¹¶ Heoi kawea ana e ratou te aaka a te Atua, whakaturia ana ki waenganui o te teneti i whakaarahia e Rawiri mona; a tapaea ana e ratou he tahunga tinana, he whakahere mo te pai ki te aroaro o te Atua.

¹Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

²A, ka mutu ta Rawiri whakaeke i nga tahunga tinana, i nga whakahere mo te pai, ka manaakitia e ia te iwi i runga i te ingoa o Ihowa.

²När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

³I tuwhaina ano e ia ma nga tangata katoa o Iharaira, ma te tane, ma te wahine, kotahi rohi taro ma tenei, ma tenei, tetahi wahi kikokiko, me tetahi keke karepe whakamaroke.

³Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

⁴I whakaritea ano e ia etahi o nga Riwaiti hei minita ki mua i te aaka a Ihowa, hei whakamahara, hei whakawhetai, hei whakamoemiti ki a Ihowa, ki te Atua o Iharaira:

⁴Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

⁵Ko Ahapa hei tuatahi; i muri i a ia ko Hakaraia, ko Teiere, ko Hemiramoto, ko Penaia, ko Opereeroma, ko Teiere hoki ki nga hatere, ki nga hapa, ko Ahapa hei whakatangi i nga himipora:

⁵Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

⁶Ko Penaia hoki raua ko Tahatiere, ko nga tohunga, kia tuturu tonu ta raua mau tetere ki mua i te aaka o te kawenata a te Atua.

⁶Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

⁷¶ I reira ano i taua ra ka whakaritea tuatahitia e Rawiri he whakamoemiti mo Ihowa, na te ringa o Ahapa ratou ko ona teina.

⁷På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

⁸Whakawhetai atu ki a Ihowa, karanga ki tona ingoa; whakapuakina ana mahi ki waenganui o nga iwi.

⁸»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

⁹Waiata ki a ia, himene ki a ia; korerotia ana mahi whakamiharo katoa.

⁹Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

¹⁰Kia whakamanamana koutou ki tona ingoa tapu: kia hari nga ngakau o te hunga e rapu ana i a Ihowa.

¹⁰Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

¹¹Rapua a Ihowa, me tona kaha; rapua tonutia tona mata.

¹¹Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

¹²Maharatia ana mahi whakamiharo i mahi ai ia; ana merekara, me nga whakaritenga a tona mangai;

¹²Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

¹³E nga uri o Iharaira, o tana pononga, e nga tama a Hakopa, e ana i whiriwhiri ai.

¹³I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

¹⁴Ko Ihowa ia, ko to tatou Atua: kei te whenua katoa ana whakaritenga.

¹⁴Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

¹⁵Maharatia tonutia tana kawenata, te kupu i kiia iho e ia ki te mano o nga whakatupuranga;

¹⁵Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

¹⁶Te kawenata i whakarite ai ia ki a Aperahama, tana oati hoki ki a Ihaka;

¹⁶på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

¹⁷A whakapumautia iho hei tikanga ki a Hakopa, hei kawenata mau tonu ki a Iharaira:

¹⁷Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹⁸I a ia i mea ra, Ka hoatu e ahau ki a koe te whenua o Kanaana hei wahi pumau mo koutou:

¹⁸han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

¹⁹I te mea e torutoru ana ano koutou; ae, e tokoiti rawa ana, he manene hoki ki reira;

¹⁹Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

²⁰I a ratou e haereere ana i tenei iwi ki tera atu iwi, i tetahi rangatiratanga ki tetahi iwi ke.

²⁰Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

²¹Kihai ratou i tukua e ia kia tukinotia e te tangata; ae ra, i riria e ia nga kingi, he whakaaro ki a ratou;

²¹Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

²²I mea ia, Kei pa ki aku i whakawahi ai, kei kino hoki ki aku poropiti.

²²'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

²³Waiata, e te whenua katoa ki a Ihowa; kauwhautia tana mahi whakaora i tena rangi, i tena rangi.

²³Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

²⁴Whakapuakina tona kororia i waenganui i nga tauiwi, ana mahi whakamiharo i waenganui i nga iwi katoa.

²⁴Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

²⁵He nui hoki a Ihowa, kia nui te whakamoemiti ki a ia; kia wehingia nuitia atu hoki ia i nga atua katoa.

²⁵Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

²⁶He whakapakoko hoki nga atua katoa o nga iwi: na Ihowa ia i hanga nga rangi.

²⁶Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

²⁷He honore, he kingitanga kei tona aroaro; kei tona wahi te kaha me te koa.

²⁷Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

²⁸Tukua ki a Ihowa, e nga hapu o nga iwi, tukua ki a Ihowa te kororia me te kaha.

²⁸Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

²⁹Tukua atu ki a Ihowa te kororia e tika ana mo tona ingoa: maua mai he whakahere, haere mai ki tona aroaro: koropiko ki a Ihowa i roto i te ataahua o te tapu.

²⁹given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

³⁰Kia wehi ra ki tona aroaro, e te whenua katoa: e u ano te ano, te taea te whakanekeneke.

³⁰Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

³¹Kia hari nga rangi, kia koa te whenua; kia mea ratou i roto i nga iwi, Ko Ihowa te kingi.

³¹Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

³²Kia haruru te moana, me nga mea e hua ana i roto; kia koa te mara, me nga mea katoa i runga:

³²Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

³³Ko reira nga rakau o te ngahere waiata ai i te hari i te aroaro o Ihowa, e haere mai ana hoki ia ki te whakarite i runga i te whenua.

³³ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

³⁴Whakawhetai ki a Ihowa, he pai hoki ia, he pumau tonu hoki tana mahi tohu.

³⁴Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

³⁵Mea atu hoki, Whakaorangia matou, e te Atua o to matou whakaoranga, kohikohia matou, whakaorangia matou i nga tauiwi, kia whakawhetai ai matou ki tou ingoa tapu, kia whakamanamana ai ki tou whakamoemititanga.

³⁵och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

³⁶Kia whakapaingia a Ihowa, te Atua o Iharaira ake nei, a ake nei. Na ka mea te iwi katoa, Amine; a whakamoemiti ano ratou ki a Ihowa.

³⁶Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

³⁷¶ Heoi ka waiho e ia i reira, i mua i te aaka o te kawenata a Ihowa, a Ahapa ratou ko ona teina, hei minita tonu ki mua i te aaka, i nga meatanga o tenei ra, o tenei ra:

³⁷Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

³⁸A Opereeroma me o ratou teina, e ono tekau ma waru; a Opereeroma hoki tama a Ierutunu, raua ko Hoha hei kaitiaki tatau;

³⁸Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

³⁹Ko Haroko tohunga me ona teina, me nga tohunga, ki mua o te tapenakara o Ihowa i te wahi tiketike i Kipeono,

³⁹Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

⁴⁰Hei whakaeke tonu i nga tahunga tinana ma Ihowa ki runga ki te aata tahunga tinana i te ata, i te ahiahi, hei mea i nga mea katoa i tuhituhia ki te ture a Ihowa, i whakahaua e ia ki a Iharaira;

⁴⁰för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

⁴¹A, hei hoa mo ratou a Hemana raua ko Ierutunu, me era atu i whiriwhiria, i whakahuatia nei nga ingoa, hei whakawhetai ki a Ihowa, no te mea he pumau tonu tana mahi tohu;

⁴¹och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

⁴²Hei hoa hoki mo ratou a Hemana raua ko Ierutunu me nga tetere me nga himipora ma nga kaiwhakatangi kaha, me nga whakatangi mo nga waiata a te Atua: a ko nga tama a Ierutunu hei kaitiaki kuwaha.

⁴²Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

⁴³Na haere ana te iwi katoa ki tona whare, ki tona whare; a hoki ana a Rawiri ki te manaaki i tona whare.

⁴³Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.