1At Kâcuaß, sumeheb lâat li teßraj pletic cuiqßuin. Ut lâat taxak tatsumênk reheb.
1Av David. Trett, Herre, med dem som tretter med mig! Strid mot dem som strider mot mig!
2Tikib âcuib riqßuin lâ cuakß chßîchß. Cauresi âcuib chi pletic re nak tinâcol chiruheb li teßraj incamsinquil.
2Grip skjold og verge og reis dig til hjelp for mig!
3Cßuleb riqßuin lâ chßîchß ut lâ lâns li teßajok inchapbal. Ut chaye taxak cue nak lâat tatcolok cue.
3Dra spydet frem og steng veien for mine forfølgere! Si til min sjel: Jeg er din frelse!
4Lâat taxak chatnumtâk saß xbêneb re xcßutbal xxutâneb li teßajok incamsinquil. Cheßsukßîk taxak chi sachsôqueb xchßôl. Cheßêlelik taxak xbaneb xxutân li teßajok xbânunquil raylal cue.
4La dem blues og bli til skamme som står mig efter livet! La dem vike tilbake med skam som tenker ondt imot mig!
5Chanchanakeb lix mokoj ixim li nacßameß xban li ikß nak teßâlinâk xban lix ángel li Kâcuaß.
5La dem bli som agner for vinden, og Herrens engel støte dem bort!
6Kßojyîn taxak ru lix beheb ut yolyôlak taxak ru li be nak yôk râlinanquileb xban lix ángel li Kâcuaß.
6La deres vei bli mørk og glatt, og Herrens engel forfølge dem!
7Lâin mâcßaß inmâc, abanan queßxyîb jun li raßal re inchapbal. Usta mâcßaß inmâc queßxbec jun li jul re nak tintßanekß chi saß.
7For uten årsak har de lønnlig gjort i stand sin garngrav* for mig, uten årsak har de gravd en grav for mitt liv. / {* d.e. med garn dekket grav.}
8Chichâlk ta li sachecß saß xbêneb chi mâcßaßeb saß xchßôl. Aßaneb ta li cheßtßanekß saß lix raßaleb. Ut aßaneb ta ajcuiß cheßtßanekß saß li jul li queßxyîb.
8La ødeleggelse komme over ham, uten at han merker det, og la hans garn som han lønnlig har utlagt, fange ham, la ham falle i det til sin ødeleggelse!
9Tojoßnak tâsahokß saß inchßôl lâin xban li rusilal li Kâcuaß. Tâsahokß saß inchßôl xban nak aßan tâcolok cue.
9Da skal min sjel glede sig i Herren, fryde sig i hans frelse;
10Chi anchal inchßôl tinye âcue, Mâ ani chic joß lâat, at Kâcuaß. Lâat nacacoleb li rahobtesinbileb chiruheb li nequeßrahobtesin. Ut nacacoleb ajcuiß li nebaß chiruheb li nequeßmakßoc re li cßaßru cuan reheb.
10alle mine ben skal si: Herre, hvem er som du, du som frir den elendige fra den som er ham for sterk, og den elendige og fattige fra den som plyndrer ham?
11Nabal nequeßkßaban cue ut nequeßxqßue saß inbên li mâc li incßaß xinbânu.
11Der opstår urettferdige vidner, de spør mig om det jeg ikke vet.
12Lâin ninbânu usilal reheb, abanan eb aßan nequeßxbânu mâusilal cue. Cßajoß narahoß inchßôl xbaneb.
12De gjengjelder mig godt med ondt; min sjel er forlatt.
13Nak xeßyajer eb aßan, lâin xintikib cuib riqßuin li akßej li naxcßut nak ra saß inchßôl. Xin-ayunic ut chi anchal inchßôl xintijoc chirixeb.
13Og jeg, jeg klædde mig i sørgeklær, da de var syke; jeg plaget min sjel med faste, og min bønn vendte tilbake til min barm*. / {* d.e. jeg bad med hodet bøid mot mitt bryst.}
14Chanchaneb cuamîg ut chanchaneb cuas nak xintijoc chirixeb. Quirahoß inchßôl xban li raylal yôqueb chixcßulbal ut xinyâbac chirixeb. Chanchan ta ac xcam lin naß nak xinyâbac chirixeb.
14Jeg gikk omkring, som om det var min venn, min bror; jeg gikk nedbøiet i sørgeklær som en som sørger over sin mor.
