1Ut laj Balaam naxnau nak li Kâcuaß târaj târosobtesiheb laj Israel. Joßcan nak incßaß chic cô chi kßehînc joß quixbânu xcaß sut. Quixsukßisi ban rib ut qui-iloc saß li chaki chßochß.
1Da Bileam så at det var Herrens vilje at han skulde velsigne Israel, gikk han ikke bort for å søke tegn, som han hadde gjort de to første ganger, men vendte sig mot ørkenen.
2Ut quiril lix muhebâleb laj Israel chi têp chßutchßûqueb. Ut lix musikß li Kâcuaß quichal riqßuin laj Balaam.
2Og Bileam løftet sine øine og så Israel leiret efter sine stammer. Da kom Guds Ånd over ham,
3Ut laj Balaam quixye resil li cßaßru tâcßulmânk. Quixye: —Lâin laj Balaam, li ralal laj Beor. Aßan aßin li cßaßru quicßutbesîc chicuu xban li Dios.—
3og han tok til å kvede og sa: Så sier Bileam, Beors sønn, så sier mannen hvis øie er lukket*, / {* nemlig for den ytre verden.}
4Laj Balaam quixye resil li cßaßru tâcßulmânk. Quixye: —Lâin laj Balaam li quin-abin re li cßaßru quixye li Kâcuaß. Lâin quin-iloc re li visión li quixcßutbesi li nimajcual Dios. Lâin quincubsi cuib chiru li Kâcuaß, ut aßan quixcßut lix yâlal chicuu.
4så sier han som hører ord fra Gud, som skuer syner fra den Allmektige, segnet til jorden med oplatt øie:
5Cßajoß xchßinaßusal lê muhebâl lâex aj Israel. Kßaxal chßinaßus li naßajej li nequexcuan cuiß, lâex li ralal xcßajol laj Jacob.
5Hvor fagre er dine telt, Jakob, dine boliger, Israel!
6Kßaxal nabal lê muhebâl. Chanchaneb li rok haß ut chanchaneb li xnaßaj li acuîmk chire li nimaß. Chanchaneb li áloe aubil xban li Kâcuaß. Chanchaneb li cheß chacalteß li cuanqueb chire li nimaß.
6Som vide bekkedaler, som haver ved en elv, som aloëtrær Herren har plantet, som sedrer ved vannet!
7Cuânk tzßakal lix haßeb. Tzßakalak lix haßeb re teßrucß ut re teßxtßakresi li racuîmkeb. Ut nimâk xcuanquil lix reyeb chiru lix cuanquil li rey Agag. Qßuebilak xlokßal lix cuanquil.
7Det strømmer vann av hans spann, og hans ætt bor ved store vann. Mektigere enn Agag* skal hans konge være, ophøiet hans kongerike! / {* sannsynligvis et felles navn på amalekittenes konger; 1SA 15, 8.}
8Li Kâcuaß qui-isin reheb saß li naßajej Egipto. Kßaxal cau xmetzßêuheb. Chanchan xmetzßêu li bôyx li cuan saß qßuicheß. Teßnumtâk saß xbêneb li xicß nequeßiloc reheb. Teßxtoki lix bakeleb ut teßxcuteb riqßuin lix tzimajeb.
8Gud førte ham ut av Egypten; styrke har han som en villokse; han skal fortære hedningefolkene som står ham imot, og knuse deres ben og gjennembore dem med sine piler.
9Eb laj Israel chanchaneb li cakcoj. Nak nequeßoc chi hilânc, mâ ani naru na-ajsin reheb. Osobtesinbilakeb li teßxtzßâma rosobtesinquileb laj Israel. Ut tzßektânanbilakeb li teßxtzßâma mâusilal saß xbêneb, chan laj Balaam.
9Han legger sig, han hviler som en løve, som en løvinne; hvem våger å vekke ham? Velsignet være den som velsigner dig, og forbannet den som forbanner dig!
10Cßajoß nak quijoskßoß laj Balac nak quirabi li quixye laj Balaam. Quixpokle li rukß ut quixye re laj Balaam: —Xatinbok re nak tâtzßâma mâusilal saß xbêneb li xicß nequeßiloc cue. Abanan lâat xatzßâma rosobtesinquileb oxib sut.
10Da optendtes Balaks vrede mot Bileam, og han slo sine hender sammen. Og Balak sa til Bileam: Jeg kalte dig hit for å forbanne mine fiender, og nu har du velsignet tre ganger.
11Elen arin saß junpât. Sukßin saß lâ cuochoch. Lâin xinye nak tinqßue âlokßal. Abanan li Kâcuaß incßaß xraj nak tâcßul âlokßal, chan.
11Far nu hjem så fort du kan! Jeg hadde tenkt å vise dig ære, men du ser Herren har nektet dig den.
12Laj Balaam quixye re: —¿Ma incßaß ta biß xinye chi tzßakal reheb lâ takl nak xeßcuulac cuiqßuin?
12Bileam svarte Balak: Sa jeg ikke allerede til de bud du sendte til mig:
13Xinye reheb: Usta tixqßue cue li rochoch laj Balac nujenak riqßuin plata ut oro, abanan mâcßaß tinbânu injunes usta châbil usta incßaß. Incßaß tinkßet li râtin li Dios. Caßaj cuiß li cßaßru tixcßut chicuu li Kâcuaß tinye.
13Om Balak gav mig sitt hus fullt av sølv og gull, kunde jeg ikke overtrede Herrens ord og gjøre noget efter mitt eget tykke, enten godt eller ondt; jeg kan ikke tale annet enn hvad Herren sier.
14Anakcuan xic cue saß lin tenamit. Abanan xbên cua tinye âcue cßaßru teßxbânu êre eb laj Israel saß eb li cutan chalen, chan laj Balaam.
14Se, jeg vender nu hjem til mitt folk; men la mig først varsle dig om hvad dette folk skal gjøre med ditt folk i de siste dager*. / {* 1MO 49, 1.}
15Ut laj Balaam quixye resil li cßaßru tâcßulmânk. Quixye: —Lâin laj Balaam, li ralal laj Beor. Lâin nacuil chi tzßakal li cßaßru tâcßulmânk.
15Og han tok til å kvede og sa: Så sier Bileam, Beors sønn, så sier mannen hvis øie er lukket,
16Lâin quin-abin re li cßaßru quixye li Kâcuaß. Lâin li ninnaßoc re xcßaßux li nimajcual Dios. Lâin li quin-iloc re li visión li quixcßutbesi li nimajcual Dios. Lâin quincubsi cuib chiru li Kâcuaß ut aßan quixcßut lix yâlal chicuu.
16så sier han som hører ord fra Gud og har fått kunnskap fra den Høieste, han som skuer syner fra den Allmektige, segnet til jorden med oplatt øie:
17Lâin quicuil saß visión li cßaßru tâcßulmânk saß xyânkeb laj Israel saß eb li cutan teßchâlk. Tâcuânk jun li rey saß xyânkeb li ralal xcßajol laj Jacob. Chanchanak jun li chahim. Tânumtâk saß xbêneb li ralal xcßajol laj Moab ut tixsach ruheb li ralal xcßajol laj Set.
17Jeg ser ham, men ikke nu, jeg skuer ham, men ikke nær; en stjerne stiger op av Jakob, et spir løfter sig fra Israel; han knuser Moabs tinninger og utrydder ufreds-ætten.
18Eb laj Israel teßnumtâk saß xbêneb laj Edom. Teßnumtâk saß xbêneb laj Seir li xicß nequeßiloc reheb. Ut tânimânk xcuanquileb laj Israel.
18Edom blir ham underlagt, og Se'ir, hans fiende, blir ham underlagt; stort velde vinner Israel.
19Jun li kßaxal nim xcuanquil tâcuânk saß xyânkeb li ralal xcßajol laj Jacob. Ut aßan tânumtâk saß xbêneb li xicß nequeßiloc re ut aßan tâsachok reheb li tenamit li joß qßuial teßcanâk.
19En hersker går ut fra Jakob, han utrydder av byene dem som har reddet sig dit.
20Ut laj Balaam qui-iloc saß xjayal lix tenamit laj Amalec ut quixye li cßaßru teßxcßul. Quixye: —Laj Amalec, aßan li kßaxal nim xcuanquil saß xyânkeb li xnînkal ru tenamit. Abanan tâsachekß ru chi junaj cua.—
20Så fikk han se amalekittene; da tok han til å kvede og sa: Det første blandt hedningefolkene er Amalek; men til sist skal han gå til grunne.
21Ut nak qui-iloc saß xjayal lix tenamiteb laj Ceneo laj Balaam quixye li cßaßru teßxcßul eb aßan. Quixye: —Lâex aj Ceneo, quecauresi chi us lê naßaj ut saß xbên nînki pec cuan.
21Så fikk han se kenittene, og han tok til å kvede og sa: Fast er din bolig, og bygget på klippen ditt rede;
22Abanan eb laj Asiria teßnumtâk saß êbên lâex aj Ceneo ut texcßam chi prêxil, chan.
22men enda skal Kain* bli ødelagt når Assur fører dig bort i fangenskap. / {* kenittenes stamfar står i stedet for folket selv.}
23Ut quixye ajcuiß laj Balaam: —¿Ani ta biß târûk tâcolekß nak li Dios tixbânu li cßaßak re ru aßin?
23Så tok han igjen til å kvede og sa: Ve! Hvem skal bli i live når Gud lar dette skje?
24Teßchâlk chak Quitim saß eb li jucub ut teßxrahobtesiheb laj Asiria ut teßxrahobtesiheb ajcuiß li ralal xcßajol laj Heber. Abanan eb laj Quitim teßsachekß ajcuiß ruheb, chan.Ut chirix aßan laj Balaam quisukßi saß xtenamit. Joßcan ajcuiß laj Balac quisukßi saß li rochoch.
24Skiber kommer fra Kittims kyst*, de kuer Assur, og de kuer Eber; men også han** skal gå til grunne. / {* Kittim er egentlig Kypern, og i videre mening øene og kystene nordvest for Jødeland.} / {** han som kommer fra Kittims kyst.}
25Ut chirix aßan laj Balaam quisukßi saß xtenamit. Joßcan ajcuiß laj Balac quisukßi saß li rochoch.
25Så gjorde Bileam sig rede og vendte hjem igjen; og Balak drog også sin vei.