1Yiwen wass, Sidna Ɛisa yella ɣef rrif n lebḥeṛ n Jiniṣaret. Lɣaci meṛṛa zzin-as-d, mčuččaɛen-d akken ad slen i wawal n Ṛebbi.
1Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,
2Iwala snat n teflukin rrif n lebḥeṛ, iḥewwaten rsen-d iwakken ad ssirden icebbaken nsen.
2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.
3Sidna Ɛisa yuli ɣer yiwet si teflukin-nni, tin yellan n Semɛun, yenna-yas ad ibɛed acemma ɣef rrif. Yeqqim , yebda yesselmad-ed lɣaci syenna.
3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.
4Mi gfukk aselmed yenna i Semɛun : Sbeɛdet taflukt ɣer wemkan lqayen, tḍeggṛem icebbaken-nwen aț-țṣeggdem.
4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»
5Semɛun yenna-yas : A Sidi, iḍ kamel nukni d aṣeggeḍ ur d-neṭṭif acemma ; lameɛna ɣef wawal-ik a nexdem akken i d-tenniḍ, a nḍeggeṛ icebbaken.
5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»
6Mi xedmen akken i sen-yenna Sidna Ɛisa, ṭṭfen-d aṭas n iselman ( lḥut ), armi qṛib ad qeṛsen icebbaken nsen.
6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.
7Ssawalen, țwehhin i yemdukkal nsen yellan di teflukt nniḍen a d-asen a ten-ɛiwnen. Mi d-usan, ččuṛen snat-nni n teflukin armi qṛib ad ɣeṛqent.
7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.
8Semɛun-Buṭrus, mi gwala ayagi, yuɣal ɣef tgecrar zdat Sidna Ɛisa, yenna-yas : Beɛɛed fell-i a Sidi axaṭer d amednub i lliɣ.
8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»
9Ikcem-it lxuf nețța d wid yellan yid-es, dehcen imi i d-ṭṭfen annect-nni n yiselman.
9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,
10Ula d Yeɛqub akk-d Yuḥenna, arraw n Zabadi yellan d imdukkal n Semɛun wehmen. Sidna Ɛisa yenṭeq ɣer Semɛun yenna-yas : Ur țțagad ara, sya d asawen mačči d iselman ara d-țṣeggideḍ, meɛna d imdanen.
10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.»
11Imiren rran-d tiflukin-nsen ɣer rrif, ǧǧan kullec dinna, ddan d Sidna Ɛisa.
11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.
12Mi gella Sidna Ɛisa deg yiwet n taddart n at Jlili, yusa-d yiwen wergaz ihelken lbeṛs, mi gwala Sidna Ɛisa, yuzzel ɣuṛ-es yeɣli ɣer iḍaṛṛen-is, yenna-yas : A Sidi, ma tebɣiḍ, tzemreḍ a yi-tesseḥluḍ.
12Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
13Sidna Ɛisa issers afus-is fell-as, yenna-yas : Bɣiɣ ! Ili-k teḥliḍ ! Imiren kan, argaz-nni ikkes-as lbeṛs, yeṣfa weglim-is.
13Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom.
14Sidna Ɛisa iweṣṣa-t ur iqqaṛ i yiwen ayen yedṛan yid-es. Yenna-yas : Ṛuḥ ɣer lmuqeddem a k-iwali, tefkeḍ lweɛda ɣef ṣeffu-inek, akken yura di ccariɛa n Musa. Lweɛda-nni a sen-tili d țbut ɣef ḥellu-inek.
14Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
15Simmal ițwassen Sidna Ɛisa, simmal țnejmaɛen-d ɣuṛ-es lɣaci iwakken ad slen i wawal-is yerna a ten-isseḥlu si lehlakat-nsen ;
15Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar.
16meɛna nețța iṭeṛṛif iman-is, ițṛuḥu ɣer yimukan yexlan iwakken ad iẓẓall.
16Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
17Yiwen wass Sidna Ɛisa yella yesselmad. Llan dinna ifariziyen d lɛulama n ccariɛa, usan-d si tuddar n at Jlili, n at Yahuda akk ț-țemdint n Lquds, qqimen smeḥsisen-as. Tazmert n Sidi Ṛebbi yellan yid-es tesseḥlay imuḍan.
17Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.
18Atnaya kra n yemdanen wwin-d yiwen wukrif akken deg wusu-ines. ?qelliben amek ara t-skecmen iwakken a t-ssersen zdat Sidna Ɛisa.
18Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus.