15Abanan nak cuanquin saß raylal, eb aßan queßsahoß saß xchßôleb. Incßaß quincßoxla nak tineßxtzßektâna. Queßxchßutub rib chinseßenquil ut incßaß queßxcanab inhobbal.
15Men nu da jeg vakler, gleder de sig og flokker sig sammen; skarns-folk flokker sig om mig uten at jeg visste det; de sønderriver* og hviler ikke. / {* d.e. de søker å frarøve mig mitt gode navn og rykte.}
16Cßajoß xineßxrahobtesi ut niquineßxseße ut cßajoß xicßal niquineßril.
16Som skamløse som spotter for et stykke brød, skjærer de tenner imot mig.
17At Kâcuaß, ¿joß najtil chic yal tâcuileb riqßuin li joß qßuial yôqueb xbânunquil? ¿Ma incßaß tinâcol chiruheb xban nak chanchaneb li joskß aj cakcoj nak teßraj incamsinquil?
17Herre, hvor lenge vil du se til? Fri min sjel ut fra deres ødeleggelser, mitt eneste fra de unge løver.
18Lâin tinbantioxînk châcuu chiruheb chixjunileb li chßutchßûqueb. Tatinlokßoni chiruheb chixjunileb lâ cualal âcßajol.
18Jeg vil prise dig i en stor forsamling, love dig blandt meget folk.
19Incßaß taxak tineßxseße li xicß nequeßiloc cue. Ut incßaß taxak tineßretzßu xban nak mâcßaß inmâc.
19La ikke dem glede sig over mig, som uten grunn er mine fiender! La ikke dem som hater mig uten årsak, blinke med øiet!
20Eb aßan incßaß nequeßraj cuânc saß usilal. Junes li incßaß us nequeßxcßoxla xbânunquil reheb li tûlaneb.
20For de taler ikke fred, men optenker svik mot de stille i landet.
21Nequeßxjap re chixyebal, anakcuan xkil cßaßru xbânu, chanqueb.
21Og de lukker sin munn vidt op imot mig, de sier: Ha, ha! Der ser vårt øie!
22Abanan lâat, at Kâcuaß, nacanau nacacuil nak mâcßaß inmâc. Mâcanabeb chi joßcan. Chinâtenkßa ban.
22Du ser det, Herre, ti ikke! Herre, vær ikke langt borte fra mig!
23Chinâcuabi, at Kâcuaß, ut chinâcol chiruheb. Chat-oquênk chicuix ut chinâcol chiruheb, at Kâcuaß, at inDios.
23Våkn op og bli våken for å gi mig rett, min Gud og Herre, for å føre min sak!
24Chatrakok taxak âtin saß inbên, at Kâcuaß, riqßuin xtîquilal âchßôl. Ut incßaß taxak tineßxseße li xicß nequeßiloc cue.
24Døm mig efter din rettferdighet, Herre min Gud, og la dem ikke glede sig over mig!
25Incßaß taxak teßxcßoxla ut teßxye: Aßan li xkaj nak tixcßul. Anakcuan lâo xonumta saß xbên. At Kâcuaß, lâin incßaß nacuaj teßxye cue chi joßcan.
25La dem ikke si i sitt hjerte: Ha! Efter ønske! La dem ikke si: Vi har opslukt ham!
26Xutânal taxak cheßêlk li nequeßsahoß saß xchßôl riqßuin li raylal yôquin chixcßulbal. Chasacheb taxak lix naßlebeb. Xutânal taxak cheßcanâk chi junaj cua li nequeßraj numtâc saß inbên.
26La alle dem få skam og bli til skamme som gleder sig ved min ulykke! La dem som ophøier sig over mig, klæs i skam og skjensel!
27Abanan cheßxjap ta reheb xban xsahil xchßôl ut cheßsahokß taxak saß xchßôl li nequeßraj nak us tinêlk. Cheßxyehak taxak chijunelic nak kßaxal nim lâ cuanquil, at Kâcuaß, ut teßxye nak nasahoß saß âchßôl nak na-el chi us laj cßanjel châcuu.Joßcan ajcuiß lâin tinye resil lâ tîquilal. Ut tatinlokßoni chi junelic.
27La dem juble og glede sig som unner mig min rett, og la dem alltid si: Høilovet være Herren, som unner sin tjener at det går ham vel!
28Joßcan ajcuiß lâin tinye resil lâ tîquilal. Ut tatinlokßoni chi junelic.
28Da skal min tunge synge om din rettferdighet, hele dagen om din pris.