¹예수께서 다시 비유로 대답하여 가라사대

¹Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

²천국은 마치 자기 아들을 위하여 혼인 잔치를 베푼 어떤 임금과 같으니

²»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

³그 종들을 보내어 그 청한 사람들을 혼인 잔치에 오라 하였더니 오기를 싫어하거늘

³Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

⁴다시 다른 종들을 보내며 가로되 청한 사람들에게 이르기를 내가 오찬을 준비하되 나의 소와 살진 짐승을 잡고 모든 것을 갖추었으니 혼인 잔치에 오소서 하라 하였더니

⁴Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

⁵저희가 돌아보지도 않고 하나는 자기 밭으로 하나는 자기 상업차로 가고

⁵Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

⁶그 남은 자들은 종들을 잡아 능욕하고 죽이니

⁶Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

⁷임금이 노하여 군대를 보내어 그 살인한 자들을 진멸하고 그 동네를 불사르고

⁷Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

⁸이에 종들에게 이르되 혼인 잔치는 예비되었으나 청한 사람들은 합당치 아니하니

⁸Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

⁹사거리 길에 가서 사람을 만나는대로 혼인 잔치에 청하여 오너라 한대

⁹Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

¹⁰종들이 길에 나가 악한 자나 선한 자나 만나는대로 모두 데려오니 혼인 자리에 손이 가득한지라

¹⁰Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

¹¹임금이 손을 보러 들어올새 거기서 예복을 입지 않은 한사람을 보고

¹¹Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

¹²가로되 친구여 어찌하여 예복을 입지 않고 여기 들어왔느냐 하니 저가 유구무언이어늘

¹²Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

¹³임금이 사환들에게 말하되 그 수족을 결박하여 바깥 어두움에 내어 던지라 거기서 슬피 울며 이를 갊이 있으리라 하니라

¹³Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

¹⁴청함을 받은 자는 많되 택함을 입은 자는 적으니라

¹⁴Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁵이에 바리새인들이 가서 어떻게 하여 예수로 말의 올무에 걸리게 할까 상론하고

¹⁵Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

¹⁶자기 제자들을 헤롯 당원들과 함께 예수께 보내어 말하되 `선생님이여 우리가 아노니 당신은 참되시고 참으로써 하나님의 도를 가르치시며 아무라도 꺼리는 일이 없으시니 이는 사람을 외모로 보지 아니하심이니이다

¹⁶Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

¹⁷그러면 당신의 생각에는 어떠한지 우리에게 이르소서 가이사에게 세를 바치는 것이 가하니이까 불가하니이까' 한대

¹⁷Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

¹⁸예수께서 저희의 악함을 아시고 가라사대 외식하는 자들아 어찌하여 나를 시험하느냐 ?

¹⁸Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

¹⁹셋돈을 내게 보이라 하시니 데나리온 하나를 가져 왔거늘

¹⁹Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

²⁰예수께서 말씀하시되 이 형상과 이 글이 뉘 것이냐 ?

²⁰Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

²¹가로되 `가이사의 것이니이다` 이에 가라사대 그런즉 가이사의 것은 가이사에게 하나님의 것은 하나님께 바치라 하시니

²¹De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²²저희가 이 말씀을 듣고 기이히 여겨 예수를 떠나가니라

²²När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²³부활이 없다 하는 사두개인들이 그 날에 예수께 와서 물어 가로되

²³Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

²⁴`선생님이여 모세가 일렀으되 사람이 만일 자식이 없이 죽으면 그 동생이 그 아내에게 장가들어 형을 위하여 후사를 세울지니라 하였나이다

²⁴och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

²⁵우리 중에 칠 형제가 있었는데 맏이 장가들었다가 죽어 후사가 없으므로 그의 아내를 그 동생에게 끼쳐두고

²⁵Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

²⁶그 둘째와 세째로 일곱째까지 그렇게 하다가

²⁶Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

²⁷최후에 그 여자도 죽었나이다

²⁷Sist av alla dog hustrun.

²⁸그런즉 저희가 다 그를 취하였으니 부활 때에 일곱 중에 뉘 아내가 되리이까 ?'

²⁸Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

²⁹예수께서 대답하여 가라사대 너희가 성경도 하나님의 능력도 알지 못하는고로 오해하였도다

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

³⁰부활 때에는 장가도 아니가고 시집도 아니가고 하늘에 있는 천사들과 같으니라

³⁰Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

³¹죽은 자의 부활을 의논할진대 하나님이 너희에게 말씀하신 바

³¹Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

³²나는 아브라함의 하나님이요, 이삭의 하나님이요, 야곱의 하나님이로라 하신 것을 읽어 보지 못하였느냐 하나님은 죽은 자의 하나님이 아니요 산자의 하나님이시니라 ! 하시니

³²'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

³³무리가 듣고 그의 가르치심에 놀라더라

³³När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³⁴예수께서 사두개인들로 대답할 수 없게 하셨다 함을 바리새인들이 듣고 모였는데

³⁴Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

³⁵그 중에 한 율법사가 예수를 시험하여 묻되

³⁵och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

³⁶`선생님이여 율법 중에 어느 계명이 크니이까 ?'

³⁶»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

³⁷예수께서 가라사대 네 마음을 다하고 목숨을 다하고 뜻을 다하여 주 너의 하나님을 사랑하라 하셨으니

³⁷Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

³⁸이것이 크고 첫째 되는 계명이요

³⁸Detta är det yppersta och förnämsta budet.

³⁹둘째는 그와 같으니 네 이웃을 네 몸과 같이 사랑하라 하셨으니

³⁹Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

⁴⁰이 두 계명이 온 율법과 선지자의 강령이니라

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴¹바리새인들이 모였을 때에 예수께서 그들에게 물으시되

⁴¹Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

⁴²너희는 그리스도에 대하여 어떻게 생각하느냐 ? 뉘 자손이냐 ? 대답하되 `다윗의 자손이니이다'

⁴²och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

⁴³가라사대 그러면 다윗이 성령에 감동하여 어찌 그리스도를 주라 칭하여 말하되

⁴³Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

⁴⁴주께서 내 주께 이르시되 내가 네 원수를 네 발 아래 둘 때까지 내 우편에 앉았으라 하셨도다 하였느냐

⁴⁴'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

⁴⁵다윗이 그리스도를 주라 칭하였은즉 어찌 그의 자손이 되겠느냐 하시니

⁴⁵Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

⁴⁶한 말도 능히 대답하는 자가 없고 그 날부터 감히 그에게 묻는 자도 없더라

⁴⁶Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.