1Nekk Yuda yellan d gma-s n Yeɛqub, aqqedac n Ɛisa Lmasiḥ, i wid i wumi d-issawel Sidi Ṛebbi Baba-tneɣ, yerna ihegga-ten i Ɛisa Lmasiḥ ;
1Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i Guds, Faderns, kärlek och bevarade åt Jesus Kristus.
2ṛṛeḥma, talwit d leḥmala a wen-d-tețțunefkent s tugeț !
2Barmhärtighet och frid och kärlek föröke sig hos eder.
3A wid eɛzizen, acḥal aya segmi i bɣiɣ a wen-n-aruɣ ɣef wayen yeɛnan leslak i ɣ-icerken, walaɣ belli ilaq-iyi a kkun-nhuɣ iwakken aț-țesɛum tazmert aț-țḥadrem ɣef liman, liman i d-yețțunefken yiwet n tikkelt i wid i gextaṛ Sidi Ṛebbi.
3Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.
4Axaṭer kra n yemdanen skecmen-d iman-nsen gar-awen, sseɛwajen lmeɛna n ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi iwakken ad ffren yir tikli-nsen, nekṛen ula d Ɛisa Lmasiḥ, win yellan d Ssid-nneɣ ; lɛiqab i ten-yețṛaǧun d ameqqran akken i d-ițwaxebbeṛ si zik di tira iqedsen.
4Några människor hava nämligen innästlat sig hos eder -- några om vilka det för länge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla under den domen -- ogudaktiga människor, som missbruka vår Guds nåd till lösaktighet och förneka vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.
5?as akken teẓram ayagi meṛṛa, bɣiɣ a kkun-id-smektiɣ belli asmi i d-isellek Sidi Ṛebbi agdud-is si tmurt n Maṣer yessenger gar-asen wid akk yugin ad amnen yis ;
5Men fastän I redan en gång haven fått kunskap om alltsammans, vill jag påminna eder därom, att Herren, sedan han hade frälst sitt folk ur Egyptens land, efteråt förgjorde dem som icke trodde,
6daɣen, lmalayekkat-nni ur neṭṭif ara di ccan i sent-id-ițțunefken, meɛna ǧǧant imukan-nsent eɛlayen, Sidi Ṛebbi yeqqen-itent di ṭṭlam i dayem alamma d ass ameqqran n lḥisab.
6så ock därom, att de änglar som icke behöllo sin furstehöghet, utan övergåvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit förvarade i mörker till den stora dagens dom.
7Akken daɣen i tedṛa d imezdaɣ n temdinin n Sudum d Gumuṛ akk-d tudrin i sent-id-yezzin, ixeddmen anagar ticmatin d zzna, qqiment-ed d lemtel mi tent-yessenger Sidi Ṛebbi s tmes yecban times n ǧahennama ;
7Likaså hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande städer, vilka på samma sätt som de förra bedrevo otukt och stodo efter annat umgänge än det naturliga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de få lida straff i evig eld.
8imdanen-agi daɣen i d-ikecmen gar-aneɣ xeddmen am nutni, tirga-nsen ssawaḍent-țen ad xedmen ticmatin, ur setɛeṛfen ara s lḥekma n Sidi Ṛebbi, reggmen ula d lmalayekkat yellan deg igenwan.
8Dock göra nu också dessa människor på samma sätt, förblindade av sina drömmar: köttet besmitta de, men andevärldens herrar förakta de, och dess härlige smäda de.
9Ula d lmelk Mixayel ur yexdim ara annect-agi asm'akken i gennuɣ akk-d Cciṭan ɣef lǧețța n Sidna Musa ; yegguma a t-yergem ula d rregmat meɛna yenna-yas kan : a k-iɛaqeb Sidi Ṛebbi.
9Icke så Mikael, överängeln; när denne tvistade med djävulen angående Moses' kropp, dristade han sig icke att över honom uttala någon smädande dom, utan sade allenast: »Herren näpse dig.»
10Meɛna imdanen-agi reggmen ayen ur ssinen ara, ula d ayen akken ssnen i gessen ula d lmal ur nefhim ara, yețțawi-ten anagar ɣer nnger-nsen.
10Dessa åter smäda vad de icke känna till; och vad de, likasom de oskäliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt fördärv.
11A tawaɣit-nsen ! Axaṭer tebɛen lǧeṛṛa n Kahin, sṛuḥen iman-nsen di leɣlaḍ, yewwi-ten ṭṭmeɛ n yedrimen am Belɛam, negren am akken yenger Kuri asm'akken i d-yekker ɣer ccwal.
11Ve dem! De hava trätt in på Kains väg, de hava för löns skull störtat sig i Balaams villfarelse och hava gått förlorade till följd av en gensträvighet lik Koras.
