1Slet-ed tura ula d kunwi ay imeṛkantiyen : meǧdet ɣef ddemma n txeṣṣarin ara d-yeɣlin fell-awen !
1Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.
2Cci-nwen yerka, llebsa-nwen tečča-ț tumeṭ !
2Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal;
3Ddheb d lfeṭṭa-nwen ṣeddeḍen ; d ṣḍiḍ-nsen ara icehden fell-awen, ara kkun-iččen am tmes. Tjemmɛem cci deg ussan-agi ineggura n ddunit !
3edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
4Teččam lḥeqq n wid imegren igran-nwen, slet-asen i wigi ițcetkin ɣef lbaṭel-nwen, Sidi Ṛebbi Bab n tezmert yesla-d i leɛyaḍ-nsen.
4Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.
5Ddunit-nwen tesɛeddam-ț di lxiṛ, txedmem ayen akk mennan wulawen nwen ; tṛebbam tassemt i wass aneggaru.
5I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust »på eder slaktedag».
6Tḥekmem, tenɣam iḥeqqiyen yerna ur kkun-xuṣmen ara.
6I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.
7Ay atmaten, ṣebṛet ihi alamma d asm' ara d-yuɣal Ssid-nneɣ. Walit amek i gețṛaǧu ufellaḥ lɣella n wakal-is, iṣebbeṛ alamma yewwet-ed ugeffur n lexṛif ț-țefsut.
7Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
8Ula d kunwi ṣebṛet, sǧehdet iman nwen, axaṭer tuɣalin n Ssid-nneɣ teqṛeb-ed.
8Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.
9Ur țemcetkayet ara wway gar-awen iwakken ur kkun-ițḥasab ara Sidi Ṛebbi ; axaṭer Bab n lḥisab, ibedd-ed ɣer tewwurt !
9Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån bliva dömda. Se, domaren står för dörren.
10Ay atmaten-iw, mmektit-ed lenbiya i d-iceggeɛ Sidi Ṛebbi tecbum-d ṣṣbeṛ akk-d liman i sɛan di teswiɛin n leɛtab.
10Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod.
11Ihi amarezg n wid yeṭṭfen ur fcilen ara. Teslam ayen i d-qqaṛen ɣef ṣṣbeṛ n Sidna Yub, yerna twalam daɣen d acu i geqsed Sidi Ṛebbi a s-t-id-yefk, axaṭer Sidi Ṛebbi yeččuṛ d leḥnana akk-d ṛṛeḥma.
11Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.
12Ay atmaten-iw, ur țgallat s igenni, ur țgallat s lqaɛa neɣ s wayen nniḍen, meɛna init kan ih neɣ ala, iwakken ur kkun-ițḥasab ara Sidi Ṛebbi.
12Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert »ja» vara »ja», och edert »nej» vara »nej», så att I icke hemfallen under dom.
13Ma yella yenneɛtab yiwen deg-wen, ad yedɛu ɣer Sidi Ṛebbi. Ma yella win yellan di lfeṛḥ, ad yeḥmed Sidi Ṛebbi s ccnawi.
13Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
14Ma yella yiwen deg-wen yehlek, ad issiwel i imeqqranen n tejmaɛt, ad dɛun ɣer Ṛebbi fell-as, ad dehnen aqeṛṛuy-is s zzit s yisem n Sidi Ṛebbi ;
14Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
15ma yella dɛan ɣer Sidi Ṛebbi s liman, țeklen fell-as, amuḍin-nni ad yețțusellek ; Sidi Ṛebbi a t-yesseḥlu yerna a s-isemmeḥ ddnubat-is.
15Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet.
16?emqiṛit ddnubat-nwen wway gar-awen, wa ad yedɛu i wa s lxiṛ ɣer Sidi Ṛebbi iwakken aț-țeḥlum. Ddeɛwat n win yellan d aḥeqqi zdat Sidi Ṛebbi, sɛant tazmert tameqqrant.
16Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
17Nnbi Ilyas yella d argaz am nukni : meɛna mi gessuter ɣer Sidi Ṛebbi s wul-is iwakken ur d-tɣelli ara lehwa, ur d-teɣli ara tlata iseggasen d sețța waguren
17Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;
18Yessuter daɣen a d-teɣli lehwa dɣa teɣli-d, lqaɛa tefka-d leṛẓaq-is.
18åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.
19Ay atmaten-iw, ma yella yiwen deg-wen iɛṛeq-as webrid n Sidi Ṛebbi, yerra-t-id wayeḍ ɣer webrid,
19Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom,
20ilaq aț-țeẓrem belli win ara d-yerren yiwen umednub ɣer webrid, isellek-it-id si lmut yerna aṭas si ddnubat-is ara yețțusemḥen.
20så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.