19Imi aṭas n lɣaci i gellan, ur ufin ara ansi ara t-sɛeddin ; ulin ɣef ssqef, kksen kra n iqermuden, ṣubben-t-id s wusu-ines ɣer tlemmast n lɣaci, zdat Sidna Ɛisa.
19Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus.
20Mi gwala liman-nsen, yenna i umuḍin-nni : Ay argaz, țwaɛeffan-ak ddnubat ik !
20När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.»
21Lɛulama akk-d ifariziyen bdan țxemmimen qqaṛen : Amek yezmer a d-yini imeslayen agi ? Wagi d lekfeṛ ! Anwa i gzemren ad iɛfu ddnubat anagar Sidi Ṛebbi ?
21Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?»
22Sidna Ɛisa yeẓran ayen i țxemmimen, yenna-yasen : Acuɣeṛ tețxemmimem akka deg ulawen-nwen ?
22Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: »Vad är det I tänken i edra hjärtan?
23D acu i gsehlen a s-t-iniɣ ? « ?waɛeffan-ak ddnubat-ik» neɣ « ekker telḥuḍ ? »
23Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
24Ilaq-awen aț-țeẓrem belli Mmi-s n bunadem yesɛa tazmert ad yeɛfu ddnubat di ddunit-agi ! Yezzi ɣer wukrif-nni, yenna-yas : Kker ddem usu-inek tuɣaleḍ ɣer wexxam-ik !
24Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»
25Imiren kan ukrif-nni yekker zdat-sen, yeddem usu i deg yeḍleq, yuɣal ɣer wexxam-is, ițḥemmid Sidi Ṛebbi.
25Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud.
26Wehmen meṛṛa lɣaci, țḥemmiden Sidi Ṛebbi, ikcem-iten lxuf qqaṛen : Ass-agi neẓra ayen werǧin neẓri !
26Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.»
27Mi geffeɣ Sidna Ɛisa, iwala yiwen umekkas isem-is Lewwi yeqqim di texxamt anda țxelliṣen tabzert ( leɣṛama ), iqeṛṛeb ɣuṛ-es yenna-yas : Ddu yid-i.
27Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.»
28Lewwi yekker, yeǧǧa kullec yedda yid-es.
28Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.
29Lewwi yeɛṛeḍ Sidna Ɛisa ɣer wexxam-is, ihegga-yas imensi. Aṭas n yimekkasen d yemdanen nniḍen i geqqimen yid-sen ad ččen.
29Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.
30Ifariziyen d lɛulama n ukabar-nsen iɣaḍ-iten lḥal, nnan i yinelmaden is : Acuɣeṛ i tețțem, tessem akk-d imekkasen imakaren d imednuben ?
30Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?»
31Sidna Ɛisa yerra-yasen : Mačči d wid iṣeḥḥan i geḥwaǧen ṭṭbib, i t-iḥwaǧen d imuḍan.
31Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
32Ur d-usiɣ ara ad ssiwleɣ i iḥeqqiyen, usiɣ-ed ɣer yimednuben iwakken a d-uɣalen ɣer webrid.
32Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
33Nnan-as daɣen : Inelmaden n Yeḥya d wid n ifariziyen țțuẓummen acḥal d abrid yerna țẓallan, ma d inelmaden-ik tețțen tessen.
33Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka.»
34Sidna Ɛisa yenna yasen : Eɛni tzemrem a sen-tinim i yinebgawen n yesli ad uẓummen ass n tmeɣṛa ? Ur tezmirem ara !
34Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?
35Ad asen wussan i deg ara sen-ițwakkes yesli, ass-nni ad uẓummen.
35Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.» --
36Yerna-yasen-d lemtel-agi : Yiwen ur d-itekkes tafaweț si llebsa tajdiṭ iwakken a ț-ixiḍ ɣef llebsa taqdimt , neɣ m'ulac llebsa-nni tajdiṭ aț-țcerreg ; tafaweț-nni tajdiṭ ur d-țezgay ara ɣef llebsa-nni taqdimt.
36Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.
37Daɣen yiwen ur ismaray ccṛab ajdid ɣer yiyeddiden iqdimen , neɣ m'ulac ccṛab-nni ajdid ad icerreg iyeddiden nni ; ur d-ițɣimi ccṛab ur d-țɣimin iyeddiden.
37Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.
38Ihi ccṛab ajdid, ilaq a t-nesmir ɣer iyeddiden ijdiden.
38Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. --
39Akken daɣen win yennumen d ccṛab aqdim ur issutur ara ajdid axaṭer yeqqaṛ « d aqdim i gelhan. »
39Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»