1¶ Na i muri i tenei ka mate te kingi o nga tamariki a Amona, a ko Hanunu, ko tana tama te kingi i muri i a ia.
1Nogen Tid efter døde Ammomiternes Konge, og hans Søn Hanun blev Konge i hans Sted.
2Na ka mea a Rawiri, ka puta toku aroha ki a Hanunu tama a Nahaha, ka rite ki te aroha o tona papa i puta ra ki ahau. Na tonoa ana e Rawiri ana tangata hei kawe i tana whakamarie ki a ia mo tona papa. Na ka tae nga tangata a Rawiri ki te whenua o nga tama a Amona.
2Da tænkte David: "Jeg vil vise Hanun, Nahasj's Søn, Venlighed, ligesom hans Fader viste mig Venlighed." Og David sendte Folk for at vise ham Deltagelse i Anledning af hans Faders Død. Men da Davids Mænd kom til Ammoniternes Land.
3Na ka mea nga rangatira o nga tamariki a Amona ki a Hanunu, ki to ratou ariki, Ki tou whakaaro he whakahonore na Rawiri i tou papa i tonoa mai e ia nga kaiwhakamarie ki a koe? he teka ianei he titiro i te pa, he tutei, he whakangaro te mea i tono a mai ai e Rawiri ana tangata ki a koe?
3sagde Ammoniternes Høvdinger til deres Herre Hanun: "Tror du virkelig, det er for at hædre din Fader, at David sender Bud og viser dig Deltagelse? Mon ikke det er for at udforske og udspejde Byen og ødelægge den, at David sender sine Folk til dig?"
4Heoi ka mau a Hanunu ki nga tangata a Rawiri, a heua ana e ia tetahi taha o o ratou pahau, tapahia ana o ratou kakahu ki waenga a tae noa ki o ratou papa, a tonoa atu ana ratou.
4Da tog Hanun Davids Folk og lod det halve af deres Skæg afrage og Halvdelen af deres Klæder skære af til Sædet, og derpå lod han dem gå.
5A, no te korerotanga o taua mea ki a Rawiri, ka tono tangata ia ki te whakatau i a ratou; he nui hoki te whakama o aua tangata; i mea ano te kingi, Hei Heriko noho ai, kia tupu ra ano o koutou pahau, ka hoki mai ai.
5Da David fik Efterretning herom, sendte han dem et Bud i Møde, thi Mændene var blevet grovelig forhånet; og Kongen lod sige: "Bliv i Jeriko, til eders Skæg er vokset ud!"
6¶ A, no te kitenga o nga tamariki a Amona e whakahouhou ana ratou ki a Rawiri, ka tono tangata nga tamariki a Amona hei utu i nga Hiriani o Peterehopo, i nga Hiriani ano o Topa, e rua tekau mano, he hunga haere i raro, i te kingi ano o Maaka, kotah i mano tangata, i to Ihitopo, kotahi tekau ma rua mano tangata.
6Men da Ammoniterne så, at de havde lagt sig for Had hos David, sendte de Bud og lejede Aramæerne fra Bef-Rehob og Zoba, 20000 Mand Fodfolk, Kongen af Ma'aka med 1000 Mand og Folkene fra Tob, 12000 Mand.
7A, no te rongonga o Rawiri, ka tonoa e ia a Ioapa me te ope katoa o nga marohirohi.
7Da David hørte det, sendte han Joab af Sted med hele Hæren og Kærnetropperne.
8Na ka puta nga tama a Amona ki waho, a whakatakotoria ana a ratou ngohi ki te tomokanga atu o te kuwaha; a ko nga Hiriani o Topa, o Rehopo, me o Ihitopo, o Maaka, ko ratou anake i te parae.
8Ammoniterne rykkede så ud og stillede sig op til Kamp lige uden for Porten, medens Aramæerne fra Zoba og Rehob og Mændene fra Tob og Ma'aka stod for sig selv på åben Mark.