12D ugur ameqqran m'ara ṭṭfen imukan gar-awen ɣer imensi n tegmaț, zehhun mbla lḥecma, țxemmimen kan ɣef yiman-nsen. Cban asigna yețțawi waḍu, ur d-yețțak lehwa ; cban ttjuṛ ur d-nețțak ara lfakya di lawan-nsent, mmutent, qquṛent dɣa țwaqelɛent.
12Det är dessa som få hålla gästabud med eder, där de sitta såsom skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oförsynt se sig själva till godo. De äro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De äro träd som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna.
13Akken i d-ṭṭeggiṛent lemwaji timeqqranin tikufta-nsent n lewsex, i d-ssufuɣen nutni tikufta n leɛṛuṛ-nsen. Cban itran ixețțin, iɣellin ɣer dderb n ṭṭlam i sen ițwaheggan.
13De äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters skum. De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid.
14Fell-asen i d-icar Hinux iɛacen di lǧil wis sebɛa deffir Adem, mi d-yenna : atan a d-yas Sidi Ṛebbi nețța d luluf n lmalayekkat-is
14Om dessa var det ock som Enok, den sjunde från Adam, profeterade och sade: »Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga,
15iwakken ad iḥaseb imdanen meṛṛa, ad iɛaqeb imcumen ur ten-tḍuɛ ara, ɣef yir lecɣal-nsen, ɣef rregmat i d-ssufuɣen yemcumen-agi seg yimawen-nsen .
15för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar som de hava övat, och för alla de förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.»
16Imdanen-agi ur steqniɛen ara deg wayen xeddmen, teddun s lebɣi n tnefsit-nsen ; imeslayen-nsen ččuṛen d zzux, sqizziben i yemdanen ɣef ddemma n nnfeɛ-nsen.
16De äro människor som alltid knorra och knota över sin lott, medan de likväl vandra efter sina egna begärelser. Och deras mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta söka vara människor till behag.
17Ma d kunwi a wid eɛzizen, mmektit-ed ayen i wen-d-nnan yakan ṛṛusul n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ
17Men kommen ihåg, I mina älskade, vad som har blivit förutsagt av vår Herres, Jesu Kristi, apostlar,
18asm'akken i wen-d-qqaṛen : di zzman aneggaru ad ilin wid ara yețmesxiṛen fell-awen, ara ilḥun s lebɣi n tnefsit-nsen.
18huru de sade till eder: »I den yttersta tiden skola bespottare uppstå, som vandra efter sina egna ogudaktiga begärelser.»
19Ihi, d wigi i d-yețțawin lxilaf ger yemdanen, țxemmimen anagar ɣef wayen yeɛnan ddunit, ur sɛin ara Ṛṛuḥ iqedsen n Sidi Ṛebbi deg wulawen-nsen.
19Det är dessa människor som vålla söndringar, dessa som äro »själiska» och icke hava ande.
20Ma d kunwi ay iḥbiben-iw, snernit liman-nwen yeṣfan, deɛɛut s tezmert n Ṛṛuḥ iqedsen.
20Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande,
21?ṭfet di leḥmala n Sidi Ṛebbi, țeklet ɣef ṛṛeḥma n Sidna Ɛisa Lmasiḥ, ara wen-d-yefken tudert yețdumun.
21och bevaren eder så i Guds kärlek, under det att I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, till evigt liv.
22?unnet ɣef wid yețcukkun sfehmetțen
22Mot somliga av dem, sådana som äro tvivlande, mån I vara barmhärtiga
23iwakken ad țțuselken, jebdet-țen-id si tmes. Llan daɣen wiyaḍ ilaq aț-țḥunnem fell-asen meɛna ɣuṛ-wat aț-țennalem ulamma d llebsa-nsen i tessenǧes lǧețța-nsen.
23och frälsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mån I också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att I avskyn till och med deras livklädnad, den av köttet befläckade.
24Tanemmirt tameqqrant i win yesɛan tazmert ad iḥader fell-awen iwakken ur tețțecḍem ara, a kkun-id isbedd zdat-es mbla lɛib di tmanegt- ines s lfeṛḥ ameqqran.
24Men honom som förmår bevara eder ifrån fall och ställa eder inför sin härlighet ostraffliga, i fröjd,
25Tamanegt tameqqrant i Sidi Ṛebbi awḥid i gellan d amsellek-nneɣ s Ɛisa Lmasiḥ Ssid-nneɣ ; i Yillu nneɣ lhiba, tazmert, lḥekma akk-d lɛaḍima, uqbel a d-texleq ddunit, di lweqt-agi akk-d lweqat i d-iteddun ! Amin !
25honom som allena är Gud, och som är vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen.