1Ad iniɣ : eɛni Sidi Ṛebbi inkeṛ agdud-is ? Xaṭi ! Imi nekk s yiman-iw n wat Isṛail, si dderya n Sidna Ibṛahim, seg wedrum n Benyamin.
1Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
2Sidi Ṛebbi ur yenkiṛ ara agdud-is i gextaṛ si zik. Ur teẓrim ara d acu i d-qqaṛent tira iqedsen, asmi i geccetka nnbi Ilyas i Sidi Ṛebbi ɣef wat Isṛail ? Yenna :
2Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
3 A Sidi Ṛebbi ! Nɣan lenbiya i d ceggɛeḍ, hudden idekkanen anda i k-d-țqeddimen lɣaci iseflawen, anagar nekk i d yeqqimen yerna țnadin a yi-nɣen !
3»Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
4Lameɛna atah wamek i s-d-yerra Sidi Ṛebbi : Xtaṛ-aɣ-ed i yiman-iw sebɛa alaf n yergazen ur nseǧǧed ara zdat lmeṣnuɛ Baɛl.
4Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
5Akka daɣen, di lweqt-agi i deg nella tura, llan kra seg wat Isṛail i geṭṭfen deg-s, d wid i gextaṛ Sidi Ṛebbi, s ṛṛeḥma-ines.
5Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
6Mačči ɣef ddemma n lefɛayel-nsen i ten-yextaṛ meɛna s ṛṛeḥma-ines. Neɣ m'ulac ma yella s lefɛayel i gțextiṛi Sidi Ṛebbi, ṛṛeḥma-ines ur tețțusemma ara d ṛṛeḥma.
6Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
7Amek ihi ? Ayen i nudan wat Isṛail ur t-wwiḍen ara, anagar wid i gextaṛ Sidi Ṛebbi i t-yewwḍen ; ma d wiyaḍ qquṛen wulawen-nsen.
7Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
8Akken yura di tektabt iqedsen : Sidi Ṛebbi yeqfel lɛeqliya-nsen, allen-nsen ur țwalint ara, i meẓẓuɣen-nsen ur sellen ara, ar ass-agi.
8Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.»
9Ula d Sidna Dawed yenna : Imensi n tmeɣṛiwin-nsen a sen-yuɣal ț-țasraft anda ara ɣlin, d acebbak ara d-yesseɣlin. fell-asen lɛiqab uklalen
9Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
10 A d-yeɣli ṭṭlam ɣef wallen-nsen iwakken ur țwalin ara, lqedd-nsen ad yeknu i dayem !
10Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»
11Acu ara d-iniɣ ihi ? Eɛni at Isṛail ɣlin iwakken ur țțuɣalen ara a d kkren ? Xaṭi ! Lameɛna s tuccḍa-nsen i wwḍen leǧnas nniḍen ɣer leslak. D annect-agi i d-issekkren tismin i wat Isṛail.
11Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».
12Ma yella tuccḍa-nsen tesserbeḥ at ddunit, teṣṣaweḍ-iten ɣer leslak, ma yella lexsaṛa-nsen tewwi-d rrbeḥ i yegduden nniḍen, ihi acḥal meqqṛet lbaṛaka ara d-iffɣen seg-sen m'ara d-uɣalen ɣer webrid n Sidi Ṛebbi, iwakken ad țțuselken.
12Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
13Nekk i d-ițwaceggɛen d ṛṛasul i leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail, fkiɣ aṭas n lqima i ccɣel-agi i yi-d ițțunefken
13Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
14iwakken ma yella wamek, a d ssekkreɣ tismin i watmaten-iw n wat Isṛail, ahat ad țțuselken kra deg-sen.
14om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
15Axaṭer ma yella aɛzal n wat Isṛail isemṣalaḥ leǧnas nniḍen akk-d Sidi Ṛebbi, acu ara yedṛun ihi m'ara d-uɣalen nutni ɣer webrid n Sidi Ṛebbi ? Ad yili am akken d ḥeggu i d-ḥyan si ger lmegtin !
15Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
16 Ma yella awren i tețqeddimem i Sidi Ṛebbi yeṣfa, ula d arukti yeṣfa ; ma yella izuṛan n ttejṛa ṣeḥḥan, ifurkawen daɣen ad ilin ṣeḥḥan.
16Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
17Akka i tedṛa d wat Isṛail : kra n tṣedwa țwagezment si tzemmurt, kečč a win ur nelli ara n wat Isṛail, yellan d aḥeccad, tețwaleqmeḍ deg umkan-nsent ; ma yella tețțekkiḍ deg izuṛan n tzemmurt d zzit-is,
17Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
18ur ilaq ara aț-țḥeqṛeḍ tiseḍwa-nni yețwagezmen. ?ader iman-ik ɣef zzux, axaṭer mačči d kečč i geṭṭfen aẓar meɛna d aẓar i k-iṭṭfen.
18så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
19A d-tiniḍ ihi : « țwagezment kra n tṣedwa iwakken ad țțuleqmeɣ nekkini ».
19Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»
20Ayagi ț-țideț ; nutni țwagezmen axaṭer ur uminen ara, ma d kečč teṭṭfeḍ amkan-nsen imi tumneḍ. ?ader iman-ik ɣef zzux, aggad Sidi Ṛebbi axiṛ-ik !
20Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
21Axaṭer akken i gegzem tiseḍwa n laṣel n tzemmurt iwakken a k-ileqqem fell-as, i gezmer a k-igzem ula d kečč.
21Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
22Meyyez ihi acḥal ḥnin Sidi Ṛebbi, acḥal daɣen yewɛeṛ : yewɛeṛ ɣer wid yeɣlin, ma d kečč d aḥnin ɣuṛ-ek ma teṭṭfeḍ di leḥnana-ines, neɣ m'ulac aț-țețwagezmeḍ ula d kečč.
22Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
23Ula d at Isṛail m'ur kemmlen ara di leǧhel-nsen, zemren ad țțuleqmen, axaṭer Sidi Ṛebbi yezmer a ten ileqqem, a ten-yerr ɣer tzemmurt nsen.
23Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
24Ma yella kečč i d-ițwagezmen seg uḥeccad, tețțuleqmeḍ ɣef tzemmurt n lɛali ɣas akken d aḥeccad i telliḍ, acḥal ihi i sen-ishel i nutni yellan ț-țiṣeḍwa n tzemmurt iwakken ad uɣalen ad țțuleqmen ɣef tzemmurt-nsen.
24Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
25Ur bɣiɣ ara ay atmaten aț țețwaffer fell-awen lbaḍna-agi, iwakken ur tḥețțbem ara iman-nwen d wid yessnen. Kra seg wat Isṛail, sseɣṛen ulawen-nsen ɣef wawal n Sidi Ṛebbi yerna akka ara kemmlen di taɣaṛt-nsen alamma yewweḍ leslak i leǧnas meṛṛa.
25Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
26Imiren ad țțuselken wat Isṛail irkul asmi ara d-yedṛu wayen i d-nnant tira iqedsen : A d-iffeɣ umsellek seg wedrar n Siyun, a sen-yekkes i warraw n Yeɛqub lekfeṛ-nsen ;
26och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
27 ț-țagi i d lemɛahda ara xedmeɣ yid-sen m'ara sen-kkseɣ ddnubat-nsen .
27Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»
28?ef wayen yeɛnan lexbaṛ n lxiṛ, at Isṛail uɣalen d iɛdawen n Ṛebbi, ma d kunwi tesfaydim-d deg wayagi. Meɛna ma nemmuqel ɣer lxetyaṛ n Sidi Ṛebbi, iḥemmel-iten ɣef ddemma n lejdud-nsen.
28Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
29Axaṭer Sidi Ṛebbi ur ineddem ara ɣef wid yextaṛ neɣ deg wayen i d-yețțak.
29Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
30Zik-nni tellam tɛuṣam Sidi Ṛebbi, lameɛna tețțunefk-awen-d ṛṛeḥma-ines i kunwi imi i t-ɛuṣan wat Isṛail,
30Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
31akken daɣen ara sen-d tețțunefk ula i nutni i t-iɛuṣan tura, ṛṛeḥma i wen-d-ițțunefken i kunwi.
31så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
32Axaṭer Sidi Ṛebbi yeǧǧa imdanen meṛṛa a t-ɛaṣin iwakken a sen-d-yefk daɣen meṛṛa ṛṛeḥma-ines.
32Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla.
33Acḥal lqayit, acḥal meqqṛit leɛqel ț-țmusni n Sidi Ṛebbi ! Anwa i gzemren ad yissin lḥekmat-ines neɣ ad ifhem iberdan-is ?
33O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
34Akken yura di tira iqedsen : Anwa i geṣṣawḍen ad yissin ixemmimen n Sidi Ṛebbi neɣ anwa i gzemren ad idebbeṛ fell-as ?
34Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
35 Anwa i s-yefkan kra d amezwaru iwakken ad yeṛǧu a s-t-id-yerr ?
35Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»
36Kullec yekka-d s ɣuṛ-es, kullec yella-d yis, kullec d ayla-s. I nețța lɛaḍima si lǧil ɣer lǧil, amin !
36Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.