1Bilaṭus yefka lameṛ ad awin Sidna Ɛisa a t-wten s ujelkkaḍ.
1Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.
2Lɛeskeṛ zḍan taɛeṣṣabt s isennanen, ssersen-as-ț ɣef wuqeṛṛuy, selsen-as daɣen abeṛnus azeggaɣ,
2Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel.
3imiren țqeṛṛiben ɣer zdat-es qqaṛen : Azul fell-ak ay agellid n wat Isṛail ! Rnan kkaten-t s iṣeṛfiqen ( ibeqqayen ).
3Sedan trädde de fram till honom och sade: »Hell dig, du judarnas konung!» och slogo honom på kinden.
4Bilaṭus yeffeɣ-ed daɣen ɣer imeqqranen n wat Isṛail yenna-yasen : Atan a wen-t-id-awiɣ ɣer dagi akken aț-țeẓrem belli ur ufiɣ ara deg-s sebba s wayes ara ḥekmeɣ fell-as.
4Åter gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill föra honom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott.»
5Ssufɣen-d Sidna Ɛisa ɣer beṛṛa s tɛeṣṣabt-nni n isennanen akk-d ibidi ( abeṛnus ) azeggaɣ. Bilaṭus yenna-yasen : Atan ɣuṛ-wen !
5Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: »Se mannen!»
6Mi t-walan imeqqranen n wat Isṛail d iɛessasen, bdan țɛeggiḍen : Semmeṛ-it ɣef wumidag ! Semmeṛ-it ɣef lluḥ ! Bilaṭus yenna yasen : Ma tebɣam a t-tsemmṛem ɣef wumidag, atan ɣuṛ-wen ! Ma d nekk, ur ufiɣ ara sebba s wayes ara ḥekmeɣ fell-as.
6Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott.»
7Lecyux n wat Isṛail rran-as : Nukni nesɛa ccariɛa ; ccariɛa nneɣ teqqaṛ-ed : Argaz am agi ilaq ad yemmet axaṭer yenna-d : « Nekk d Mmi-s n Ṛebbi.»
7Judarna svarade honom: »Vi hava själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son.»
8Imeslayen-agi sxelɛen Bilaṭus.
8När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större.
9Yuɣal yekcem ɣer wexxam n ccṛeɛ yesteqsa daɣen Sidna Ɛisa, yenna-yas : Ansi i d-tekkiḍ ? Sidna Ɛisa ur s-d-yerri ara awal.
9Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: »Varifrån är du?» Men Jesus gav honom intet svar.
10Bilaṭus yenna-yas : Amek ! Ur iyi-d-țarraḍ ara awal ? Ur teẓriḍ ara belli zemreɣ a k-serḥeɣ, zemreɣ daɣen ad fkeɣ lameṛ a k-semmṛeɣ ɣef wumidag ?
10Då sade Pilatus till honom: »Svarar du mig icke? Vet du då icke att jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?»
11Sidna Ɛisa yenna-yas : Ur tezmireḍ i wacemma fell-i anagar ayen i k-d-yețțunefken seg igenni. Daymi win i yi-d-yewwin ger ifassen-ik yewwi ddnub akteṛ-ik.
11Jesus svarade honom: »Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.»
12Seg imiren Bilaṭus yețqellib amek ara d-iserreḥ i Sidna Ɛisa lameɛna lecyux n wat Isṛail sekkren leɛyaḍ, qqaṛen-as : Ma tserrḥeḍ-as i wergaz-agi ur telliḍ ara d aḥbib n Qayṣer, axaṭer win yerran iman-is d agellid, d aɛdaw n Qayṣer.
12Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva honom lös. Men judarna ropade och sade: »Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren.»
13Mi gesla i imeslayen-agi, Bilaṭus yessufeɣ-ed Sidna Ɛisa ɣer beṛṛa, yeqqim ɣef wukursi n ccṛeɛ deg umkan iwumi qqaṛen s tɛibṛanit «Gabbaṭa» yeɛni «afrag yessan s yeblaḍen».
13När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata.
