1Walaɣ Izimer-nni ibedd ɣef wedrar n Siyun, llan yid-es meyya uṛebɛa uṛebɛin alef n yemdanen yesɛan isem n Izimer-nni akk-d isem n Baba-s țwaketben ɣef yinyiren-nsen.
1Och jag fick se Lammet stå på Sions berg jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.
2Sliɣ i ṣṣut n tuɣac i d-yekkan seg igenni, am akken d ṣṣut n lebḥeṛ m'ara yekker, am tiyita n ṛṛɛud ; ṣṣut n tuɣac-nni, yecba ṣṣut i d-ițeffɣen seg waṭas n snitrat.
2Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.
3?ɣennin yiwen ccna ajdid zdat wemkan n lḥekma, zdat ṛebɛa lexluq zdat lecyux-nni. Yiwen ur izmir ad yeḥfeḍ ccna-nni anagar meyya uṛebɛa uṛebɛin alef-nni i d-yețțuselken si ddunit.
3Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro friköpta ifrån jorden.
4Wigi, d wid ur nezni ara, qqimen ṣfan ; anda iṛuḥ Izimer ad ddun yid-es. ?țuselken si ger yemdanen iwakken ad țțuqeddmen d imezwura i Sidi Ṛebbi akk-d Izimer.
4Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet.
5Ur d-yeffiɣ lekdeb seg imawen nsen, ur yelli deg-sen wayen ara sen-d yețwassukksen.
5Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro ostraffliga.
6Walaɣ yiwen lmelk yețțafgen deg igenni ; yewwi-d yid-es yiwen lexbaṛ n lxiṛ yețdumun i dayem iwakken a t-ibecceṛ i imezdaɣ n ddunit, i mkul lǧens, i mkul tamurt, i mkul agdud n mkul tutlayt.
6Och jag såg en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som bo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och folk.
7Yeqqaṛ ed s taɣect ɛlayen : Aggadet Ṛebbi, ḥemmdet-eț axaṭer yewweḍ-ed wass n lḥisab. Seǧǧdet, ɛebdet Win i d-ixelqen igenni d lqaɛa, lebḥeṛ akk-d leɛwanseṛ n waman.
7Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.
8Lmelk wis sin yetbeɛ amezwaru yeqqaṛ : Teɣli, teɣli temdint-nni n Babilun tameqqrant, tin i gesderɛen ( yessenṭḍen ) i leǧnas meṛṛa leḥṛam ines.
8Och ännu en annan ängel följde honom; denne sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.»
9Lmelk wis tlata, yetbeɛ-iten yeqqaṛ s ṣṣut ɛlayen : Win ara iseǧden zdat leɛqiṛa akk-d lmeṣnuɛ-ines yerna yeqbel ticṛeṭ ɣef wunyir-is neɣ ɣef wufus-is,
9Och ännu en tredje ängel följde dem; denne sade med hög röst: »Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand,
10a d-yemmir fell-as wurrif n Sidi Ṛebbi, ad isew lemṛaṛ, ad inɛețțab di tmes d ukubri zdat lmalayekkat iqedsen, zdat Izimer.
10så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld och svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.
11Dexxan n tmes s wayes ara nɛețțaben ad yeqqim si lǧil ɣer lǧil ; wid yețseǧǧiden zdat leɛqiṛa d lmeṣuɛ ines akk-d kra win iqeblen ticṛeṭ n isem-is, ur steɛfayen ara iḍ d wass.
11Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn.
12Deg wannect-agi i d-yețban ṣṣbeṛ n wid yextaṛ Sidi Ṛebbi, wid i gḍuɛen lumuṛ-is yerna ṭṭfen di liman i sɛan di Lmasiḥ.
12Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.»
13Sliɣ i yiwet taɣect i d-yekkan seg igenni teqqaṛ : Aru ayagi, d iseɛdiyen si tura wid ara yemten yili nutni umnen s Lmasiḥ ! Ṛṛuḥ iqedsen yenna : ?-țideț, tura zemren ad steɛfun si leɛtab-nsen axaṭer lecɣal-nni yelhan i xedmen a ten-afen.
13Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de döda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»
14Walaɣ asigna d amellal, ɣef wusigna-nni yeqqim yiwen lxelq ițemcabi i wemdan. Yesɛa taɛeṣṣabt n ddheb ɣef wuqeṛṛuy-is, yeṭṭef amger iqeḍɛen deg ufus-is.
14Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.
15Yiwen lmelk nniḍen yeffeɣ-ed si lǧameɛ iqedsen, yețɛeggiḍ s ṣṣut ɛlayen i win yeqqimen ɣef wusigna yeqqaṛ-as : Ssexdem amger-ik tmegreḍ, axaṭer yewweḍ-ed lweqt n tmegra, imi ddunit tewjed i tmegra.
15Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den som satt på skyn: »Låt din lie gå, och inbärga skörden; ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen till skörd.»
16Win akken yeqqimen ɣef wusigna yesɛedda amger-is ɣef ddunit dɣa ddunit meṛṛa tețwamger.
16Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad.
17Yeffeɣ-ed lmelk nniḍen si lǧameɛ iqedsen yellan deg igenni ; ula d nețța yesɛa amger iqeḍɛen.
17Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han hade en vass lie.
18Lmelk nniḍen iḥekkmen ɣef tmes, yeffeɣ-ed seg wemkan anda yella udekkan n iseflawen, yenna s ṣṣut ɛlayen i lmelk-nni yesɛan amger iqeḍɛen : Ssexdem amger-ik tgezmeḍ iguza n tfeṛṛant n ddunit, axaṭer wwant tẓuṛin.
18Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa lien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna från vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»
19 Lmelk-nni yesɛedda amger-is ɣef ddunit, igzem iguza n tfeṛṛant n ddunit, iḍeggeṛ tizuṛin-nni zdaxel n teḥḍunt n wurrif n Sidi Ṛebbi, wwin-ț ɣer beṛṛa n temdint, iwakken ad ṛekḍen tizuṛin-nni, ffɣen-d seg-s idammen, ulin lqedd n lmitra d wezgen, uzzlen d leḥmali azal n telt-meyya n kilumitrat.
19Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av frukten ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress.
20Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut från pressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier.