1Sidna Ɛisa isnejmaɛ-ed tnac yinelmaden-is, yefka-yasen tazmert d lḥekma s wacu ara ssufɣen leǧnun, ara sseḥlun imuḍan.
1Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.
2Iceggeɛ-iten ad beccṛen tageldit n Ṛebbi, yerna ad sseḥlun imuḍan.
2Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.
3Yenna-yasen : Ur țțawit acemma yid-wen d aɛwin, ur țțawit aɛekkaz neɣ agrab (aqwrab), ur țțawit aɣṛum neɣ idrimen, ur țțawit ara daɣen sin yiqendyaṛ.
3Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.
4Kra n win ara yestṛeḥben yis wen, qqimet deg wexxam-is alamma tṛuḥem.
4Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
5Ma d anda ur stṛeḥben ara yis-wen, m'ara teffɣem si taddart-nni, zwit ula d aɣebbaṛ-is seg yiḍaṛṛen nwen, iwakken aț-țcehdem fell-asen belli d nutni i kkun-yugin.
5Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
6Ṛuḥen, țeddun si taddart ɣer tayeḍ, țbecciṛen lexbaṛ n lxiṛ, sseḥlayen imuḍan di mkul amkan.
6Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.
7Hiṛudus lḥakem n tmurt n Jlili, yeɛweq mi gesla s wayen yedṛan meṛṛa, axaṭer kra n yemdanen qqaṛen : « d Yeḥya i d-iḥyan si ger lmegtin ! »
7Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»
8Wiyaḍ qqaṛen : « d Sidna Ilyas i d-yuɣalen ! » Neɣ : « ahat d yiwen si lenbiya n zik i d-iḥyan ! »
8Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»
9Lameɛna Hiṛudus yeqqaṛ : « Yeḥya kkseɣ-as aqeṛṛuy ! Anwa-t ihi wagi i ɣef selleɣ annect-agi ? » Dɣa ițqellib ad iẓer Sidna Ɛisa.
9Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom.
10Mi d-uɣalen ṛṛusul n Sidna Ɛisa, bdan ḥekkun-as ayen akk i xedmen. Yewwi-ten yid-es ɣer yiwen wemkan, ɣer tama n taddart n Bitsayda akken ad qqimen weḥḥed-sen.
10Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.
11Mi slan anda yella lɣaci tebɛen-t. Nețța yesteṛḥeb yis-sen, yebda iheddeṛ-asen ɣef tgeldit n Ṛebbi, yesseḥla daɣen wid ihelken.
11Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.
12Akken qṛib ad yeɣli yiṭij, tnac-nni n ṛṛusul usan-d ɣer Sidna Ɛisa nnan-as : Serreḥ i lɣaci ad ṛuḥen ɣer temdinin ț-țudrin iqeṛben iwakken ad afen ayen ara ččen d wanda ara ṭsen, axaṭer aql-aɣ deg wemkan yexlan.
12Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.»
13Sidna Ɛisa yenna-yasen : Fket-asen kunwi s yiman-nwen ayen ara ččen. Erran-as : ?uṛ-nneɣ anagar xemsa teḥbulin n weɣṛum d sin yiselman. Neɣ tebɣiḍ a nṛuḥ nukni a d-naɣ ayen ara ččen lɣaci-agi ?
13Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»
14Llan dinna azal n xemsa alaf n yergazen. Sidna Ɛisa yenna i yinelmaden-is : Feṛqet lɣaci ț-țirebbaɛ n xemsin xemsin, tesɣimem-ten.
14Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.»
15Ṛuḥen sɣimen-ten akken i sen-d yenna.
15Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.
16Sidna Ɛisa yerfed allen-is ɣer yigenni, yeḥmed Ṛebbi icekkeṛ-it, yeddem-ed xemsa-nni teḥbulin n weɣṛum d sin-nni iselman yebḍa-ten, yefka-ten i inelmaden-is a ten- feṛqen i lɣaci.
16Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.
17?čan akk armi ṛwan, yerna ččuṛen tnac yiḍellaɛen s wayen i d-yugran.
17Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.
18Yiwen wass Sidna Ɛisa yeqqim weḥd-es yețẓalla. Inelmaden-is qeṛṛben ɣuṛ-es dɣa isteqsa-ten yenna-yasen : D acu-yi ɣer lɣaci ?
18När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?»
19Rran-as : Kra qqaṛen d Yeḥya aɣeṭṭas ; wiyaḍ d Sidna Ilyas i d-yuɣalen ; ma d kra nniḍen qqaṛen d yiwen si lenbiya n zik i d-iḥyan si ger lmegtin.
