1Deg ussan-nni, yeffeɣ-ed yiwen n lqanun s ɣuṛ Qayṣeṛ ameqqran ; yefka lameṛ ad țțujerrden imezdaɣ meṛṛa yellan di tmura-ines.
1Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2Ajerred-agi amezwaru yedṛa asmi yella Kirinyus d lḥakem n tmurt n Surya.
2Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
3Imdanen meṛṛa ṛuḥen ad țțujerden mkul yiwen di taddart n lejdud-is.
3Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
4Yusef yellan seg izuṛan n Sidna Dawed, yuli ula d nețța si taddart n Naṣaret n tmurt n Jlili ɣer Bitelḥem, taddart n lejdud-is yellan di tmurt n Yahuda.
4Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5Iṛuḥ ad ițțujerred nețța ț-țxedibt-is Meryem yellan s tadist.
5för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
6Mi ten-yuɣ lḥal dinna, yewweḍ-d lweqt i deg ara terbu ( tarew ) Meryem.
6Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
7Tesɛa-d mmi-s amenzu, tețțel-it, tessegen-it di lmedwed, imi ur ufin ara amkan deg wexxam n yemsafren.
7Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
8Di tmurt-nni, llan imeksawen ițnusun di lexlawi, țɛassan lmal-nsen deg yiḍ.
8I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
9Ataya lmelk n Sidi Ṛebbi iḍheṛ-asen-d, tamanegt n Sidi Ṛebbi tecceɛceɛ tezzi-yasen-d, ikcem-iten lxuf d ameqqran.
9Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
10Lmelk yenna-yasen : Ur țțagadet ! Aql-i wwiɣ-awen-d lexbaṛ lxiṛ ara isfeṛḥen wugdud meṛṛa.
10Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
11Ass-agi di taddart n Sidna Dawed, ilul-awen-d yiwen wemsellek, d nețța i d Lmasiḥ n Sidi Ṛebbi !
11Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
12Atan wamek ara t-tɛeqlem : aț-țafem llufan yețțel, yeṭṭes di lmedwed.
12Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
13Imiren kan, ț-țirebbaɛ n lmalayekkat i d-yernan ɣer lmelk nni, cennunt țḥemmident Sidi Ṛebbi, qqaṛent :
13I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
14Lḥemd i Sidi Ṛebbi deg imukan eɛlayen, lehna di ddunit ɣef yemdanen eɛzizen fell-as.
14»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
15Akken uɣalent lmalayekkat-nni ɣer yigenni, imeksawen nnan wway gar-asen : Kkret a nṛuḥet ɣer Bitelḥem, a nẓer ayen i gedṛan, d wayen akka s wayes i ɣ-d-ixebbeṛ Sidi Ṛebbi.
15När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
16Imiren kan ṛuḥen, ufan dinna Meryem d Yusef akk-d llufan-nni yeṭṭes di lmedwed.
16Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17Mi walan aqcic-nni, ḥkan-d wayen i sen-d-yenna lmelk fell-as.
17Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
18Wid akk yeslan s wayen i d-ḥkan imeksawen-nni, dehcen.
18Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
19Meryem teḥrez imeslayen-nni deg wul-is, tețxemmim fell-asen.
19Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20Mi uɣalen imeksawen-nni, țḥemmiden țcekkiṛen Sidi Ṛebbi ɣef wayen slan d wayen ẓran, imi ufan kullec akken i sen-d-ițțuxebbeṛ.
20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
21Yewweḍ-ed wass wis tmanya i deg ara s-sḍehṛen i weqcic-nni ; semman-as Ɛisa, isem-nni i s-yefka lmelk uqbel ad yili di tɛebbuṭ n yemma-s.
21När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
22Asmi wwḍen ṛebɛin wussan ɣef tlalit n weqcic-nni, Yusef d Meryem wwin-t ɣer temdint n Lquds iwakken ad ițțuqeddem i Sidi Ṛebbi,
22Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
23akken yura di ccariɛa n Sidna Musa : yal aqcic amenzu, ilaq ad ițțuqeddem i Sidi Ṛebbi.
23enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
24Yerna ṛuḥen iwakken ad fken d asfel snat n tmilliwin neɣ sin yetbiren imeẓyanen akken yella di ccariɛa n Sidna Musa.
24så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
25Di temdint n Lquds yella yiwen wergaz isem-is Semɛun. Argaz-agi d aḥeqqi, iḍuɛ Sidi Ṛebbi, yețṛaǧu amsellek n wat Isṛail, Ṛṛuḥ iqedsen yețțili yid-es.
25I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
26Iweḥḥa-yas-ed belli ur ițmețțat ara alamma yeẓra Lmasiḥ n Sidi Ṛebbi.
26Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
27Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi iwelleh Semɛun ad iṛuḥ ɣer lǧameɛ iqedsen.Atnaya kecmen-d Yusef d Meryem, wwin-d llufan-nni iwakken ad xedmen wayen i d-tenna ccariɛa n Musa fell-as.
27Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
28Semɛun yeṭṭef aqcic-nni ger ifassen-is, iḥmed Sidi Ṛebbi yenna :
28då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29Tura a Sidi Ṛebbi ɣas ad mmteɣ aql-i di lehna imi amsellek i ɣ-tweɛdeḍ,
29»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
30yewweḍ-ed yerna walaɣ-t s wallen-iw :
30ty mina ögon hava sett din frälsning,
31win akken i theggaḍ i leǧnas meṛṛa,
31vilken du har berett till att skådas av alla folk:
32d nețța ara yessalin ccan n wat Isṛail agdud-ik, ara yilin ț-țafat ara d-icceɛceɛen ula ɣef leǧnas nniḍen.
32ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
33Baba-s d yemma-s n weqcic-nni tɛeǧǧben ɣef wayen i d-qqaṛen fell-as.
33Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
34Semɛun iburek-iten, yenna i Meryem, yemma-s n weqcic-nni : Atan weqcic-agi ad yili i kra seg wat Isṛail d sebba n tuccḍa, ma d wiyaḍ a ten-id-yerr ɣer webrid. ?ef ddemma-s ara yili lxilaf ger yemdanen ;
34Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35s wakka ara d-banen ixemmimen n diri deg wulawen, ma d kemm aț-țejreḥ tasa-m, am akken tețwet s ujenwi.
35Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
36Tella daɣen yiwet n tmeṭṭut isem-is ?anna, meqqṛet di leɛmeṛ, ula d nețțat si lenbiya, d yelli-s n Fanwil n wedrum n Azir. Seg wasmi i tedda ț-țislit, tɛac d wergaz is sebɛa n yiseggasen
36Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37dɣa teǧǧel. Di leɛmeṛ-is ṛebɛa utmanyin n yiseggasen. Am yiḍ am ass ur teṭṭixiṛ si lǧameɛ iqedsen, tɛebbed Sidi Ṛebbi, tețțuẓum, tețẓalla.
37och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
38Ula d nețțat tewweḍ-ed di teswiɛt-nni, teḥmed Sidi Ṛebbi, theddeṛ ɣef weqcic-nni i wid akk yețṛaǧun leslak n temdint n Lquds.
38Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
39Mi fukken imawlan n Ɛisa ayen akk i d-tenna ccariɛa n Sidi Ṛebbi, uɣalen ɣer taddart-nsen Naṣaret yellan di tmurt n Jlili.
39Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40Aqcic-nni yețțimɣuṛ yețnerni di tmusni, lbaṛaka n Sidi Ṛebbi tella fell-as.
40Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
41Imawlan n Sidna Ɛisa țṛuḥun mkul aseggas ɣer temdint n Lquds iwakken ad sɛeddin Tafaska n izimer n leslak.
41Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
42Asmi yesɛa Ɛisa tnac yiseggasen, yedda akk-d imawlan-is ɣer temdint n Lquds, akken tella di lɛadda n lɛid.
42När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
43Mi tɛedda Tafaska, lɣaci țțuɣalen ɣer yexxamen-nsen, ma d Ɛisa yeqqim di temdint Lquds, imawlan-is ur d-wwin ara s lexbaṛ,
43Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
44ɣilen yedda-d ț-țerbaɛt nniḍen. Lḥan ass kamel dɣa bdan țqelliben fell-as. Steqsan wid akk i sen-yețțilin d wid meṛṛa ssnen,
44De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
45lameɛna ur t-ufin ara. Uɣalen ɣer temdint n Lquds iwakken ad qellben fell-as.
45När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
46Ass wis tlata, ufan-t di lǧameɛ iqedsen yeqqim ger lecyux, ismeḥsis asen, isteqsay-iten.
46Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
47Wid akk i s isellen wehmen di lefhama-s d wayen i d-ițarra i yesteqsiyen-nsen.
47och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
48Mi t-walan imawlan-is, qqimen wehmen, dɣa tenna-yas yemma-s : A mmi, acuɣeṛ i ɣ-txedmeḍ akka ? Nekk d baba-k neṛwa aḥebbeṛ, acḥal i nqelleb fell-ak !
48När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
49Nețța yenna-yasen : Acuɣeṛ i tețqellibem fell-i ? Eɛni ur teẓrim ara ilaq-iyi ad xedmeɣ lecɣal n baba ?
49Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
50Lameɛna nutni ur fhimen ara ayen i sen-d-yenna.
50Men de förstodo icke det som han talade till dem.
51Ɛisa yedda d imawlan-is ɣer temdint n Naṣaret, yețțaɣ-asen awal. Yemma-s teḥrez annect-agi meṛṛa deg wul-is.
51Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
52Ɛisa ițțimɣuṛ, yetɛeqqil ; eɛziz ɣer Ṛebbi, eɛziz ɣer yemdanen.
52Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.