¹(다윗의 시. 영장으로 한 노래) 나의 찬송하는 하나님이여, 잠잠하지 마옵소서

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²대저 저희가 악한 입과 궤사한 입을 열어 나를 치며 거짓된 혀로 내게 말하며

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³또 미워하는 말로 나를 두르고 무고히 나를 공격하였나이다

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴나는 사랑하나 저희는 도리어 나를 대적하니 나는 기도할 뿐이라

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵저희가 악으로 나의 선을 갚으며 미워함으로 나의 사랑을 갚았사오니

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶악인으로 저를 제어하게 하시며 대적으로 그 오른편에 서게 하소서

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷저가 판단을 받을 때에 죄를 지고 나오게 하시며 그 기도가 죄로 변케 하시며

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸그 년수를 단촉케 하시며 그 직분을 타인이 취하게 하시며

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹그 자녀는 고아가 되고 그 아내는 과부가 되며

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰그 자녀가 유리 구걸하며 그 황폐한 집을 떠나 빌어먹게 하소서

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹고리대금하는 자로 저의 소유를 다 취하게 하시며 저의 수고한 것을 외인이 탈취하게 하시며

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²저에게 은혜를 계속할 자가 없게 하시며 그 고아를 연휼할 자도 없게 하시며

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³그 후사가 끊어지게 하시며 후대에 저희 이름이 도말되게 하소서

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴여호와는 그 열조의 죄악을 기억하시며 그 어미의 죄를 도말하지마시고

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵그 죄악을 항상 여호와 앞에 있게 하사 저희 기념을 땅에서 끊으소서

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶저가 긍휼히 여길 일을 생각지 아니하고 가난하고 궁핍한 자와 마음이 상한 자를 핍박하여 죽이려 한 연고니이다

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷저가 저주하기를 좋아하더니 그것이 자기에게 임하고 축복하기를 기뻐 아니하더니 복이 저를 멀리 떠났으며

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸또 저주하기를 옷 입듯하더니 저주가 물같이 그 내부에 들어가며 기름 같이 그 뼈에 들어갔나이다

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹저주가 그 입는 옷 같고 항상 띠는 띠와 같게 하소서

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰이는 대적 곧 내 영혼을 대적하여 악담하는 자가 여호와께 받는 보응이니이다

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹주 여호와여, 주의 이름을 인하여 나를 선대하시며 주의 인자하심이 선함을 인하여 나를 건지소서

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²나는 가난하고 궁핍하여 중심이 상함이니이다

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³나의 가는 것은 석양 그림자 같고 또 메뚜기 같이 불려가오며

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴금식함을 인하여 내 무릎은 약하고 내 육체는 수척하오며

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵나는 또 저희의 훼방거리라 저희가 나를 본즉 머리를 흔드나이다

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶여호와 나의 하나님이여, 나를 도우시며 주의 인자하심을 좇아 나를 구원하소서

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷이것이 주의 손인 줄을 저희로 알게 하소서 여호와께서 이를 행하셨나이다

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸저희는 저주하여도 주는 내게 복을 주소서 ! 저희는 일어날 때에 수치를 당할지라도 주의 종은 즐거워하리이다

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹나의 대적으로 욕을 옷입듯하게 하시며 자기 수치를 겉옷 같이 입게 하소서

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰내가 입으로 여호와께 크게 감사하며 무리 중에서 찬송하리니

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹저가 궁핍한 자의 우편에 서사 그 영혼을 판단하려 하는 자에게 구원하실 것임이로다

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.