19De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'»
20Yenna-yasen : I kunwi, d acu-yi ɣuṛ-wen ? Yenṭeq Buṭrus yenna-yas : D kečč i d Lmasiḥ n Ṛebbi.
20Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.»
21Sidna Ɛisa iweṣṣa-ten ur qqaṛen i yiwen belli d nețța i d Lmasiḥ.
21Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.
22Yenna-yasen daɣen : Ilaq Mmi-s n bunadem ad yeɛteb aṭas. A t-nekkṛen lecyux d lmuqedmin imeqqranen akk-d lɛulama n ccariɛa yerna a t-nɣen, lameɛna ass wis tlata a d-iḥyu si ger lmegtin.
22Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
23Yenna daɣen i lɣaci : Win yebɣan ad iddu yid-i ur ilaq ara ad ixemmem ɣef tudert-is ; ilaq ad iqbel ad yenɛețțab yal ass ɣef ddemma n yisem-iw yerna ad yetbeɛ abrid-iw.
23Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.
24Axaṭer win yebɣan ad isellek tudert-is a s-tṛuḥ. Ma d win iwumi ara tṛuḥ ɣef ddemma-w ad yuɣal a ț-yaf.
24Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.
25D acu i d lfayda n wemdan ara irebḥen ddunit meṛṛa ma yesṛuḥ tudert-is neɣ issenger iman-is ?
25Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?
26Atan win issetḥan yis-i neɣ s yimeslayen iw, ad issetḥi yis Mmi-s n bunadem m'ara d-yas di tmanegt-is ț-țmanegt n Baba Ṛebbi akk-d lmalayekkat iqedsen.
26Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.
27A wen-d-iniɣ tideț, llan gar-awen wid ur nețmețțat ara alamma walan Tageldit n Ṛebbi.
27Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»
28Ɛeddan azal n tmanya wussan segmi i d-yenna imeslayen-agi. Sidna Ɛisa yewwi yid-es Buṭrus, Yuḥenna d Yeɛqub, yuli ɣer wedrar ad iẓẓall.
28Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.
29Mi gella ideɛɛu yenbeddal wudem-is, llebsa-s tuɣal ț-țamellalt tețfeǧǧiǧ am yiṭij.
29Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.
30Taswiɛt kan bedden-d ɣuṛ-es sin yergazen heddṛen yid-es : d Sidna Musa akk-d Sidna Ilyas.
30Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.
31Banen-ed di tafat tameqqrant, țmeslayen yid-es ɣef lmut-is ara yedṛun di temdint n Lquds.
31De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.
32Buṭrus d yimdukkal-is yewwi ten yiḍes. Mi d-endekwalen, walan tamanegt n Sidna Ɛisa akk-d wid yellan yid-es.
32Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.
33Mi kkren ad ṛuḥen sin-nni yergazen, yenṭeq Buṭrus ɣer Sidna Ɛisa yenna : A Sidi, acḥal yelha m'akka nella dagi ! Ma tebɣiḍ a nesbedd tlata yiqiḍunen, yiwen i kečč, yiwen i Sidna Musa wayeḍ i Sidna Ilyas. Yenna-d akka, axaṭer ur yeẓri d acu i d-iqqaṛ !
33När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.
34Mazal-it iheddeṛ mi ten-id-tɣumm yiwet n tagut. Buṭrus d imdukkal-is ikcem-iten lxuf d ameqqran.
34Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.
35Iffeɣ-ed yiwen n ṣṣut si tagut-nni yenna-d : Wagi d Mmi, d nețța i xtaṛeɣ, smeḥsiset-as.
35Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»
36Mi geḥbes ṣṣut-nni, walan anagar Sidna Ɛisa. Deg ussan-nni, inelmaden ur ḥkin i yiwen ayen ẓran.
36Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.
37Azekka-nni mi d-ṣubben seg wedrar, aṭas n lɣaci i d-immugren Sidna Ɛisa.
37När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.
38Atah yiwen wergaz iɛeggeḍ-ed si ger lɣaci yenna : A Sidi, di leɛnaya-k muqel-ed ɣer mmi, ala nețța i sɛiɣ !
38Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.
39Ikcem-it uṛuḥani, tiswiɛin m'ara t-ițhuccu, yețɛeggiḍ alamma ffɣent-ed tkufta seg imi-s, ur as-ițserriḥ ara alamma yerẓa-t akk.
39Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.
40?elleleɣ inelmaden-ik a t-ssufɣen seg-s, lameɛna ur zmiren ara.
40Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.»
41Sidna Ɛisa yenṭeq yenna : A lǧil ijehlen iɛewjen, ar melmi ara yiliɣ yid-wen, ara wen-sebṛeɣ ? Awi-d mmi-k ɣer dagi !
41Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.»
42Akken i d-iqeṛṛeb weqcic-nni, aṛuḥani isseglallez-it di lqaɛa armi i d-țeffɣent tkufta seg yimi-s. Sidna Ɛisa yefka lameṛ i uṛuḥani-nni iwakken a t-iffeɣ. Aqcic-nni yeḥla, Sidna Ɛisa yerra-t i baba-s.
42Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.
43Lɣaci meṛṛa wehmen di tezmert n Sidi Ṛebbi. Imi tɛeǧǧben akk s wayen i gxeddem, Sidna Ɛisa yenṭeq ɣer yinelmaden-is yenna :
43Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
44?esset-ed mliḥ i wayen ara wen-d-iniɣ tura : « Mmi-s n bunadem ad ițțusellem ger ifassen n yemdanen. »
44»Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.
45Inelmaden-is ur fhimen ara imeslayen-agi, lmeɛna-ines tețwaffer fell-asen iwakken ur t-fehmen ara yerna kukran a t-steqsin.
45Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.
46Inelmaden țmeslayen wway gar-asen, țmesteqsayen anwa i d ameqqran deg-sen.
46Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.
47Sidna Ɛisa yeẓran ayen țxemmimen deg ulawen-nsen, ikker yeddem-ed yiwen weqcic isbedd-it zdat-es,
47Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig
48yenna-yasen : Win iqeblen aqcic am wagi ɣef ddemma n yisem-iw d nekk i geqbel, win i yi-qeblen, yeqbel win i yi-d iceggɛen. Win yessimẓiyen iman-is gar-awen d nețța i d ameqqran.
48och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.
49Yuḥenna yenna i Sidna Ɛisa : A Sidi, neẓra yiwen wergaz yessuffuɣ leǧnun s yisem-ik, nebɣa a s-neqḍeɛ imi ur k-itbiɛ ara am nukni.
49Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.»
50Sidna Ɛisa yerra-yas : Ur s-țțagit ara ! Win ur wen-d neffiɣ ara d aɛdaw, yid-wen i gella !
50Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»
51Mi qṛib a d-awḍen wussan i deg ara yețwarfed ɣer igenwan, Sidna Ɛisa yeqsed ad iṛuḥ ɣer temdint n Lquds.
51Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.
52Yessezwer imceggɛen zdat-es iwakken a s-heggin ayen ilaqen. Kecmen ɣer yiwet n taddart n yisamariyen,
52Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.
53lameɛna ugin ad stṛeḥben yis imi slan ɣer temdint n Lquds i gteddu.
53Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.
54Yeɛqub d Yuḥenna mi ẓran ayagi, nnan : A Sidi, tebɣiḍ a nefk lameṛ i tmes n yigenni a d-teɣli fell-asen a ten tessenger ?
54När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?»
55Sidna Ɛisa yezzi ɣuṛ-sen, iɛeggeḍ fell-asen yenna : Acuɣeṛ i tețxemmimem akka ?
55Då vände han sig om och tillrättavisade dem.
56Mmi-s n bunadem ur d-yusi ara ad issenger imdanen lameɛna yusa-d a ten-isellek. Dɣa ṛuḥen ɣer taddart nniḍen.
56Och de gingo till en annan by.
57Mi teddun deg webrid, yiwen wergaz yenna i Sidna Ɛisa : A Sidi, anda teddiḍ ad dduɣ !
57Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.
58Sidna Ɛisa yerra-yas : Uccanen ɣuṛ-sen lɣiṛan, ifṛax n yigenni sɛan leɛcuc, ma d Mmi-s n bunadem ur yesɛi ara anda ara yessers aqeṛṛuy-is.
58Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»
59Dɣa yenna i yiwen nniḍen : Eyya-d aț-țedduḍ yid-i. Yerra-yas : A Sidi, serreḥ-iyi uqbel ad ṛuḥeɣ ad meḍleɣ baba.
59Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»
60Sidna Ɛisa yenna-yas : Eǧǧ wid yemmuten ad meḍlen lmegtin-nsen, ma d kečč eyya-d aț-țbecṛeḍ tageldit n Ṛebbi.
60Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.»
61Wayeḍ yenṭeq yenna-yas : Ad dduɣ yid-ek a Sidi, lameɛna eǧǧ-iyi ad ṛuḥeɣ ad sellmeɣ ɣef wat wexxam-iw.
61Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»
62Sidna Ɛisa yerra-yas : Kra n win yeṭṭfen lmaɛun, yețmuqul ɣer deffir, ur yenfiɛ ara i tgelda n Ṛebbi.
62Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»