14Ass-nni, d ass uqbel lɛid n Tfaska ; aț-țili d leǧwahi n tnac, Bilaṭus yenna i lecyux n at Isṛail : Atan ugellid-nwen !
14Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: »Se här är eder konung!»
15Meɛna nutni rnan ɛeggḍen : Enɣ-it ! Enɣ-it ! Semmeṛ-it ɣef wumidag ! Bilaṭus yenna-yasen : Amek ! Ad semmṛeɣ agellid nwen ? Lecyux n wat Isṛail rran-as : D Qayṣer i d agellid-nneɣ, ur nesɛi ara agellid nniḍen.
15Då skriade de: »Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!» Pilatus sade till dem: »Skall jag korsfästa eder konung?» Översteprästerna svarade: »Vi hava ingen annan konung än kejsaren.»
16Dɣa Bilaṭus yefka-yasen-t akken a t-semmṛen ɣef wumidag. ?ṭfen-d Sidna Ɛisa
16Då gjorde han dem till viljes och bjöd att han skulle korsfästas. Och de togo Jesus med sig.
17sbubben-as amidag, ffɣen si temdint, ulin ɣer wemkan yețțusemman « tiɣilt n uqeṛṛuy » ( iwumi qqaṛen s tɛibṛanit « Gulguṭa »).
17Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe som kallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
18Dinna i t-semmṛen ɣef lluḥ nețța akk-d sin nniḍen. Sbedden imidagen yiwen sya wayeḍ sya, Sidna Ɛisa di tlemmast.
18Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på vardera sidan, och Jesus i mitten.
19Bilaṭus yumeṛ ad semmṛen yiwet n telwiḥt sennig uqeṛṛuy n Sidna Ɛisa, yura deg-s : « Ɛisa anaṣari, agellid n wat Isṛail.»
19Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»
20Imi amkan-nni anda i t-semmṛen ur yebɛid ara ɣef temdint, aṭas n wat Isṛail i geɣṛan talwiḥt-nni yuran s tɛibṛanit, s tlatinit ț-țyunanit.
20Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska.
21Lecyux n wat Isṛail ccetkan ɣer Bilaṭus, nnan-as : Ur ilaq ara aț-țaruḍ ɣef telwiḥt nni «Agellid n wat Isṛail,» lameɛna ilaq aț-țaruḍ «Argaz-agi yenna d : nekk d agellid n wat Isṛail.»
21Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: »Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.»
22Bilaṭus yerra-yasen : Ayen uriɣ ad yeqqim akken i t-uriɣ.
22Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»
23Mi semmṛen Sidna Ɛisa ɣef wumidag, lɛeskeṛ ddmen-d lqecc-is bḍan-ten ɣef ṛebɛa, yal yiwen yewwi amur-is ; yeqqim-ed ujellab-is ur nefṣil ur nxaḍ, mazal-it akken yezḍa seg yixef ɣer wayeḍ.
23Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.
24Heddṛen wway gar-asen, nnan : Acuɣeṛ ara t-ncerreg, eyyaw axiṛ a nger tasɣaṛt fell-as a nẓer anwa ara t-yawin. S wakka i gennekmal wayen yuran di tira iqedsen : Feṛqen lqecc-iw, gren tasɣaṛt ɣef wubeṛnus-iw.» Akka i xedmen iɛsekṛiyen-nni.
24Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» Ty skriftens ord skulle fullbordas: »De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.» Så gjorde nu krigsmännen.
25Zdat umidag, tbedd yemma-s n Sidna Ɛisa, weltma-s n yemma-s, Meryem tameṭṭut n Klufas akk-d Meryem tamagdalit.
25Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.
26Mi gwala Sidna Ɛisa yemma-s tbedd ɣer tama n unelmad-nni i gḥemmel, yenna-yas : A tameṭṭut, atan mmi-m.
26När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: »Moder, se din son.»
27Yenna daɣen i unelmad-nni : Ațan yemma-k. Seg imiren anelmad-nni yewwi-ț ɣer wexxam-is.
27Sedan sade han till lärjungen: »Se din moder.» Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28Mi geẓra Sidna Ɛisa dayen kullec ifuk, yenna iwakken ad nnekmalent tira iqedsen : Ffudeɣ !
28Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: »Jag törstar.»
29Yella dinna ubuqal yeččuṛen d lxell. Dmen-d ameččim n taḍuṭ cudden-t ɣer yixef n uɣanim, sbezgen t-id s lxell-nni, ssawḍen-as-t ɣer yimi-s.
29Där stod då en kärl som var fullt av ättikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte på en isopsstängel och förde till hans mun.
30Akken kan i geɛṛeḍ lxell-nni, Sidna Ɛisa yenna : Kullec yețwakemmel ! Yessekna aqeṛṛuy-is, yessufeɣ ṛṛuḥ.
30Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade han: »Det är fullbordat.» Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan.
31Tafaska n izimer n leslak yeɣli-d deg wass n westeɛfu. Tameddit n wass uqbel ass n westeɛfu, lecyux n wat Isṛail ur bɣin ara ad ǧǧen lǧețțat-nni ɣef yimidagen di leɛwaceṛ. Ṛuḥen ad ssutren i Bilaṭus a sen-ṛẓen iḍaṛṛen i widak-nni yețwasemmṛen ; iwakken ad kksen lǧețțat-nsen.
31Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skulle låta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna.
32Lɛeskeṛ ṛuḥen, ṛẓan iḍaṛṛen i yiwen seg widak-nni yețwasemmṛen ț-țama n Sidna Ɛisa, syenna uɣalen ɣer wayeḍ.
32Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom.
33Mi wwḍen ɣer Sidna Ɛisa, ufan-t yemmut yakan, daymi ur s-ṛzin ara iḍaṛṛen-is.
33När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;
34Yiwen uɛeskṛi yessenta yas isekkin deg idis, imiren ffɣen-d waman akk-d idammen seg-s.
34men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.
35Win i d-yeḥkan ɣef wannect-agi d inigi n ṣṣeḥ, axaṭer d ayen i geẓra s wallen-is. Yezṛa ț-țideț i d-yenna, yenna-t-id akken aț-țamnem ula d kunwi.
35Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock I skolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
36Ayagi meṛṛa yedṛa iwakken ad yețțukemmel wayen yuran di tira iqedsen : Ula d yiwen seg yeɣsan-is ur yețṛuz.
36Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: »Intet ben skall sönderslås på honom.»
37Yura daɣen : Ad ssersen tamuɣli ɣef win i fetken.
37Och åter ett annat skriftens ord lyder så: »De skola se upp till honom som de hava stungit.»
38Deffir wannect-agi meṛṛa, Yusef n taddart n Arimati iṛuḥ yessuter i Bilaṭus a t-yeǧǧ ad yawi lǧețța n Sidna Ɛisa. Nețța daɣen yella d anelmad-is, lameɛna yeffer iman-is axaṭer ițțaggad lecyux n wat Isṛail. Bilaṭus yeqbel wayen i s-d yessuter ; dɣa Yusef iṛuḥ a d-yawi lǧețța n Sidna Ɛisa nețța d Nikudem,
38Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge -- fastän i hemlighet, av fruktan för judarna -- kom därefter och bad Pilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. Då gick han åstad och tog hans kropp.
39win akken i gṛuḥen deg yiḍ ɣer Sidna Ɛisa. Nikudem yewwi-d yid-es azal n tlatin litrat n leɛṭeṛ ixeddmen i lmegtin.
39Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt honom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund.
40Di sin yid-sen, wwin-d lǧețța n Sidna Ɛisa xedmen-as leɛṭeṛ akken i tella lɛadda n wat Isṛail, imiren țțlen-t s lekfen.
40Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.
41Zdat wemkan anda semmṛen Sidna Ɛisa, tella deg yiwet n tmazirt yiwen n yefri yețwaheggan d aẓekka, ulac win i gmeḍlen deg-s.
41Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i.
42Imi i geqṛeb yefri-nni, rran lǧețța n Sidna Ɛisa ɣer daxel, axaṭer ass i d-iteddun d ass n westeɛfu n wat Isṛail.
42Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.