¹여호와의 노하신 매로 인하여 고난 당한 자는 내로다

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²나를 이끌어 흑암에 행하고 광명에 행치 않게 하셨으며

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³종일토록 손을 돌이켜 자주 자주 나를 치시도다

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴나의 살과 가죽을 쇠하게 하시며 나의 뼈를 꺾으셨고

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵담즙과 수고를 쌓아 나를 에우셨으며

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶나로 흑암에 거하게 하시기를 죽은지 오랜 자 같게 하셨도다

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷나를 둘러 싸서 나가지 못하게 하시고 나의 사슬을 무겁게 하셨으며

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸내가 부르짖어 도움을 구하나 내 기도를 물리치시며

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹다듬은 돌을 쌓아 내 길을 막으사 내 첩경을 굽게 하셨도다

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰저는 내게 대하여 엎드리어 기다리는 곰과 은밀한 곳의 사자 같으사

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹나의 길로 치우치게 하시며 내 몸을 찢으시며 나로 적막하게 하셨도다

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²활을 당기고 나로 과녁을 삼으심이여

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³전동의 살로 내 허리를 맞추셨도다

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴나는 내 모든 백성에게 조롱거리 곧 종일토록 그들의 노랫거리가 되었도다

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵나를 쓴 것으로 배불리시고 쑥으로 취하게 하셨으며

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶조약돌로 내 이를 꺾으시고 재로 나를 덮으셨도다

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷주께서 내 심령으로 평강을 멀리 떠나게 하시니 내가 복을 잊어버렸음이여

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸스스로 이르기를 나의 힘과 여호와께 대한 내 소망이 끊어졌다 하였도다

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹내 고초와 재난 곧 쑥과 담즙을 기억하소서 !

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰내 심령이 그것을 기억하고 낙심이 되오나

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹중심에 회상한즉 오히려 소망이 있사옴은

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²여호와의 자비와 긍휼이 무궁하시므로 우리가 진멸되지 아니함이니이다

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³이것이 아침마다 새로우니 주의 성실이 크도소이다

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴내 심령에 이르기를 여호와는 나의 기업이시니 그러므로 내가 저를 바라리라 하도다

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵무릇 기다리는 자에게나 구하는 영혼에게 여호와께서 선을 베푸시는 도다

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶사람이 여호와의 구원을 바라고 잠잠히 기다림이 좋도다

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷사람이 젊었을 때에 멍에를 메는 것이 좋으니

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸혼자 앉아서 잠잠할 것은 주께서 그것을 메우셨음이라

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹입을 티끌에 댈지어다 혹시 소망이 있을지로다

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰때리는 자에게 뺨을 향하여 수욕으로 배불릴지어다

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹이는 주께서 영원토록 버리지 않으실 것임이며

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²저가 비록 근심케 하시나 그 풍부한 자비대로 긍휼히 여기실 것임이니라

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³주께서 인생으로 고생하며 근심하게 하심이 본심이 아니시로다

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴세상에 모든 갇힌 자를 발로 밟는 것과

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵지극히 높으신 자의 얼굴 앞에서 사람의 재판을 굽게 하는 것과

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶사람의 송사를 억울케 하는 것은 다 주의 기쁘게 보시는 것이 아니로다

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷주의 명령이 아니면 누가 능히 말하여 이루게 하라

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸화, 복이 지극히 높으신 자의 입으로 나오지 아니하느냐

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹살아 있는 사람은 자기 죄로 벌을 받나니 어찌 원망하랴

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰우리가 스스로 행위를 조사하고 여호와께로 돌아가자

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹마음과 손을 아울러 하늘에 계신 하나님께 들자

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²우리의 범죄함과 패역함을 주께서 사하지 아니하시고

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³진노로 스스로 가리우시고 우리를 군축하시며 살륙하사 긍휼을 베풀지 아니하셨나이다

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴주께서 구름으로 스스로 가리우사 기도로 상달치 못하게 하시고

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵우리를 열방 가운데서 진개와 폐물을 삼으셨으므로

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶우리의 모든 대적이 우리를 향하여 입을 크게 벌렸나이다

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷두려움과 함정과 잔해와 멸망이 우리에게 임하였도다

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸처녀 내 백성의 파멸을 인하여 내 눈에 눈물이 시내처럼 흐르도다

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹내 눈의 흐르는 눈물이 그치지 아니하고 쉬지 아니함이여

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰여호와께서 하늘에서 살피시고 돌아보시기를 기다리는도다

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹나의 성읍의 모든 여자를 인하여 내 눈이 내 심령을 상하게 하는도다

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²무고히 나의 대적이 된 자가 나를 새와 같이 심히 쫓도다

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³저희가 내 생명을 끊으려고 나를 구덩이에 넣고 그 위에 돌을 던짐이여

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴물이 내 머리에 넘치니 내가 스스로 이르기를 이제는 멸절되었다 하도다

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵여호와여, 내가 심히 깊은 구덩이에서 주의 이름을 불렀나이다

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶주께서 이미 나의 음성을 들으셨사오니 이제 나의 탄식과 부르짖음에 주의 귀를 가리우지 마옵소서

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷내가 주께 아뢴 날에 주께서 내게 가까이 하여 가라사대 두려워 말라 하셨나이다

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸주여, 주께서 내 심령의 원통을 펴셨고 내 생명을 속하셨나이다

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹여호와여, 나의 억울을 감찰하셨사오니 나를 위하여 신원하옵소서

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰저희가 내게 보수하며 나를 모해함을 주께서 다 감찰하셨나이다

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹여호와여, 저희가 나를 훼파하며 나를 모해하는것

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²곧 일어나 나를 치는 자의 입술에서 나오는 것과 종일 모해하는 것을 들으셨나이다

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³저희가 앉든지 서든지 나를 노래하는 것을 주여, 보옵소서

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴여호와여, 주께서 저의 손으로 행한 대로 보응하사

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵그 마음을 강퍅하게 하시고 저주를 더하시며

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶진노로 저희를 군축하사 여호와의 천하에서 멸하시리이다

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.