyen neɣ d wid yesselmaden agdud n Sidi Ṛebbi.

¹¹Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.

¹²S tukciwin-agi, Sidna Ɛisa ad iheggi wid yextaṛ Sidi Ṛebbi, ad sɛun tazmert s wayes ara xedmen ccɣel i sen-d-ifka iwakken aț-țegmu tejmaɛt n watmaten yellan d lǧețța n Lmasiḥ ;

¹²Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,

¹³s wakka a ndukkel deg yiwen n liman akk-d yiwet n tmusni ɣef wayen yeɛnan Mmi-s n Sidi Ṛebbi, alamma nuɣal d imeqqranen di liman, imiren s tdukli-nneɣ a naweḍ ɣer lekmal yellan di Lmasiḥ.

¹³till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.

¹⁴S wakka ur nețɣimi ara d arrac imeẓyanen i țțawint lemwaji, i gekkat waḍu ɣer mkul lǧiha, iwumi țkellixen yemdanen s tḥila-nsen d uselmed-nsen.

¹⁴Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.

¹⁵Meɛna m'ara d-nini tideț s lmaḥibba, a nennerni di kullec di tikli-nneɣ akk-d Lmasiḥ yellan d aqeṛṛuy n tejmaɛt n watmaten.

¹⁵Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

¹⁶Lǧețța tebna s leɛḍam i cuddent lemfaṣel yal yiwen deg umkan-is ; s Lmasiḥ i tețțimɣuṛ tețnerni di lmaḥibba m'ara xeddmen leɛḍam ccɣel-nsen akken ilaq.

¹⁶Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

¹⁷Atah ihi wayen i d-nniɣ d wayen i d-qqaṛeɣ s yisem n Lmasiḥ : ur țɛicit ara am wid ur nessin ara Sidi Ṛebbi, imi nutni ttabaɛen ixemmimen-nsen ur nesɛi lmeɛna.

¹⁷Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,

¹⁸Lefhama-nsen iɣumm-iț ṭṭlam, sbeɛden iman-nsen ɣef tudert i d ițțak Sidi Ṛebbi axaṭer jehlen, qquṛen wulawen-nsen.

¹⁸hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.

¹⁹Ur țsetḥin ur țneḥcamen, xeddmen anagar leɛṛuṛ yerna ur sɛin ara leqniɛa.

¹⁹Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.

²⁰Meɛna kunwi, mačči d ayagi i tlemdem ɣef wayen yeɛnan Lmasiḥ.

²⁰Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,

²¹Ma yella d ṣṣeḥ teslam yis yerna slemden awen tideț yeɛnan Lmasiḥ,

²¹om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus:

²²eǧǧet ihi tikli d lɛeqliyat-nwen tiqdimin i ssefsadent ccehwat-nni yețɣuṛṛun,

²²att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,

²³iwakken aț-țesɛum lefhama tajdiṭ i d-yețțak Ṛṛuḥ iqedsen ;

²³och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,

²⁴aț-țuɣalem d imdanen ijdiden akken yella di lebɣi n Sidi Ṛebbi, iwakken aț-țeddum deg webrid n lḥeqq akk-d ṣṣfa i ɣer tessufuɣ tideț.

²⁴och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.

²⁵Daymi, xḍut i lekdeb, ilaq mkul yiwen deg-wen ad immeslay s tideț i lɣiṛ-is, axaṭer d leɛḍam n yiwet n lǧețța i nella.

²⁵Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.

²⁶Ma yella terfam ur dennbet ara, ilaq a wen-yekkes wurrif uqbel ad yeɣli yiṭij ;

²⁶»Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede,

²⁷ur țțaǧat ara abrid i Cciṭan ad ikcem ulawen nwen.

²⁷och given icke djävulen något tillfälle.

²⁸Win yellan yețțakar ilaq ad yeǧǧ tukerḍa, ad ixdem s iɣallen-is iwakken a d-isewweṛ aɣṛum-is s leḥlal, s wakka ad izmir ad iɛiwen wid yeḥwaǧen.

²⁸Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.

²⁹Ur ilaq ara a d-iffeɣ yir wawal seg imi nwen, meɛna init-ed kan imeslayen iṣelḥen s wayes ara sfaydin wid ara sen-islen yerna ad nnernin di liman.

²⁹Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.

³⁰Ur sseḥzanet ara Ṛṛuḥ iqedsen, axaṭer yis i kkun-iḍbeɛ Sidi Ṛebbi i wass i deg ara innekmal leslak-nwen.

³⁰Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag.

³¹Ekkset si gar-awen : ddɣel, taɛdawit, zzɛaf, urrif, leɛyaḍ, rregmat d wayen akk n diri.

³¹All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.

³²Ilit d iḥninen msamaḥet wway gar-awen, akken i wen-isemmeḥ Sidi Ṛebbi s Lmasiḥ.

³²Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.