9Na, i te kitenga o Ioapa e akina ana a mua, a muri, ona e te hoariri, ka whiriwhiria e ia etahi o nga tino tangata katoa o Iharaira, a whakaritea ana e ia hei tu ki nga Hiriani:
9Da Joa så, at Angreb truede ham både forfra og bagfra, gjorde han et Udvalg blandt alt Israels udsøgte Mandskab og tog Stilling over for Aramæerne,
10Ko te nuinga atu hoki o te iwi i tukua e ia ki te ringa o Apihai, o tona teina, a whakatikaia ana e tera hei tu ki nga tama a Amona.
10medens han overlod Resten af Mandskabet til sin Broder Abisjaj, som tog Stilling over for Ammoniterne.
11I mea ano ia, Ki te kaha atu nga Hiriani i ahau, na me haere atu ahau ki te awhina i a koe.
11Og han sagde: "Hvis Aramæerne bliver mig for stærke, skal du ile mig til Hjælp; men bliver Ammoniterne dig for stærke, skal jeg komme og hjælpe dig.
12Kia maia, kia whakatangata hoki tatou mo to tatou iwi, mo nga pa hoki o to tatou Atua: a ma Ihowa e mea te mea i pai ki a ia.
12Tag Mod til dig og lad os tappert værge vort Folk og vor Guds Byer - så får HERREN gøre, hvad ham tykkes godt!"
13Na ka whakatata atu a Ioapa ratou ko tona nuinga ki te whawhai ki nga Hiriani, a rere ana ratou i tona aroaro.
13Derpå rykkede Joab frem med sine Folk til Kamp mod Aramæerne, og de flygtede for ham.
14A, no te kitenga o nga tama a Amona kua rere nga Hiriani, ka rere ano ratou i te aroaro o Apihai, a haere ana ki te pa. Na hoki ana a Ioapa i nga tama a Amona, a haere ana ki Hiruharama.
14Og da Ammoniterne så, at Aramæerne tog Flugten, flygtede de for Abisjaj og trak sig ind i Byen. Derpå vendte Joab tilbage fra Kampen med Ammoniterne og kom til Jerusalem.
15¶ A, i te kitenga o nga Hiriani kua patua ratou e Iharaira, ka huihui ratou.
15Men da Aramæerne så, at de var slået af Israel, samlede de sig,
16A ka tono tangata a Hararetere ki te tiki i nga Hiriani i tawahi o te awa: a haere mai ana ratou ki Herama, ko Kopaka hoki, ko te rangatira o te ope a Hararetere ki mua i a ratou.
16og Hadad'ezer sendte Bud og lod Aramæerne hinsides Floden rykke ud, og de kom til Helam med Sjobak, Hadad'ezers Hærfører, i Spidsen.
17A ka korerotia ki a Rawiri; a ka huihuia e ia a Iharaira katoa, a whiti ana ki tera taha o Horano haere ana ki Herama. Na ka whakatikaia e nga Hiriani o ratou ngohi hei tu i a Rawiri, a ka whawhai ki a ia.
17Da David fik Efterretning herom, samlede han hele Israel, satte over Jordan og kom til Helam, hvor Aramæerne stillede sig op til Kamp mod David og angreb ham.
18Na ka rere nga Hiriani i te aroaro o Iharaira; a patua iho o nga Hiriani e Rawiri nga tangata o nga hariata e whitu rau, e wha tekau mano ano nga hoia eke hoiho; i patua ano e ia a Hopaka, te rangatira o to ratou ope, a mate iho ia ki reira.
18Men Aramæerne flygtede for Israel, og David nedhuggede 700 Stridsheste og 40000 Mand af Aram; også deres Hærfører Sjobak slog han ihjel der.
19A, no ka kite nga kingi katoa, nga apa o Hararetere, kua patua ratou e Iharaira, ka houhia e ratou te rongo ki a Iharaira, a ka meinga hei apa mo ratou. Heoi wehi ana nga Hiriani, a mutu ake ta ratou awhina i nga tama a Amona.
19Da alle Hadad'ezers Lydkonger så, at de var slået af Israel, sluttede de Fred med Israel og underkastede sig. Og Aramæerne vovede ikke at hjælpe Ammoniterne mere.