1Yiwen wass, Sidna Ɛisa yețẓalla deg yiwen wemkan. Mi gfukk, yiwen seg yinelmaden-is yenna-yas : A Sidi, selmed-aɣ amek ara neẓẓal akken yesselmed Yeḥya i yinelmaden-is.
1När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»
2Yenna-yasen : M'ara tẓallem, init : A Baba Ṛebbi, isem-ik ad ițwaqeddes, lḥekma n tgeldit-ik a d-tas.
2Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
3Yal ass efk-aɣ-d aɣṛum-nneɣ.
3vårt dagliga bröd giv oss var dag;
4Semmeḥ-aɣ ddnubat-nneɣ akken i nețsamaḥ ula d nukkni i wid i ɣ-ixedmen cceṛ, ur aɣ-țaǧǧa ara a neɣli deg wujeṛṛeb.
4och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
5Yenna-yasen daɣen : Ma yella yiwen deg-wen yesɛa aḥbib, iṛuḥ ɣuṛ-es di țnaṣfa n yiḍ a s-yini : « Ay aḥbib ṛḍel-iyi-d tlata teḥbulin n weɣṛum ,
5Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;
6atan yusa-yi-d yiwen weḥbib i geṭṭef webrid, ur sɛiɣ d acu ara s-d-sserseɣ. »
6ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'
7Ma yerra-yas-d si zdaxel n wexxam : « Ur iyi-țɛețțib ara, tawwurt tsekkeṛ, nekk d warraw-iw aql-aɣ neṭṭes, ur zmireɣ ara a d-kkreɣ iwakken a k-d-fkeɣ aɣṛum. »
7så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'
8A wen-d-iniɣ : ma yeɛdez ur yebɣi ara a d-yekker ɣuṛ-es ɣas akken d aḥbib-is, a d-ikker a s-d-yefk ayen akk i s-issuter axaṭer yusa-d ɣuṛ es di țnaṣfa n yiḍ yeṛṛez-as aqeṛṛuy-is.
8Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.
9Ma d nekk nniɣ-awen : ssutret a wen-d-ițunefk, qellbet aț-țafem, sqerbebbet di tewwurt a wen-d-ldin.
9Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
10Axaṭer kra n win yessuturen a s-d ițunefk, win ițqelliben ad yaf, win yesṭebṭuben a s-d-ldin tawwurt.
10Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
11Anwa deg-wen ara yefken i mmi-s adɣaɣ ma yessuter-as aɣṛum ? Neɣ a s-yefk azrem ma yessuter-as aslem ?
11Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,
12Neɣ ma yessuter-as tamellalt a s-yefk tiɣirdemt ?
12eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?
13Ma yella kunwi yellan d imcumen tessnem aț-țefkem ayen yelhan i warraw-nwen, amek Baba-twen yellan deg igenni ur d-ițțak ara Ṛṛuḥ iqedsen i wid i s-t-issuturen ?
13Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»
14Yiwen wass ikker Sidna Ɛisa yessuffeɣ lǧen yesgugmen yiwen wergaz. Mi t-iffeɣ lǧen, argaz-nni yebda iheddeṛ ; lɣaci meṛṛa wehmen.
14Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.
15Lameɛna kra deg-sen nnan : « D Balzabul iḥekmen ɣef leǧnun i s-yefkan tazmert akken a ten issuffeɣ. »
15Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»
16Kra nniḍen bɣan a t-jeṛṛben, ssutren-as yiwen n lbeṛhan ara d-yasen seg yigenni.
16Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.
17Sidna Ɛisa yessnen ixemmimen-nsen yenna yasen : Yal tagelda i deg ara țnaɣen imezdaɣ-is wway gar-asen tețțeddu ɣer nnger, ixxamen-is ad ɣlin.
17Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.
18Ma yella Cciṭan yețnaɣ d yiman-is amek ara tdum tgelda-s ? Teqqaṛem s Balzabul i ssufuɣeɣ leǧnun !
18Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.
