¹여호와여, 우리의 당한 것을 기억하시고 우리의 수욕을 감찰하옵소서

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²우리 기업이 외인에게, 우리 집들도 외인에게 돌아갔나이다

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³우리는 아비 없는 외로운 자식이오며 우리 어미는 과부 같으니

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴우리가 은을 주고 물을 마시며 값을 주고 섶을 얻으오며

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵우리를 쫓는 자는 우리 목을 눌렀사오니 우리가 곤비하여 쉴 수 없나이다

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶우리가 애굽 사람과 앗수르 사람과 악수하고 양식을 얻어 배불리고자 하였나이다

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷우리 열조는 범죄하고 없어졌고 우리는 그 죄악을 담당하였나이다

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸종들이 우리를 관할함이여 그 손에서 건져낼 자가 없나이다

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹광야에는 칼이 있으므로 죽기를 무릅써야 양식을 얻사오니

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰주림의 열기로 인하여 우리의 피부가 아궁이처럼 검으니이다

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹대적이 시온에서 부녀들을, 유다 각 성에서 처녀들을 욕보였나이다

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²방백들의 손이 매어달리며 장로들의 얼굴이 존경을 받지 못하나이다

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³소년들이 맷돌을 지오며 아이들이 섶을 지다가 엎드러지오며

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴노인은 다시 성문에 앉지 못하며 소년은 다시 노래하지 못하나이다

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵우리 마음에 희락이 그쳤고 우리의 무도가 변하여 애통이 되었사오며

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶우리 머리에서 면류관이 떨어졌사오니 오호라 ! 우리의 범죄함을 인함이니이다

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷이러므로 우리 마음이 피곤하고 이러므로 우리 눈이 어두우며

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸시온산이 황무하여 여우가 거기서 노나이다

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹여호와여, 주는 영원히 계시오며 주의 보좌는 세세에 미치나이다

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰주께서 어찌하여 우리를 영원히 잊으시오며 우리를 이같이 오래 버리시나이까 ?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹여호와여, 우리를 주께로 돌이키소서 그리하시면 우리가 주께로 돌아가겠사오니 우리의 날을 다시 새롭게 하사 옛적 같게 하옵소서

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²주께서 우리를 아주 버리셨사오며 우리에게 진노하심이 특심하시니이다

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?