1Imiren, walaɣ deg ufus ayeffus n Win yeqqimen ɣef wukersi n lḥekma, yiwen wedlis yețwakteb si beṛṛa si zdaxel, yețwalṣeq s sebɛa ṭṭwabeɛ.
1Och i högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel.
2Walaɣ yiwen lmelk yesɛan tazmert tameqqrant, yeqqaṛ-ed s ṣṣut ɛlayen : Anwa yuklalen ad yeldi adlis-agi, yerna a d-iqleɛ ṭṭwabeɛ-ines ?
2Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?»
3Lameɛna ur ufin ula d yiwen deg igenni neɣ di lqaɛa neɣ ddaw lqaɛa i gzemren ad ildi adlis-nni neɣ a t-iɣeṛ.
3Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri.
4Dɣa țruɣ aṭas mi ẓriɣ ulac win yuklalen ad ildi adlis-nni neɣ a t-iɣeṛ.
4Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri.
5Yiwen si lecyux-nni yenna yi-d : Ur țru ara, atan Yizem n lɛeṛc n Yahuda, si dderya n Dawed, yuklal ad ildi adlis-nni yerna ad iqleɛ sebɛa ṭṭwabeɛ-ines, axaṭer d nețța i gɣelben kullec.
5Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»
6Walaɣ daɣen di tlemmast n ukersi-nni n lḥekma, ger lxuluq-nni, ger lecyux-nni, yiwen Izimer ibedden, iban-ed am akken yemzel. Yesɛa sebɛa wacciwen akk-d sebɛa wallen yellan d sebɛa leṛwaḥ n Ṛebbi yețțuceggɛen i ddunit meṛṛa.
6Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro utsända över hela jorden.
7Izimer-agi iqeṛṛeb ɣer Win yeqqimen ɣef wukersi n lḥekma iwakken a d-iṭṭef seg ufus-is ayeffus adlis-nni.
7Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
8Mi d-iṭṭef adlis-nni, ṛebɛa lxuluq akk-d ṛebɛa uɛecrin n lecyux nni seǧǧden zdat-es, mkul yiwen seg-sen yeṭṭef snitra d iqbucen n ddheb iččuṛen d leɛṭeṛ i d ițmettilen ddeɛwat n wegdud n Ṛebbi.
8Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.
9Cennun yiwen ucewwiq d ajdid qqaṛen : tuklaleḍ aț-țedmeḍ adlis, aț-țeldiḍ ṭwabeɛ-ines, axaṭer temmezleḍ, iwakken aț-țcafɛeḍ s idammen-ik yuzzlen, imdanen si mkul lɛeṛc, si mkul tutlayt, si mkul agdud, si mkul tamurt.
9Och de sjöngo en ny sång som lydde så: »Du är värdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor, av alla stammar och tungomål och folk och folkslag,
10Terriḍ-ten am igelliden, d lmuqedmin i Sidi Ṛebbi Illu-nneɣ, ad ḥekmen ɣef ddunit.
10och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden»
11Walaɣ daɣen, yerna sliɣ i ṣṣut n waṭas n lmalayekkat i d-izzin i ukersi n lḥekma, i lxuluq akk-d lecyux-nni, leḥsab-nsen d ilulufen, d ayen ur nezmir a neḥseb.
11Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen.
12Qqaṛen s ṣṣut ɛlayen : Izimer yemmezlen yuklal tazmert d lekyasa, lerbaḥ d lǧehd, ccan d lɛaḍima akk-d ucekkeṛ.
12Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.»
13Ayen akk i d-ițwaxelqen deg igenni, di lqaɛa, ddaw lqaɛa, di lebḥeṛ d wayen akk yellan deg-sen, sliɣ-asen qqaṛen : A neḥmed a neckkeṛ Win yeqqimen ɣef wukersi n lḥekma akk-d Izimer, i nutni lɛaḍima d lḥekma si lǧil ɣer lǧil !
13Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.»
14Ṛebɛa lxuluq-nni qqaṛen : Amin ! Ma d lecyux-nni țseǧǧiden zdat-sen.
14Och de fyra väsendena sade »amen», och de äldste föllo ned och tillbådo.