19Ma yella nekk s Balzabul i ten-ssufuɣeɣ, anwa ihi i sen-ițțaken tazmert i yinelmaden-nwen iwakken a ten-ssuffuɣen ? Daymi d nutni ara kkun-iḥasben.
19Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.
20Lameɛna ma yella s ufus n Ṛebbi i ten-ssuffuɣeɣ, ațan ihi tageldit n Ṛebbi tewweḍ-ed ɣuṛ-wen.
20Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --
21Argaz iǧehden yesɛan leslaḥ, ițɛassan ɣef wexxam-is, ṛṛezq-is ad yili di laman.
21När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.
22Ma yusa-d ɣuṛ-es yiwen iǧehden akteṛ-is iɣleb-it, a s-ikkes leslaḥ ɣef wacu yețkel, ad yernu ad ifṛeq i wiyaḍ ayen akk yesɛa.
22Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.
23Win ur nelli ara yid-i, d axṣim-iw ; win ur njemmeɛ ara yid-i, yețḍeggiɛ.
23Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
24M'ara yeffeɣ uṛuḥani seg yiwen wergaz, ad iṛuḥ ɣer yimukan yexlan akken ad iqelleb ɣef ṛṛaḥa. M'ur yufi ara, ad yini : « ad uɣaleɣ ɣer tnezduɣt-iw ansi i d-ffɣeɣ. »
24När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'
25M'ara yaweḍ ɣer tnezduɣt-nni, a ț-yaf zeddiget, tqeɛɛed ;
25Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,
26imiren ad iṛuḥ a d-yawi sebɛa yiṛuḥaniyen nniḍen iweɛṛen akteṛ-is, ad kecmen ad zedɣen deg-s ; s wakka lḥala n wergaz-nni aț-țenṭeṛ akteṛ n tikkelt tamezwarut.
26då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»
27Mi d-yenna Sidna Ɛisa ayagi, yiwet n tmeṭṭut tenṭeq-ed s ṣṣut ɛlayen si ger n lɣaci tenna-yas : ?-țaseɛdit tmeṭṭut i k-id-yurwen, i k-issuṭṭḍen !
27När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»
28Lameɛna nețța yerra-yas : Iseɛdiyen, d wid ismeḥsisen i wawal n Ṛebbi, yerna ḥerzen-t.
28Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»
29Mi d-innejmaɛ ɣuṛ-es waṭas n lɣaci, Sidna Ɛisa yekker yenna-yasen : Lǧil-agi d lǧil amcum, yessutur lbeṛhan ! Ur as-d-ițunefkay ara lbeṛhan anagar win n nnbi Yunes !
29Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.
30Axaṭer akken yella nnbi Yunes d lbeṛhan i yimezdaɣ n temdint n Ninebi, ara yili Mmi-s n bunadem d lbeṛhan i lǧil-agi.
30Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.
31Ass n lḥisab tagellit n tmurt n usammer a d-tekker ɣer yemdanen n lǧil-agi a ten-tesseḍlem imi nețțat tusa-d seg yixef n ddunit iwakken aț-țsel i tmusni n ugellid Sliman. Atah yella gar-awen win yugaren agellid Sliman !
31Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.
32Ass n lḥisab a d-kkren daɣen imezdaɣ n temdint n Ninebi ɣer lǧil-agi a ten-sḍelmen, axaṭer nutni uɣalen-d ɣer webrid mi sen-ibecceṛ nnbi Yunes. Kunwi tesɛam dagi gar-awen win yugaren nnbi Yunes !
32Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
33Yiwen ur iceɛɛel taftilt iwakken a ț-iffer neɣ akken a ț-iɣumm s lḥila, lameɛna a ț-issers ɣef lmeṣbeḥ iwakken kra n win ara d-ikecmen ad iwali tafat.
33Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.
34Tiṭ ț-țaftilt n wemdan. Ma yella tiṭ-ik tṣeḥḥa aț-țiliḍ di tafat, meɛna ma tedderɣel aț-țiliḍ di ṭṭlam.
34Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.
35?ader ihi aț-țuɣal tafat yellan deg-k d ṭṭlam.
35Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.
36Ma telliḍ di tafat s lekmal-ik, ur yețțili ara deg-k ṭṭlam, aț-țiliḍ di tafat am teftilt m'ara d-cceɛceɛ fell-ak.
36Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»
37Mi gfukk Sidna Ɛisa ameslay, iɛreḍ-it yiwen wufarizi ɣeṛ imensi.
37Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
38Afarizi-nni yewhem mi gwala Sidna Ɛisa ur issared ara uqbel ad yečč, akken tella di lɛadda-nsen.
38Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.
39Sidna Ɛisa yenna-yas : Kunwi s yifariziyen tessiridem taqbuct d uḍebṣi s wufella kan ma zdaxel n wulawen teččuṛem d ṭṭmeɛ akk-d ddɣel.
39Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.
40A wid iɣeflen ! Eɛni win i d ixelqen ayen yellan s wufella, mačči d nețța i d-ixelqen ayen n daxel ?
40I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?
41Fket lweɛda s wulawen-nwen, imiren kullec ad awen-yeṣfu.
41Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.
42A nnger-nwen ay ifariziyen ! Kunwi yețɛecciṛen nneɛneɛ d uwermi d wayen i d-ițemɣayen di tebḥirt, ma d lḥeqq d leḥmala n Sidi Ṛebbi tețțarram-ten ɣer deffir ; d annect-agi i gezwaren mbla ma tețțum ayen nniḍen.
42Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
43A nnger-nwen ay ifariziyen ! Tḥemmlem imukan imezwura di leǧwameɛ, tḥemmlem ad țsellimen fell-awen yemdanen deg iberdan.
43Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!
44A nnger-nwen, kunwi yecban iẓekwan i gɣumm wakal, ur d-nețban ara, ɛeffsen-ten yemdanen ur d-wwin s lexbaṛ.
44Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»
45Yenṭeq yiwen lɛalem n ccariɛa, yenna-yas : A Sidi, atan tregmeḍ-aɣ ula d nukkni s wayen i d-tenniḍ akka !
45Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»
46Sidna Ɛisa yerra-yas : A nnger-nwen ula d kunwi a lɛulama n ccariɛa ! Tețɛebbim i wiyaḍ tiɛekkmin ẓẓayen, ma d kunwi ur tent-tețnalem ara ula s yiwen uḍaḍ.
46Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!
47A tawaɣit-nwen ! Lejdud-nwen nɣan lenbiya, kunwi tbennum-asen iẓekwan.
47Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!
48S wakka i d-tesbegnem belli tqeblem ayen i xedmen yerna tețkemmilem di tikli-nsen ; axaṭer nutni nɣan-ten, kunwi tbennum-asen iẓekwan.
48Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.
49?ef wayagi Sidi Ṛebbi yeẓran kullec yenna : a sen-ceggɛeɣ lenbiya d ṛṛusul, kra a ten-nɣen kra a ten qehṛen.
49Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.
50Daymi lǧil-agi ad ițțuḥaseb ɣef tazzla n yidammen n lenbiya seg wasmi i d-texleq ddunit ;
50Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,
51seg yidammen n Habil mmi-s n Adem armi d idammen n Zakarya i nɣan ger udekkan n iseflawen d lǧameɛ iqedsen. Lǧil-agi ad ițțuḥaseb ɣef ayagi meṛṛa.
51ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.
52A tawaɣit-nwen a lɛulama n ccariɛa ! Teṭṭfem tasaruț n tmusni, ur tekcimem kunwi, ur teǧǧim ad kecmen wid yebɣan.
52Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»
53Mi geffeɣ Sidna Ɛisa, lɛulama n ccariɛa d ifariziyen ḥeṛsen-t iwakken a d-immeslay ɣef waṭas n tɣawsiwin nniḍen,
53När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;
54țqelliben amek ara t-id-sseɣlin deg wawal.
54de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.